Sida 72
jorden från luftkretsen. Att de verkligen komma från rymden har visserligen ofta bestridts, men torde numera vara satt utom allt tvifvel. För deras kosmiska ursprung talar deras sammansättning, som ej liknar något kändt jordiskt minerals. De vanligaste ämnena som ingå äro kol, kisel, jern och nickel. Hvad som särskildt utmärker dem är tillvaron af rent jern, som annars ytterst sällan förekommer på jorden. På ytan äro de svarta och brända, beroende på den upphettning de erfara, då de inkomma i jordatmosfären. De komma med en betydlig hastighet, uppgående till 30 à 40 kilometer i sekunden. Stundom springa de sönder med en knall, innan de nå marken.
Fig. 67. Eldkulor eller stjernskott.
1887 fann man en meteorsten i ett jordlager, tillhörande tertiärperioden, hvilket bevisar, att fenomenet ej är något särskildt kännetecknande för vår tid.
150. Hvad menas med eldkulor eller bolider?
Dermed förstås de lysande klot, som stundom helt plötsligt uppträda i atmosfären, spridande ett bländande hvitt sken omkring sig under några sekunder och lemnande efter sig en lysande svans (se fig. 67). Genom samtidiga observationer på samma eldkula från olika ställen har man beräknat, att dessa kroppar börja lysa på en höjd långt utöfver hvad man förut antagit vara atmosfärens höjd. Förmodligen äro de af samma ursprung som meteorstenarna och bli glödande af samma orsak som dessa.
151. Hvad är stjernfall?
Dermed förstås lysande punkter på natthimmeln, hvilka plötsligt tändas och derefter synas falla och slockna.
Deras höjd i atmosfären varierar betydligt, mellan 3 och 11 mil, deras hastighet anslås till i medeltal 5 mil. Ingen natt förgår utan stjernfall, men särskildt nätterna mellan den 10 och 11 Aug. och 13 och 14 Nov. äro de synnerligen talrika. Dock äro äfven vid dessa tider stjernfallen ej alla år lika lysande; det visar sig likasom ett periodiskt af- och tilltagande i fenomenet. Novembersvärmen har en period af 33 l/2 år, Augustisvärmen 108 år.
152. Hvarifrån leda stjernfallen sitt ursprung?
Den närmaste orsaken till fenomenet är att söka i stoftmassor, som sväfva i rymden och dragas ned till jorden.
Då dessa stoftkorn inkomma i jordens atmosfär, upphettas de af gnidningen mot luftpartiklarna och bli slutligen hvitglödande, tills de öfvergå i gasform och slockna.
