Sida 112
varma. Vid afsvalningen sammandraga sig banden och sitta derigenom, utan att behöfva fästas, qvar på tunnan samt pressa stäfverna hårdt intill hvarandra. Af samma skäl lägger vagnmakaren hjulringen på hjulet, medan den är varm.
416. Hvarför drager sig ett pendelur efter, då det blir varmt?
Emedan uppvärmningen utvidgar pendeln, och en längre pendel svänger långsammare än en kortare. Men för hvarje pendelsvängning flyttar sig visaren ett steg, och derför kommer klockan att gå efter. För att påskynda pendelns gång, måste man höja pendelkulan. Denna förskjutning får naturligtvis vara ytterst liten, emedan förlängningen genom värmet var liten; för att kunna utföra denna förflyttning, sitter alltid på bättre pendelur nedanom pendelkulan en skruf, genom hvars höjande eller sänkande man kan reglera urets gång.
417. Hvad menas med en kompensationspendel?
Dermed förstås en pendel, som alltid bibehåller sin längd oförändrad, i hvilka temperaturförhållanden han än må befinna sig. Hos en sådan pendel utgöres pendelstången af ett system järn- och mässingsstänger, förenade upptill och nedtill genom tvärstänger (se fig. 95). Dessa metallstänger sitta skiftevis, så att den mellersta är en järnstång, på ömse sidor om denna sitta två mässingsstänger, så två järnstänger o. s. v. De undre tvärstängerna äro på midten genomborrade, för att lemna fritt rum åt den mellersta järnstången, vid hvilken pendelkulan är fästad. Vid uppvärmning föranleder järnstängernas utvidgning, att pendelkulan sänkes, och mässingsstängernas, att den höjes. Derigenom kan åstadkommas, att temperaturens inflytande på afståndet från pendelns upphängningspunkt till dess sväng- ningspunkt (kulans centrum ungefär) alltid blir detsamma, och att pendeln sålunda under alla temperaturförhållanden går lika fort.
Fig. 95. Kompensationspendel; A järnstång. B mässingsstång.
418. Huru beter man sig, för att i balansuren motverka temperaturens inflytande?
Det är tydligt, att äfven de ur, hvilkas gång regleras af ett svängande hjul (balansen eller »oron»), måste lida inverkan af temperaturen. Ju varmare det blir, ju större blir radien i balansen, och ju långsammare svänger den. För att hindra detta begagnas i kronometrar och bättre fickur en s. k. kompensationsbalans. I stället för att bestå af en enda sammanhängande ring är balansen sammansatt af två halfcirkelformiga stycken, bestående af två efter hela sin längd hoplödda metallremsor, som utvidga sig olika vid upphettning. Dessa bågar fästas vid ett kring sin midtpunkt rörligt järnstycke, dock så att en ända af hvardera bågen är fri. Balansen får således formen af ett S, svängande kring sin midtpunkt. När balansen uppvärmes, förlänges diametern, men bågarnes fria ändar böja sig inåt, emedan den metallremsan, som utvidgar sig mest, ligger ytterst. På detta sätt regleras balansens svängningar, och uret går likformigt.
419. Huru skulle det gå, om skenorna på en järnväg lades tätt intill hvarandra, då de fastspikades?
Då skulle, när det blef varmt, och skenorna utvidgade sig, dessa pressas mot hvarandra, hvarigenom de blefve bugtiga, och tåget urspårade.
420. Hvarför »smäller det i knutarna», då det är kallt?
Af kölden sammandrager sig trävirket, men detta sker ej likformigt, på den grund att träfibrerna äro olika grofva; derför slitas fibrerna från hvarandra, hvaraf ljudet uppstår.
421. Hvarför spricker glaset på en tafla stundom sönder?
Emedan glaset utvidgar sig mer för värme än trä. Om då ramen är trång, har glaset
