Sida 57
ekliptikan, EE' jordeqvatorn och den mot denna vinkelräta linien jordaxeln, II' gränsen mellan dag och natt, de med eqvatorn parallela linierna ange olika platsers väg under jordens rullning. Vi se då, att ett ställe som befinner sig på eller ofvanom öfversta linien, ser solen hela dygnet, alla andra orter norr om eqvatorn hafva längre dag än natt, alla söder om eqvatorn längre natt än dag.
De orter som befinna sig på eller nedom linien I' hafva natt hela dygnet. Vid sjelfva eqvatorn äro dagen och natten lika långa. Detta solens och jordens inbördes läge svarar mot vår sommar.
Fig. 46. Årstiderna.
I fig. 46 se vi jorden i dess olika lägen under året. Det nyss afhandlade fallet inträffar, då jorden har läget längs till höger på figuren. Ett halft år derefter har jorden hunnit hälften af sin bana, vi ha den då längs till venster på figuren. Emedan jordaxeln alltid bibehöll sin rigtning, är det då sydpolen och södra halfklotet som belysas så som i förra figuren norra halfklotet (det är som tänkte man sig i fig. 45 solen flyttad till höger om jorden i st. f. till venster), Samma förhållande mellan dag och natt upprepas nu igen men i motsatt ordning. Eqvatorn har äfven nu dag och natt lika långa.
De två nu anförda lägena har jorden den 21 Juni och den 22 December, och man kallar dem sommar- och vintersolståndet. Den 21 mars och den 23 september har jorden ett sådant läge, att dag och natt öfver hela jorden äro lika, hvilket lätt inses af fig. 46. Dessa punkter kallas vår- och höstdagjämnings-punkterna.
110. Hvarför är vintern kortare än sommaren?
Af fig. 44 se vi, att jorden är närmare solen om vintern än om sommaren, derför måste enligt en af Kepler uppdagad lag jorden röra sig fortare i sin bana om vintern än om sommaren. Tidsskilnaden är dock ej mer än 7 dagar och några timmar, som jorden ´ använder mindre på färden från höstdagjämningen till vårdagjämningen än från vår- till höstdagjämningen. Vi påpeka här, att årstiderna räknas astronomiskt d. v. s. en årstid mellan hvar och en af de fyra punkterna: dagjämningspunkterna och solståndspunkterna, se fig. 46. Denna indelning stämmer ej med den klimatiska indelningen, hvilken måste bero på åtskilliga andra omständigheter.
111. Hvad menas med skymning?
Då solen sjunkit ned under horisonten, blir det ej med ens mörkt, utan skymningen inträder, liksom öfvergången från natt till dag ej sker plötsligt utan dagning träder emellan. Detta beror på luftkretsen, som återkastar och bryter solstrålarna, hvarigenom vestra delen af himlahvalfvet upplyses äfven sedan solen gått ned.
Man har observerat, att solstrålarna upplysa den synliga delen af himlahvalfvet, ända tills solen sjunkit 18° under horizonten. Skymningens fortvaro beror derför på, huru lång tid solen behöfver för att sjunka 18°, hvilket åter beror på ställets polhöjd och på årstiden; ju längre mot polen man kommer, ju snedare går solen ned, och ju längre varar skymningen. Vid polen räcker den flere veckor under det den vid eqvatorn blott varar något mer än en timme.
112. Huru lång är den längsta dagen på jorden?
Af fig. 46 se vi, att vid nordpolen räcker dagen från den 21 mars till den 22 sept. (Vid sydpolen är det då natt hela tiden). Ljusstrålarnes brytning i atmosfären gör, att denna långa dag ytterligare förlänges med 7 dagar, och natten förkortas med samma belopp.
