Sida 221
i fråga att göra detta för hand, utan man använder s. k. strömbrytare. Huru en sådan verkar, kan lätt inses af fig. 223, om man bortser från klockan D och hammaren C. Strömmen kommer in vid skrufven F, går derifrån genom stålfjedern E öfver till järnstycket (ankaret) A, derifrån genom fjedern B öfver till trådhvarfven kring den hästskoformiga elektromagneten, derifrån ut genom skrufven G tillbaka till stapeln. Då elektromagneten blir magnetisk, drages ankaret A till magneten, men i samma stund skiljer sig ankaret från fjedern E. Strömmen afbrytes, elektromagneten blir omagnetisk och släpper ankaret, som åter kommer i kontakt med fjedern E. Strömmen slutes då ånyo, och samma förlopp upprepas. På detta sätt kan man få flera hundra afbrott i minuten.
Fig. 223. Strömbrytare.
858. Hvad förstås med magnetinduktion?
Med anledning af det samband som förefinnes mellan magneter och galvaniska strömmar föranleddes Faraday att undersöka, huruvida ej en vanlig stålmagnet äfven kunde inducera strömmar. Uti en koppartrådrulle instack han en stark stålmagnet (fig. 224) och observerade då, att, hvarje gång magneten fördes ut ur eller in i rullen, uppstod en induktionsström. Denna induktion kallade Faraday magnetinduktion. Den förut afhandlade kallas då till skilnad från den nu nämda voltainduktion. Magnetinduktionen följer lagar, analoga voltainduktionens; och med afseende på induktionsströmmens riktning, så går slutningsströmmen i motsatt led mot den ström, som kan tänkas kretsa kring den inducerande magnetpolen, öppningsströmmen i samma riktning som denna.
859. Hvad förstås med en magnetoelektrisk maskin?
Fig. 224. Magnetinduktion.
En maskin för frambringande af induktionsströmmar förmedels en eller flere trådspiralers (induktionsrullar) rörelse förbi en magnets poler. Då induktionsspiralen närmas till en magnetpol, uppstår en induktionsström, gående i motsatt riktning mot den, som enligt Ampères teori kan tänkas cirkulera kring magneten. Då induktionsspiralen hunnit midt för polen och sedan aflägsnar sig från denna, uppstår en ny induktionsström, gående i samma riktning som strömmarna i magnetpolen. Den första magneto-elektriska maskin konstruerades 1832 af Pixii. Den största maskinen af denna typ är Nollefs 1849 konstruerade s. k. Alliance-maskin (se fig. 225), som fått sitt namn efter det bolag, som förfärdigade densamma, och länge ansågs för en af de starkaste elektricitetsmaskiner, man kunde åstadkomma. På en grof järnstomme i form af en 8-hörning äro långs 8 horisontela järnbalkar fästade en mängd hästskomagneter, 5 à 7 på hvarje balk, med polerna vända inåt. Inuti 8-hörningen löper en axel, på hvilken sitta vinkelrätt mot denna en mängd cirkelrunda skifvor, löpande mellan magneterna. I kanten af skifvorna och med sina axlar vinkelräta mot skifvornas plan sitta induktionsrullar till ett antal lika med magnetpolerna. Då axeln kringvrides, passera dessa rullar tätt förbi sidorna af magnetpolerna, och i rullarna induceras
