Sida 197
en kraftig elektrisk gnista gå genom guldbladet, i det man förenar A med den ena beläggningen och B med den andra af en stor Leydenerflaska. Genom gnistan förvandlas guldbladet i gasform, gasen genomtränger öppningarna i porträttet och afsätter sig såsom svart färg på det hvita sidenbandet.
794. Hvarifrån kommer »svafvel-lukten» vid starka åskslag?
Från ozon, som bildas, då elektriska gnistor gå genom luft (762). Det är således ej någon svafvellukt, fast allmänheten inbillar sig detta.
795. Hvilka kemiska verkningar åstadkommer blixten?
Utom den redan omnämda förvandlingen af syre till ozon bidrager blixten till en kemisk förening mellan luftens syre och qväfve till salpetersyrlighet, en gas af genomträngande, stickande lukt. Vidare verkar blixten en förening mellan luftens qväfve och vätet i vattenpartiklarna i luften, hvarigenom bildas ammoniak. Regnvattnet innehåller ofta spår af ammoniak, isynnerhet under starka åskväder.
796. Hvad förstås med »blixtrör»?
Fig. 188. Blixtrör.
Rörformiga märken efter blixten, som stundom bilda sig, då blixten slår ned i sandig mark (se fig. 188). Blixtrören, som mest påträffas i Ostpreussen, Cumberland och Brasilien, äro 10 à 12 meter långa och några millimeter i inre diameter. Deras insida visar ett glasartadt utseende och antyder en smältning och derpå följande stelning af sandkornen. Rörens yttre diameter är ungefär 5 cm., och dess väggar utgöras af sammansmälta sandkorn. Blixtrören uppkomma tydligen derigenom, att gnistan smälter qvartsen i sandkornen. Man har nämligen lyckats med konst eftergöra dylika rör, genom att låta en stark elektrisk gnista slå igenom sand, uppblandad med klornatrium för att få den lättsmältare.
797. Huru är åskledaren inrättad?
Fig. 189. Åskledare; C jordledning.
Nästan samtidigt med att Franklin hade uppvisat blixtens elektriska natur angaf han äfven ett sätt, hvarigenom man skulle kunna skydda en byggnad mot åskslag. På byggnadens högsta punkt uppreses en metallstång, 5 à 10 meter hög och minst 2 cm. i diameter (se fig. 189, T). Stången slutar upptill med en spets af platina eller förgylld koppar (P). Nära stångens fästpunkt vid taket utgår en metall-ledning (C), som utan afbrott fortsätter utefter taket och väggen ned i jorden till någon brunn eller annat fuktigt ställe. Det ligger synnerligen stor vigt deruppå, att ledningen är fullkomlig, ty i motsatt fall är åskledaren en mycket farlig anordning.
