Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna

luften såsom en himmelskropp. Stenen skulle ej hafva någon vigt mer. Ökades rotationshastigheten ännu mer, skulle stenen ej kunna ligga qvar på jorden utan stiga uppåt. Tyngdförhållandena på en planet bero således på planetens massa och på dess rotationshastighet. Det är för öfrigt klart, att en kropps tyngd aftager, om man höjer sig i luften, dock är denna minskning så obetydlig, att den knappt märkes med en vanlig våg på de höjder, hvartill vi kunna komma.

12. Hvad är en pendel?

Alla veta väl hvad en pendel är: en kula, hvilken är fäst vid en stång, kring hvars ändpunkt hela inrättningen kan svänga. Hvarje tillställning, som på detta sätt kan oscillera eller svänga, kallas i vidsträckt mening en pendel. Lagarna för pendelns rörelse studeras bäst, om man upphänger en temligen tung men ej för stor kula på ett smalt snöre. En dylik pendel närmar sig till hvad man kallar en matematisk pendel, d. v. s. en sådan der kulan vore tung men så liten som en punkt och snöret vore en linie, d. v. s. en längd utan bredd (en dylik pendel kan ju tydligen blott tänkas, ej i verkligheten konstrueras).

Fig. 3. Den enkla pendeln.

Då pendeln hänger stilla, intager den läget OP (kalladt jämvigtsläget, se fig. 3); föres den nu åt sidan ett stycke AP, svänger den fram och tillbaka på ömse sidor om jämvigtsläget. För små bågar gälla följande lagar: 1:o tiden för en svängning från A till B är alltid den- samma, oberoende af bågen AB:s storlek, blott den ej är allt för stor; 2:o ju längre pendeltråden OP är, ju långsammare svänger pendeln; 3:o vigten på pendelkulan P inverkar ej på svängningstiden; 4:o ju större jordens dragningskraft är, ju fortare svänger pendeln.

Dessa lagar gälla strängt taget blott i lufttomt rum. Två pendlar, som svänga lika fort, sägas vara synkrona.

13. Huru lång bör den pendel vara, som i Stockholm gör en svängning från A till B på 1 sekund?

Genom en lätt räkning, som dock ej här lämpligen kan angifvas, får man denna längd att vara 0.995 meter.

14. Hvartill han pendeln användas?

Redan Galilei, som angaf de i 12 uppräknade lagarna, kom på den tanken att använda pendeln såsom tidmätare. Men först Huyghens konstruerade år 1656 ett ur, hvars gång reglerades medels en pendel.

Fig. 4. Mekanismen i ett pendelur: A axeln, CD valsen, hvarpå klocksnöret uppvindas, P vigten.

Fig. 5. Steghjulet med »affallet», D axeln som kringvrides, då lodet sjunker. BCA affallet, A fästpunkten för pendeln.

I sin enklaste form består ett pendelur (se fig. 4) af ett vertikalt kugghjul med snedt afskurna tänder, som sättes i rörelse af ett lod eller en tyngd. Öfver detta hjul det s. k., steghjulet sitter en pjes liknande en gaffel eller ett klo, kalladt ankaret eller affallet (särskildt afbildadt i fig. 5), hvars yttersta ändar kunna gripa in i hjulets tänder på ömse sidor och dymedels hindra hjulets rörelse. Ankaret är förbundet med pendeln, så att det deltager i dennes svängningar. För hvarje gång ankaret oscillerar, frigöres en kugg i kugghjulet, som således vrider sig långsamt, men i följd af pendelns regelbundna gång likformigt. Genom friktion m. m.