Sida 9
5. Med hvilken hastighet når en fallande kropp marken, om den faller från olika höjd?
krafterna verka kallas häfstångsarmar. Allt efter inbördes läget af understödspunkten och krafternas angreppspunkter får man två- och en-armiga häfstången.
Fig. 12. Tvåarmig häfstång; B understödspunkten. BC och BA häfstångsarmarna.
Fig. 12 är en vanlig tvåarmig häfstång. Ju längre armen är, ju mer förmår en gifven kraft uträtta, eller, om någon viss last skall lyftas, ju. mindre behöfver den lyftande kraften vara.
Fig. 13 är ett exempel på en enarmig häfstång. Understödspunkten är i hjulets centrum, lasten verkar i A, kraften i B. Häfstångsarmarna äro således BD och AD. Då kraften verkar på längre arm än lasten, behöfver den som lyfter kärran i B ej lyfta hela lastens vigt.
Fig. 13. Enarmig häfstång, AD och BD häfstångsarmarna; D understödspunkt.
Andra exempel på häfstänger ha vi i den vanliga saxen, roddåran, trampan på en symaskin o. s. v.
29. Huru skall man förstå uttrycket: »hvad som vinnes i kraft förloras i tid (väg)»?
Se vi på den vanliga häfstången fig. 12, så inses lätt, att punkten A måste röra sig i en båge, som är lika många gånger större än den, hvari C rör sig, som armen AB är längre än BC. Vill jag nu med en liten kraft öfvervinna en stor last, måste BA vara lång i jemförelse med BC, men då måste ock ändan A röra sig i en stor båge, medan C rör sig obetydligt. Deraf se vi, att hvad som vinnes i kraftbehåll genom att arbeta på en lång häfstångsarm förloras i effekt, derigenom att lasten höjer sig så obetydligt.
30. Huru skall man kunna undersöka om armarna på en vanlig våg äro lika tunga?
Man belastar båda skålarna, tills jämvigt inträder, derefter vexlar man belastningen, så att det som nyss var i högra nu kommer i venstra skålen; äro armarna lika tunga, skall vågen fortfarande stå i jämvigt.
31. Om armarna på en våg äro olika tunga, är det möjligt att då väga rätt med vågen?
Ja, om man använder s. k. dubbelvägning. Denna tillgår så, att kroppen som skall vägas lägges i ena vågskålen och sand eller skrot (tara) i den andra, tills jämvigt inträder. Sedan borttages kroppen och vigter ditläggas, så att jämvigt ånyo inträder. Dessa angifva då kroppens verkliga vigt; man har gjort sig oberoende af felet i armarna, ty man har hela tiden vägt kroppen på samma arm.
32. Huru är den romerska vågen inrättad?
Denna finnes afbildad i fig. 14, som visar oss en häfstång, hvars ena arm pi är oföränderlig under det den andra Pp kan göras längre eller kortare genom att flytta vigten P. Romerska vågen skiljer sig från vårt vanliga betsman derigenom att i betsmanet är eggen rörlig men vigten fast.
33. Hvad är ett block?
En cirkelrund skifva, hvars kanter äro urholkade, så att ett snöre kan ligga deri, I ändarna på detta snöre verkar kraften och
Källa: Project Runeberg ·