Hvar 8 dag – Årg. 3 (1901/1902)

våra skärgårdar, är kronolotsen. På Sandön, som den rätt stora ö kallas hvilken utgör Sandhamsvikens södra sida, lefver ett tjog af dessa tjänande bröder och ett halft tjog lotslärlingar. De flesta tillhöra gamla lotssläkter, hvilka under århundraden sammanvuxit med den tanken att de äro födda till lotsverkets stöd och att det vore en orimlighet om verket sökte utomhus efter tjänare, när det i sina egna familjer äger en lifskraftig källa, hvars flöde lämnar tillgång till de afgångnes ersättande.

Men fastän befattningarne således äro nästan ärftliga, må ingen tro att våra dagars lotsar i allt äro sina förfäder lika. Vi skulle vilja påstå, att i oförskräckt mod och själfuppoffring äga de från sina föregångare nedärfda anlag, som i synnerhet hos sjölotsarne i yttersta hafsbandet flitigt näras och utvecklas, och utan hvilka de icke skulle kunna rätt utföra sitt mycket fordrande yrke. Den omständighet att väder och vind ännu ej hindrat lotsarne att utgå till de lotssökandes bistånd i förening med de för visadt dödsförakt och rådighet vid flera tillfällen dem tilldelade belöningar och medaljer bevisa riktigheten af ofvan anförda påståtnde.

Men rörande det andliga och moraliska lifvet äro förhållandena betydligt ändrade. Medan gamla tiders lotsar voro rätt och slätt hvad namnet innebär, så är det numera ett vederlaget bruk, att på sådana platser som Sandhamn och de därmed jämförliga, ingen befordras till kronolots, som ej tagit åtminstone styrmansexamen och talar engelska. Flera hafva aflagt fullständig sjökaptensexamen och reda sig med både engelska och tyska språken. Och hvad själfva lefnadssättet vidkommer är äfven detta väsentligt ändradt.

Den forna benägenheten att motverka blåst och yttre kyla mtd invärtes medel har alldeles försvunnit. Såväl de stränga straffen som lotsarnes egen högre andliga nivå hafva räckt hvarandra handen till bekämpande af den för lotsen farligaste af alla laster -- dryckenskapen. Och sedan denna skuggsida i skärgårdslifvet drifvits på flykten mest af ett högre moraliskt ljus, så har lotsens lif med sitt rätt anstränganle kroppsarbete under nästan oafbruten vistelse i båt på sjön, blifvit idealet för en själs- och kroppsstärkande sysselsättning. Också tvifla vi på att man träffar några friskare och mera tilltalande typer bland folket inom vårt land än de kraftiga, rödkindade och härdade män, som först möta det i rån hafvet ankommande fartyget. Att deras för faror och utesjölif mindre utsatta bröder ini skärgårdarne och i synnerhet städerna, ej i allt likna dem, är helt naturligt.

Lotsarne i Sandhamn äro nästan alla själfva husägare. De mycket goda inkomsterna -- en full lotslott uppgår där till emellan 4,000 och 5,000 kr. -- tillåta dem denna lyx jämte mången annan. Det ekonomiska oberoendet gör naturligtvis äfven, att de med lättare sinne kasta sig i faran. Skulle något inträffa, så hafva ju hustru och barn tak öfver hufvudet och litet till och olycksfallsförsäkringen, vanligen 2000 kronor, faller ju dessutom ut.

Vill man taga en öfverblick af hela samhället, bör man stiga upp i lotsarnes utkiksställning uppförd å ett berg inne å ön, sydvest om hamnen. Härifrån har man dessutom en obegränsad utsikt öfver Östersjön med fri horisont från nordost till sydvest. Det lönar mödan att gå upp och studera sceneriet. Liksom ostron på en bank ligga de små trähusen hopgyttrade i närheten af det trånga Sandhamssundet, hvarigenom förr all trafik gick.

De enda monumentala byggnader, om man så på grund af omgifningens blygsamhet kan benämna dem, äro fyrhuset med sitt torn och tullhuset. I det senare har en gång Sehlstedt bott och diktat. Hans efterträdare för tillfället är i förbigående sagdt en af landets förnämsta zoologer.

Vi sade, att trafiken förr i tiden passerade genom Sandhamnssundet. Sedan dock fartygen börjat antaga allt större dimentioner och samtliga af de moderna lastdragarne ej ens fingo rum i det förr använda pallet, har man börjat gå söder om Sandön, där äfven för detta ändamål de båda småfyrarne å Ådkobben och Skötkobbcn för ett tiotal år sedan uppförts.

För att i rätt tid kunna betjäna alla både utifrån och inifrån kommande fartyg, äro lotsarne på vakt på flere ställen. Under större delen af året ligger dag och natt en däckad lotskutter med 4 á 5 man ombord utanför de yttersta grunden. Ett bättre sanatorium för dem som lida af sjösjuka, kan ej tänkas. Vidare finnas andra lotsar vid Korsö fyrtorn utanför Sandhamn, där förr i tiden en fyrlåga brann; ännu andra på två ställen i Sandhamn och slutligen stundom å Sandöns vestra udde för att möta inifrån kommande fartyg.

Af fyrar finnas, utom de båda nämnda, en stark fyr vid Sandhamnssundet, i detta sund en fyrböj, utanför Sandhamnsviken en mindre ledfyr samt slutligen ute i hafsbandet Grönskärs stora fyr. Lägg härtill Almagrundets fyrskepp, omkring 10 nautiska mil ute i sjön vid det yttersta grundet, så kan man ej klaga på upplysning för de sjöfarande.

Men Sandhamn fyller äfven andra ändamål än de nämnda för allvaret och sjöfarten afsedda; det är en alltmer omtyckt valfartsort för de Stockholmare, som i det klara saltvattnet liksom förr i Bethesda vilja rena sig från vinterns synder och dess sviter. Flera villor hafva blifvit byggda därute och ständigt växa nya upp; men dessa ligga skillda från byn och åt hafssidan. Världens största segelsällskap, del kungliga svenska, har jämväl sitt sommarhem här. En palatslik bvggnad, där sällskapets medlemmar kunna lekamligt förfriska sig med mat, dryck och sömn samt andligt med en massa tidningar, med pianomusik m. m.; uppfördes för några år sedan. Den förlänar hamnen en pittoresk prägel ytterligare förhöjd genom den mängd lustyachter, som vanligen ligga förankrade här, eller likt stora måsar sväfva ut och in.

På sommaren råder därför ett helt annat lif härute. Då är det skämt och musik i den ljumma luften; ljusklädda damer och raska ungersvenner uppträda i ljuf harmoni på dansbanan; salut och flaggor, kungabesök och folksång, kulört eklärering och kappseglingseskadrar från eget och främmande land -- allt förenar sig att förläna platsen en nöjets och njutningens prägel.

Mången, som vistats här denna tid på året, känner därför ej Sandhamn och har icke en föreställning om dess utseende, när flyttfoglarna uppsökt andra vistelseorter, när villorna äro öde och infödingarne söka sig ett skydd mot storm och köld när snön, som stora hvita fårskockar på en äng, flyger fram paralellt medvattenytan, när sjön bryter på sex famnars djup, när mörker efterträdt sommarsol, och lotsarnes hustrur i hemska nätter under vaka uppsända böner för männens lif.

E. A. S--th.