Sida 294
Sandhamn. Av E. A. S--th.
TULLFÖRVALTARE EKBOHRN I SANDHAMN.
MÄSTERLOTSEN SJÖBERG.
Måtte den tid ej vara allt for aflägsen när våra efterkommande skåda tillbaka på oss med ett medlidsamt leende beledsagadt af de orden: »Stackars forfäder! Pengar och värdepapper, det var deras guddom, och för den offrade de lifslust och helsa, medmänniskors välfärd och egen moral -- allt»!
Ett offer på brådskans och fördärfvets altare har helt nyligen blifvit lemnadt i Sandhamns inlopp; ett offer af en stor ångare och ett tjugutal landsmän; en hemsk tilldragelse, som stört mångens julfrid och däribland säkerligen alla Sandhamns-lotsarnes. Förr i tiden skulle denna händelse troligen ej inträffat, man skulle, såsom bruket då var, med Grönskärs fyr i Nord inväntat lotsarnes ankomst -- en tilldragelse, som min vi i detta tillfälle kunde beräkna skulle inträffa om en half eller en timme då man lenge observerat och besvarat lotsbhåtens signaler. Men hvem har nu tid att vänta en timme på lots!? Nej, full fart framåt under alla omständigheter, till hamn eller -- undergång.
Låtom oss emellertid ej dröja vid detta sorgliga ämne, som under flera veckor utgjort ett ständigt föremål för prässens pennor och allmänhetens tungor. Det är allt för väl kändt, för att någon ny dager skulle kunna kastas deröfver. Den del af ångaren Polstjärnans rigg, som ännu finnes öfver vattnet, de båda grofva järnmasternas toppar, utgöra den enda vården öfver dem, som därunder funnit sin graf -- Låten dem hvila i ro!
Vi vända oss från döden till lifvet -- lifvet i Sandhamns, ett fiskläge liknande, koloni på några hundra själar -- man kunde nästan lika gärna säga sälar, ty som sådana lefver det sträfsamma släktet -- det vill säga af hvad hafvet ger.
Aristokratien på platsen, liksom i allmänhet i
GATA I SANDHAMN
Källa: Project Runeberg ·