Hvar 8 dag – Årg. 3 (1901/1902)

Med fotografier fiån FÖRSTENBERGSKA GALLERIET, af Aron Jonason, Göteborg.

I vår förnämsta handelsstads centrum på den plats, där det gamla sockerbruket under det gångna århundradets förra del var beläget på en kanalomfluten holme, ligger en gammaldags stilfull holländsk renässansbyggnad, inrymmande Sveriges modämaste konstsamling i nuvarande tid. Det är det Fürstenbergska galleriet i Göteborg.

Grundaren och ägaren af detta galleri, den i dagarne aflidne konstmecenaten Pontus Fürstenberg var son till den från Tyskland i början af 1830-talet inflyttade grosshandlaren Levy Fürstenberg. Efter faderns död blef Pontus Fürstenberg delägare i den af fadern grundade stora handelsfirman L. Fürstenberg & C:o. Samtidigt med att han fastslog sitt anseende som en särdeles duglig och respektabel affärsman fick han tillfälle att göra betydande kommunala insatser på olika områden i det samhälle han tillhörde. Under tiden gjorde sig hans utpräglade konstintresse allt starkare gällande och efter en längre utländsk resa, hvarunder han äfven kom att besöka konstens förlofvade hemvist vid Arnos strand, anlade Pontus Fürstenberg en liten konstsamling, så omfattande som hans dåvarande tillgångar det medgåfvo. År 1880 ingick han efter många års trogen väntan äktenskap med den nobla och varmhjärtade Göthilda Magnus, som brakte honom en hemgift på omkring fyra millioner kronor. Då Fürstenberg härmed fått de rikliga medlen till förfogande, började han allt mera uppmuntra den modärna inhemska konsten, som han och hans maka omfattade med lika stor kärlek. Och år 1884 tog detta varma konstintresse sitt mest prägnanta uttryck, ty då grundade Pontus och Göthilda Fürstenberg det konstgalleri, som inom kort skulle bli det förnämsta här i landet och med hvars historia svensk konst i slutet af det 19:de århundradet skulle bli så innerligt förenad.

Sådant som det Fürstenbergska galleriet formade sig blef det emellertid icke blott och bart ett museum för modärn konst, det blef en naturlig samlingsplats, ett alltid öppet hem för alla de bästa konstnärer vårt land fostrat under de senaste decennierna. Ty Fürstenberg förstod icke blott att främja konsten, han hade en icke mindre afsevärd förmåga att uppmuntra och styrka konstnärerna, att taga lindrande del i deras sorger, att befästa dem i deras konstnärliga sträfvanden och egga dem till förnyade ansträngningar. En mecenat har troligen aldrig stått i ett innerligare personligt förhållande till de män, som genom sin konst vunnit hans beundran och hans ynnest, än Fürstenberg till sina vänner. Ty den som vann Fürstenbergs beundran vann äfven hans hjärta.

FRÅN FÜRSTENBERGSKA GALLERIET I GÖTEBORG: Ett hörn af stora galleriet med herr ocb fru Fürstenbergs porträttbyster samt »Snöklockan» af Hasselberg, som äfven utfört alla de stora symboliserande takdekorationerna. Af taflor synas »Sommar» af Collin, »På jakt» af Liljefors samt därunder tvenne af Carl Larsons yppersta akvareller.

I det Fürstenbergska huset samlades konstnärerna gärna och här möttes de med fintbildade, konstintresserade kvinnor och män ur andra samhällsställningar och njöto den utsökta gästfrihet, som utmärkte detta hem. Ett eller annat konstnärligt element ingick gärna i de Fürstenbergska fästerna och särskildt på musikens område bjöds ofta den