Sida 439
Corrida de Toros. En spansk tjurfäktning skildrad af en svensk åskådare.
sina gångare framför presidentens loge, hvilken de hälsa genom att aftaga sina plymagerade hattar. Därpå göra de en rund kring arenan, hvarpå den ene stiger utaf hästen för att af presidenten mottaga nyckeln till tjurstallet, hvilken denne kastar ned. Uppfångar mannen nyckeln i sin hatt, får han 25 pesetas i belöning.
Därefter rida de båda härolderna ut igen, nu för att införa den glänsande »cuadrillan». Denna består af alla deltagare i tjurfäktningen och inkommer i följande ordning. Straxt bakom härolderna »los Espadas» eller matadorerna, vanligen två eller tre, hvilka det åligger att gifva tjuren dödsstöten. Dessa äro liksom de tätt efter dem följande »banderilleros» iklädda färgpräktiga, af guld och silfver blixtrande dräkter. »Banderilleros» uppgift är att med röda dukar reta tjuren och sedermera »sätta banderillas», d. v. s. sticka de med en hulling försedda, meterlånga käpparne, omvirade med kulört; papper, i tjurens nacke. Efter dem följa »picadores», till häst, med långa spjut. Med dessa stickes tjuren, för att han af smärtan skall blifva ännu vildare. Slutligen komma »monos sabios» (de kloka aporna), i eldröda skjortor klädda cirkusbetjänte, införande trespann af mulåsnor, hvilka skola släpa ut häst- och tjurkadavren.
Hela denna lysande skara tågar fram till presidentlogen och gör sin reverence, hvarpå matadorer, banderilleros och picadores fördela sig i cirkusen, inväntande den första tjuren.
Folket sitter i andlös spänning, med blicken riktad på porten, genom hvilken tjuren skall komma in. Plötsligt uppslås porten på vid gafvel, och in rusar en väldig tjur, mottagen af åskådarne med det mest infernaliska väsen. Bländad af ljuset och den brokiga församlingen tvärstannar det väldiga djuret midt i arenan, blickande omkring sig med vildt rullande ögon. Dock blott för ett par sekunder! Uppretad af det vilda skränet, har han knappt fått syn på banderilleros, hvilka vifta åt honom med sina röda skynken, förrän han störtar sig åt det hållet. Karlarne låta djuret komma alldeles inpå sig, springa så vigt åt sidan, och tjuren borrar rasande sina horn i den röda duken. När detta spel pågått en stund, vidtager picadorernes uppgift. På sina med förbundna ögon rundt omkring i arenan posterade hästar sitta de med lansen i handen, färdiga att, så snart tjuren af banderilleros lockats i närheten utaf någon af dem, sticka honom.
Blödande och rasande störtar sig tjuren på sin fiende och borrar sina horn i hästens sida, en, två gånger, kastande honom i luften.
Picadoren har under tiden fallit af hästen och drages snabbt undan af »monos sabios», ty röra sig själf kan han knappt, då han under sin läderdräkt är iförd en tung järnrustning. Det händer naturligtvis ofta, att picadoren äfven får sätta lifvet till eller blir farligt sårad, hvilket senare fall inträffade vid den här omskrifna tjurfäktningen, i det mannen kom emellan hästen och barrièren och af
Efter fotografi. EN SPANSK TJURFÄKTNING: När »CUADRILLAN» införes å arenan af härolder.
Källa: Project Runeberg ·