Sida 1143
Veckans porträttgalleri
»Mauritz, gamle gosse», sade han plötsligen. »Jag är den mest olyckliga människa; jag skulle vilja gifva hela mitt konungarike för att få vara i dina kläder. Himlen allena vet huru detta skall sluta.»
»Det kan endast blifva ett hederligt slut, min prins», sade jag och lade min hand på hans breda skuldra. Han blickade ut mot de rodnande skyarne, så jag kunde ej se hans ansikte.
»Du har högre skyldigheter än andra män, du har ett konungarike att tänka på och dessutom din härkomst och din ädla moder. Kan du offra allt som du hittills hållit kärt och heligt endast för en flyktig fantasi? Känner jag dig rätt, så vet jag att du säger nej.»
Han grep min hand.
»Jag svär dig, Mauritz, det är ingen flyktig fantasi: det är någonting som bemäktigar sig mannen endast en gång under hans lif, du vet hvad det är?
Mina tankar flögo till Sylvia och jag nickade.
»Jag älskar henne», sade han, »högre än mitt lif; högre än mitt konungarike; högre än —»
Jag hejdade honom.
»Högre än äran? Betänk dig, min prins, skulle du verkligen vilja fläcka din ära?»
»Du är hårdhjärtad, Mauritz, men du har rätt. Hon samtycker ej, åtminstone sade bon mig det själf.»
Jag spratt till.
»Då vet hon det, måhända?»
»Hon vet ingenting mer än det, att jag med mitt hedersord är bunden vid en annan. Ännu mer, genom en besynnerlig ödets skickelse är hon också själf bunden. Nil vet du allt. Himlen bèskäre dig den lycka, som förnekas oss prinsar. Sof godt min vän.»
Han gick, ocb jag lämnades ensam med mina tankar. Hvad skulle morgondagen bära i sitt sköte? Den bringade åtskilliga öfverraskningar. Vid frukoste'n erforo vi att baronessan och hennes jungfru redan lämnat hotellet, hvarthän de rest visste ingen. Jag andades åter fritt. Den omedelbara faran var således öfver. Men jag fick mot-taga några förebrående ögonkast från Sylvia.
»Är detta ditt verk», frågade hon.
»Icke mitt, men ödets», svarade jag.
Men hon vände sig bort med en ryckning på axlarna.
Halls nedslagenhet var både verklig och efterhängsen. Jag hade samtyckt att följa honom på hans resa till Rheinwald och öfvervara förlofnings-högtidligheterna. Lady Damer och hennes dotter åtföljde oss dit för att träffa lörd Damer, hvilken hade några diplomatiska uppdrag att uträtta därstädes. Vi reste tillsammans till dess vi anlände till staden, hvarest prinsens uppvaktning mötte
Åkta Columbia Grafofoner
(GRAND PRIX Paris lOOOv fömHJna af undertecknad HU fabrikens prisar. Grafofon en "Miji-r non", m«>dell (J komplett pris Kr. 20:00 viel re-tritton med ordern.
Mina öfver |signet v ii I Inandade Krafofonrutlar Kr. 2:00 pr al. - 6 rullar 10 kr. IL» rullnr 11). SO 24 Millar 36 kr. — 50 rullar 70 kr.; priserna gällande mot reni |asa med orden.
AND. 5K0G, Göteborg,
Magasinsgatan 17
Rikstel. 19
oss. Här fick han aflägga sitt inkognito, och då jag ånyo presenterade honom för mina vänner såsom prins Robert af Sternberg, märkte jag en blick af förståelse i Sylvias ögon.
»Var det orsaken?» hviskade hon.
Och jag nickade.
Vårt mottagande i Rheinwald var ytterst storslaget, och alla hälsade prinsen välkommen på det mest hjärtliga sätt. Sjmbarligen var den förestående förmätningen mycket populär i folkets ögon. Storartade förberedelser hade vidtagits, och familjen Damer, som hade blifvit inbjuden att öfvervara högtidligheterna, hade redan infunnit sig i palatset, då vi intågade, hälsade af en trumpetstöt och en artillerisalva.
Salen -fylldes snart af män i lysande uniformer och glada, älskliga kvinnor i strålande toiletter. Under en tronhimmel främst i salen stod en strålande, majestätisk kvinna i skimrande robe, och — kunde jag tro mina ögon? Eller var det blott en synvilla? — Någonting gnistrade så rödt i solljuset, som inströmmade genom de stora fönstren. Ett litet sönderbrutet, blodrödt hjärta hängde ned från en kedja på hertiginnan Ottolinas vackra hals. Då visste jag sålunda, att det icke var någon dröm, utan en underbar verklighet; ty då prins Robert föll på knä och pressade hennes lilla hand mot sina läppar, såg jag i hans vackra ögon ett uttryck, hvilket skönjes endast hos dem, för hvilka det jordiska paradisets portar en gång blifvit öppnade.
Alla de närvarande insågo, att det var ett exempel på hur en man kan blifva kär vid första ögonkastet, och då det ståtliga paret vände sig emot dem ville jubelropen aldrig tystna. Hertiginnan hade tårar i sina älskliga ögon, och nu vände jag mig om för att finna Sylvia, jag fann henne snart och grep hennes hand.
»Sylvia», sade jag, »skola de få vara det enda lyckliga paret?»
En blick ur hennes vackra ögon var svar nog, och prins Robert var nu icke längre den ende, för hvilken Edens portar stodo öppna.
Det är icke mycket mer att tillägga. Det var en nyck af den unga hertiginnan Ottolina att så där inkognito resa bort några dagar, och försynen, som leder oss alla med sin mäktiga hand, bestämde att de båda skulle mötas.
De äro gifta nu och regera tillsammans öfver Steinberg och Rheinwald. Hvarje år resa Sylvia och jag och besöka dem för gammal vänskaps skull; och Sylvia är såsom fru Falconer lika älskvärd och nyckfull som alltid tillförne.
r ca
r/rsfr? t/C"
£khtrlsl? fÄÄ
ledarematerlel I parti och minut, billigast genom
Allmänna Svenska Elektriska A -B
STOCKHOLM, niuetrerad katalog gratis & franco.
ANNONSER FÖR
HVAR 8 DAG
FÖRMEDLAS 1 STOCKHOLM AF Fru LISA RUBENSON ALLM. TEL. 874 NYBERGSGATAN 2.
KOCKUMS
Igialjerade Ifcgrl
i ito be Mia
Källa: Project Runeberg ·