Sida 285
JOHAN OSCAR EKMAN.
Konsul Oscar Ekman har helt nyligen genom den storartade donationen al 450,000 kr. till Göteborgs Högskola ännu en gång framträdt som en af vårt lands ädlaste donatorer. Han har härmed, kan man säga, satt kronan på sitt eget verk. Ty högskolan har till stor del konsul Ekman att tacka för sin uppkomst, i det att han förut donerat till densamma öfver 400,000 kr. och dessutom förmått sin vän David Carnegie att till högskolan öfverlämna en så stor pänningsumma, att läroanstaltens riktning kunde bestämmas.
Som ett bevis af sin stora tacksamhet tillägnade lärarne vid Göteborgs högskola år 1898 konsul Ekman en särskildt utgifven fästskrift. »Vi anhålla vördnadsfullt, att Ni, Herr Konsul, måtte i denna vår hyllningsgärd se ett bevis på, huru högt vi skatta Edra förtjänster om Göteborgs Högskola, och huru mycket vi nitälska för de uppgifter, vårt kall ålägger oss», säges det sannt och enkelt i inledningen till den värdefulla fästskriften.
Men konsul Ekman har tänkt också på annat! Han har stiftat filantropiska bolag för uppförande af lämpliga, trefliga arbetarebostäder vid Annedal, ban har lämnat bidrag eller grund till flere kyrkobyggnader, han har byggt skolhus och fattighus på sin egendom Säby i Östergötland samt inrättat en pensionsinrättning för ålderstigna och sjukliga tjänstehjon.
Dessutom har han till Göteborgs högskola jämte Olof Wijk lämnat 30,000 kr. till stiftande at en »Gustaf Adolfsfond» för utgifvande af högskolans årsskrift Men det blefve för långt att uppräkna alla gåfvor, som konsul Ekman lämnat vårt lands olika bildningsanstalter.
Oscar Ekman är nog på sätt och vis en selfmade man, om han också alltifrån början hört till samhällets öfre lager. Han föddes i Göteborg den [6 dec. 1812; fadern, Jon Jacob Ekman, var praktiserande läkare. Faderlös vid två års ålder, fick han, 16 år gammal, anställning hos sin farbroder, innehafvaren af firman Ekman & Komp. .nr 1845 lämnade han denna affär och inträdde i firman D. Carnegie & Komp. där han avancerade till kontorschef och slutligen verkställande direktör.
Redan år 1834 hade han genom sin styffader,
ryske generalkonsuln Lavonius, utnämts till rysk vicekonsul, hvilken befattning han innehade i omkring trettio år.
Som bankman har konsul Ekman verksamt deltagit i utvecklingen af det vid 1893 års nationalekonomiska möte föreslagna bankinstitut, som resulterade i Skandinaviska kreditaktiebolaget; det stora anseende denna bank snart förskaffade sig, får till stor del tillskrifvas ordförandens i styrelsen, konsul Ekman, inflytande.
Den rastlöse mannen har äfven varit verksam både som stadsfullmäktig och riksdagsman. Han representerade Göteborg 1879—81 i Andra kammaren och 1882—87 — han nedlade då mandatet — i Första kammaren. Konsul Ekman deltog obetydligt i debatten, men gjorde han det, i formfulländade, fosterländska ord, vägde hans anförande tungt. Vid sin första riksdag förordade han, att staten skulle öfverlämna tre millioner kr. i räntebärande obligationer som reservfond till en sågverksägares garantiförening, »ty om ock en stor direkt tjänst göres densamma, kommer dock staten själf att indirekt göra en stor förtjänst därpå».
Något som konsul Ekman alltid varmt ifrat för är nykterhetsväsendet. Han var ordförande i pauperismkomitén i Göteborg 1864, som bl. a. framkom med förslaget om det s. k. Göteborgssystemet, för hvilket konsul Ekman varmt intresserat sig. Som vice ordförande i Svenska nykterhetssällskapet har han utvecklat en frikostig och nitisk verksamhet. År 1879 inköpte han tidningen »Arbetarens Vän» för att genom denna tidning kunna »i någon mån gagna den klass, som så väl behöfver upplysning och uppmuntran ...»
Konsul Ekman, som i sitt andra gifte är förenad med Maria Lavonius från Finland, bor numera i Stockholm, i det Palmeska huset i hörnet af Kungsträdgårdsgatan och Södra Blasieholms-hamnen. Den gamle har härifrån en hänförande, fri utsikt öfver, kan man väl säga, själfva hjärtat af det Sverige, som han alltid högt älskat, och för hvilket han gjort så mycket. Måtte han ännu i många år, med god hälsa, få lefva, fosterlandet till ära och välsignelse!
DROTTNING VICTORIA.
I ust som detta n:r af HVAR 8 J DAG lägges i prässhafrån London ingått högst allvarsamma underrättelser om drottning Victorias hälsotillstånd, och när detta läses har, mänskligt att döma, Storbrittaniens drottning och Indiens käjsarinna fått lägga sitt hufvud till ro.
Man vet att den mer än 81-åriga drottningens hälsa under den senaste tiden varit vacklande. Det olyckliga Transvaal-krigets gång har naturligtvis icke kunnat vara utan inflytande på drottningen, som man hardt när föreställt sig vara »odödlig». Detta skall ock hennes minne bli hos hennes folk. Drottning Victoria efterträdde den 20 juni 1837 sin onkel Wilhelm IV. I nära 64 år har hon på sitt .hufvud burit Englands och Indiens strålande kronor.
Regeringsbördan har hon ock burit ensam. Hennes make, Albert, hvilken dog 1861, var, som bekant, aldrig i England mer &n the pritice consort. Men för drottningen var han allt, och den pietet med hvilken hon sörjt hans bortgång har förvisso satt sin prägel i mycket på England» hoflif.
För dagen hinna vi endast återgifva detta porträtt efter ett af drottningens senaste fotografier, men vi återkomma i nästa n:r med en rikt illustrerad skildring af h. m:ts långa händelserika lefnad. I HVAR 8 DAGS n:o 5 (första årg.) återfinnes en intressant bild, framställande drottningen, prinsen af Wales, hertigen af York och dennes äldste son, den lille Edward Albert.
- 274 -
