Sida 133
HVAR S DAG
tematiska genomföring som ock en intensiv känsla för och kännedom om de fyra stråkinstrumentens klangverkningar, för att det hela ens skall bli njuthart och acceptabelt.
Och dock, hvilka grandiosa verk ha ej frambragts på detta område I I sanning, då man hölen Beethovens senare kvartetter — exempelvis de i cissmoll och ess- — eller en Brahms' djupgående skapelser, måste man häpna öfver hvad det musikaliska snillet med dessa till dömes så enkla medel kunnat åstadkomma!
Det är ju därför både ursäktligt och naturligt, att idkarne af en musikgenre, som själf nått så högt och som ställer så stora fordringar på sina exekutörers krafter, måste omfatta sin sak med både allvar och entusiasm, och man må väl därför också ursäkta dem, om de en smula »se ned» på det,
som »utom dem är»!
* «
*
. -Det är det lif, som man helgat en konst Och funnits trogen därvid. Som man helgat helt och ej till cn del, Som Joachim just med sitt spel. Som störst den prisade hjältens död,
Att döda och dö ej besjung.
Ej furstens konst att kufva ett folk,
Ej folkets att störta sin kung,
Men den, som för oss fr än jorden till
Fullkomligheternas land
Med fyra strängar som medel blott
Och stråken i öfvad hand.
Ty våra synder, sorger och fel
Vi glömma vid Joachim och hans spel!»
Så skrifver en af våra främste diktare och konstnärer till Joachim.
Och hvad som gäller om mästaren själf, gäller naturligtvis äfven om den berömda kvartett, han som medelpunkt samlat kring sig i den stora musikmetropolen Berlin, där han f. n. bekläder den
mest framskjutna ställning som professor vid och direktör för den musikaliska högskolan. Samtliga medlemmarna af den Joachimska kvartetten äro för öfrigt professorer och filosofie hedersdoktorer.
De äro — utom den ledande mästaren, vår tids erkändt främste tolkare af klassisk violinmusik. Joseph Joachim själf — böhmaren Karl Ilalir — äfven han en europeisk celebritet — f. 1859, Emanuel Wirth, f. 1842, likaledes i Böhmen, samt cellisten Robert Hausmann, f. 1852.
Den världsberömda kvartetten gästar om någon vecka vårt land, då det lyckats musikföreningen i Göteborg att förmå dess medlemmar att utfylla programmet å den första kammarmusiksoirén för denna säsong.
* » *
Det torde för våra musikälskande landsmän vara af intresse att, då vi nu bringa bilderna af den Joachimska kvartetten, äfven se de män, som inom vårt land. enkannerligen i hufvudstaden, under en följd af år fört kvartettspelets runor med den äran. Det är den Aulinska kvartetten, hvars medlemmar vi — naturligtvis sans comparaison — här återgifva jämte dess geniale pianist, kompositören Wilhelm Stenhammar. Kvartetten består nu, utom af konsertmästare Tor An/in, och sedan hr Berndt Carlson lämnat densamma, af hofkapelli-sterna Chr. Sundqvist, Axel Bergström och Lindhe, hvilken sistnämnde nyligen vid kvartettens första soiré i Stockholm dokumenterade sig som en habil och säker kvartettcellist Den Aulinska kvartetten har blott vackra och goda traditioner att se tillbaka på och är värd det varmaste erkännande, för hvad den gjort inom vårt land för upparbetandet af den konstform, hvaråt den så framgångsrikt ägnat sin verksamhet och sina krafter.
T. v. T.
ETT FINSKT KONSTNÄRSPAR.
Vårt land gästas för närvarande af ett finskt konstnärspar, som i sitt hemland åtnjuter en vacker och växande popularitet: kompositören och ackompagnatören Karl Flodin och hans fru, sångerskan Adcc Leander Flodin. D:r Karl Flodin har utom sin publicistiska verksamhet, särskildt som musikkritiker i den numera indragna Hel-singforstid-ningen »Nya
Pressen», hunnit med en ganska rikhaltig alstring som kompositör.
Han har utgifvit solosånger och duetter i samlingen Det sjungande Finland»; »Rose-Marie» (till text af Topelius), »Våren», cortège för piano: »Soli-tude», »T sommarnatt . »Fleurs d'album» samt sån-
ger, körkompositioner och pianostycken i en mängd tillfällighetspublikationer. Bland hans kompositioner märkas för öfrigt: »I skären», cykel för manskör, »Helena». »Luca Signorelli», »Min hjærtans-kjær», »Mai-lied» m. fi.
Fru Lean-der-Flodin är dotter till i fjol aflidne [-kapellmästaren-] {+kapellmästa- ren+} vid Finska gardets musikkår A. F. Leander.
[-AdëeLean-der-Flodins-]
{+AdëeLean- der-Flodins+} stämma är en hög sopran. Sangerskans
egentliga fack är koloraturen och
den lyriska romansgenren. Hennes tacksammaste roller äro Lakmé, Mireille, Rosina i »Barberaren», Mignon, Marie i »Regementets dotter» m. fi.
