Sida 637
ANDREAS HALLÉN.
I Jet är få bland våra svenska skapande ton-konstnärers namn, hvilka så väl inom som utom fäderneslandet ha den välkända och vackra klang, som ljuder kring namnet Andreas Hallen.
Hvad som främst utmärker Hallens verk, är den oböjliga energi och djärfva kraft, hvarmed de äro skapade: aldrig ett kringgående af eller en dagtingan inför en eller annan svårighet — framåt går det med den äkta, konstnärliga inspirationens drifkraft, som vill verka oberoende af allt omkring sig, vara till för sin egen skull, så att säga bära sitt själfändamål inom sig!
Det är nog mycket detta starkt själfständiga karaktärsdrag hos konstnärens person och skapelser, som gjort, att han, trots sina många ypperliga ton-verk, sina omfattande, gedigna kunskaper och sina stora musikaliska och intellektuella förutsättningar i öfrigt, icke förr än på senaste tiden — egentligen genom operan v Waldemarsskatten», som ju blef en af de största succèser vår svenska opera haft att uppvisa — inom vårt land blifvit hvad man kallar populär.
*
Andreas Hallen är född i Göteborg 1846. Sina hufvudsakliga musikstudier gjorde han vid konser-vatoriet i Leipzig under ären 1866—1871 samt verkade sedan i sin födelsestad som dirigent för dess musikförening till 1878. Under åren 1879—1881 vistades han som sånglärare och musikkorrespondent i Berlin, hvarpå han från 1884—1895 dirigerade det af honom bildade Filharmoniska sällskapet i Stockholm, där han 1892 utnämdes till kapellmästare vid operan. 1895 afgick Hallén från diri-
gentbefattningen vid Filharmoniska sällskapet, där han först efterträddes af Heden blad och sedan af Wilhelm Stenhammar.
Af hans verk äro främst utom »Waldemarsskatten» att nämna operorna »Harald Viking» samt »Häxfällan» — samtliga hållna i Wagnerstil: Hallén är en ifrig beundrare af och förkämpe för den store tyske mästaren, hvilkens stil han synnerligen lyckligt attraperat, utan att därför hans egen_konst-närliga individualitet gått förlorad.
En del af hans bästa saker har man ock att söka på orkestersuitens och den orkestrerade kör-balladens områden. Af det förra slaget märkas då främst den glänsande storslagna orkestermålningen »Ur Waldemarsagan», hvilken bl. a. för ett par år sedan gjorde pyramidal succés i Wien, vidare två svenska rhapsodier, »Vårbrytning», »En sommarsaga» m. fi., och af det senare den af friskt, kraftigt, trotsigt vikingalynne genomträngda balladen »Styrbjörn Starke», som torde höra till det bästa vår musiklitteratur i denna väg har att uppvisa. Vidare den stämningsfulla orkestrerade balladen »Skogsrået», flere sånghäften visor och duetter till piano, violinromans, pianotrio, pianokvartett m. m.
Som man redan af dessa antydningar kan se, är det en synnerligen omfattande och lycklig produktion, på hvilken Andreas Hallén kan blicka tillbaka. Att hans senaste stora framgång pä något sätt skulle bräckt hans djärfva och friska ska-parehåg, är väl ej att antaga, utan är väl snarare att hoppas, att han till sin senaste vackra lager snart fogar en ny.
T. v. T.
C. CH. ENGSTRÖM.
H n af vår flottas veteraner, J öfveradjutanten hos h. m., konungen kommendören i flottans reserv Carl Christian Engström ingick den 19 juni i sitt 75 år. Det är på en synnerligen omfattande och gagnrik verksamhet inom sitt fack, som den vördade åldringen kan blicka tillbaka.
Född i Västervik den 19 juni 1827, blef han 1875 adjutant hos konungen, 1884 kommendör, tog året därpå afsked, hvarpå han utnämndes till öfveradjutant.
E., hvilken deltagit i en mängd expeditioner till olika delar af jordklotet, är säkerligen en af vår flottas mest bereste män. Han har dessutom särskildt gjort sig känd som skicklig artillerist, och har dels suttit som ledamot i eu mängd artillerikomitéer, dels fungerat som kontrollant vid tillverkning af kanoner samt såsom kronans ombud
öfvervarit profskjutning med dylika så inom- som utom-lahds.
Men han har dessutom gjort sig känd som en själfständig uppfinnare på artilleriteknikens område; 1865 erhöll han en gratifikation för en uppgjord bakladdnings-mekanism till kanoner — en dylik konstruerades och prof-sköts året därpå. Han har äfven konstruerat och tillverkat antitorpedkanoner, lavetter m. m. samt var under åren 1875—1878 chef för artilleridepartementet i Karlskrona.
Kommendör Engström, som bär sina år med en alldeles sällsynt lätthet, är vid full vigör samt deltager med lifligaste intresse i dagshändelserna samt främst i allt som rör det vapen, för hvilket ban fortfarande är en heder och prydnad.
C. CH. ENGSTRÖM
- 626 -
