Sida 216
DET NYA EXPEDITIONSSYSTEMET VID RIKSTELEFON.
Fotografier för HVAR 8 DAG af fotograf Thorncliff, Stockholm.
Många hårda ord ha under denna höst fällts öfver det sätt, hvarpå rikstelefonens abonnenter blifvit eller hotats med att bli behandlade. Men så godt som alla dessa förebråelser ha gällt den affärsmessigt spekulativa ledningen. Ingen har förnekat förtjänsterna i verkets skötsel i orga-nisativt och och tekniskt hänseende. Därom vittnar bäst dess storartade utveckling i Stockholm midt under en skarp konkurrens med ett väl inar-betadt enskildt bolag.
Helt nyligen har en teknisk anordning vidtagits, som torde komma att bli af genomgripande betydelse för telefonväsendetbåde i vårt land och annorstädes. Från Danmark bebådas redan, att man
är betänkt på att tillgodogöra sig det nya systamet. Detta går ut på att genom en lämplig fördelning af expeditionsarbetet mellan de tjänstgörande ernå en i möjligaste mån likformig expeditionstid. Det har hittills varit så, att hälften eller flera af telefonisterna å telefoncentralen varit lediga, medan återstoden haft fullt upp att göra, beroende därpå, att hvarje telefonist haft »sina egna» abonnenter att expediera, och om dessa händelsevis råkat öfverhopa henne med arbete, har hon icke kunnat dela med sig något däraf åt sina kamrater mer än möjligen åt de båda närmaste hvilket hon dock i allmänhet icke gjort. Följden har blifvit, att en del af abonnenterne fått vänta oskäligt länge. Det har ej kunnat hjälpas.
Vid tillämpningen af det nya systemet ha vexel-borden förändrats så, att påringningssignalerna (Maffarna) flyttats från expeditionsborden till särskilda klaffbord. De båda bordsgrupperna ha sedan satts i sådan förbindelse med hvarandra, att telefonisterna vid klaffborden utan att samtala med påringande abonnent kunna transportera dennes signal till ledig expeditionstelefonist. Hvarje expedition kräfver således samarbete mellan tvänne telefonister, medan detförut ombesörjdes af en enda.
Men icke destomindre minskas genomsnittstiden tör expeditionen högst betydligt därigenom att alla stationens lediga expeditionstelefonister stå till »klaff»-telefonists omedelbara och således till hvarje påringande abonnents nästan omedelbara förfogande, ty förmedlingsarbetet tager blott ett fåtal sekunder.
Sådan är grundtanken i det nya expeditionssystem, som från i december användts för lokaltrafiken i Stockholm. Det är helt naturligt, att systemets tillämpning under de första dagarne icke kunnat gå riktigt »smordt» — hvilket de otåligare abonnenterna nog läto telefonisterna höra af — med redan nu har det hunnit inarbetas så, att det
i allmänhet är omöjligt för en abonnent att afgöra att hans samtal förmedlats af en telefonist, hvars röst han icke hört, när han af expeditionstelefonisten får det vanliga svaret vid sin påringning. Men visserligen torde äfven sedan telefonisternas vana vid det nya systemet hunnit fulländas, det kunna inträffa en eller annan extra oregelbundenhet under den första tiden på grund af klickning i någon af de milliontals detaljer, som för första gången kommit till användning.
Att det nya expeditionssystemet därför icke är något hugskott, kan ju redan anses framgå däraf, att det fått tillämpning vid ett statens verk och styrkes också af dess uppfinnares föregåenden. Det är icke första gången ingeniör J. A. Avén dragit uppmärksamheten till sig genom sina telefontekniska konstruktioner. Under den tid han var anställd i Stockholms allmänna telefonaktiebolag 1883—1888 — dessförinnan hade han efter att 1882 tjugoettårig ha aflagt studentexamen vid Stockholms realläroverk genomgått elevkurs vid L. M. Ericssons verkstäder — förändrades enligt hans konstruktion multipelborden från enkel- till dubbeltrådiga och infördes förbindelseledningssystemet mellan de enskilda bolagens stationer. Under sin anställning
RIKSTELEFON: Camla systemet.
— 205 —
