Sida 360
MAX v. PETTENKOFEN
DEN MODERNA HYGIENENS GRUNDLÄGGARE.
I Munchen liar vid 81 ärs ålder cn af vetenskapens stormän. hvars namn står härolVan, själf medels ett revolverskott ändat ett för mänskligheten välsignclscrikt lif.
Pcttenkofer kan med skal kallas den moderna hygienens grundläggare. Egentligen låg lians första verksamhet på den experimentella kemiens oinråile, och det var först då han vunnit en professors verksamhet som han. genom undersökningar öfver boningshus' uppvärmning och luftvexling samt öfver ämnesomsättningen i den mänskliga kroppen, fördes in på det vidsträckta verksamhetsområde nå hvilket han skulle skörda sä stora triumfer.
I .Munchen hade PettenkoTer slädse för ögonen huru illa del var stäldt med hälsoförhållaydeiia Kolera och Ivfus anställde där svåra härjningar. Ar 1H,">."> började han så sina studier öfver koleran och grundvattnets inflytande på denna epidemi. 1 ett stort antal undersökningar, utsträckta äfven till tyfus, lick han fram grunddragen af sin bekanta teori, i hvilken han bevisade markens och grundvattnets inflytande på uppkomsten och utbredningen af epidemier, särskildt kolera och tyfus. Häraf följde markens utvattning och planmässig renhållning såsom säkraste skyddet mol dylika epidemier, och de storartade resultat som städernas 'kanalisation och enhetliga vallenanordningar medfört för hälsotillståndet hafva gifvit rätt ål Pettenkofen forskningar. Såsom exempel nedbringades i l)an-/.ig tyfusolTer från 1211 på 100,DOU innevånare lill IS. Visserligen hafva dessa den store vetenskapsmannens läror efter bakteriologens uppblomstring icke blifvit helt och hållet obestridda. Koclis forskningar hafva förl till det resultatet att en utbredning af epidemier endast kan ega rum genom en utbredning af de desamma orsakande bacillerna och all marken i och för sig icke kan framkalla vare sig kolera eller tyfus. Pettenköfer försvarade energiskt sin åsigt och det var härunder som han, för att försvaga Koclis bacillteorier. 1X'.I2 tillsamman med prof. Emmerich intog den ryktbara "kolerafrukoslen", sålunda görande experiment på sig själf med de Kocliska kolärahacillerna. Slutligen lyckades man dock förena de båda ursprungligen skarpt'åtskilda teorierna.
Jämte den storartade forskareverksanihelen, hvilken åt hälsolärau lämnat en mängd nya undersökningsmetoder, arbetade 1'ettenkol'er ständigt på alt åt hygienen förvärfva cn ställning vid universiteten som motsvarade denna vetenskapsgrens vikt för det allmänna. Och såsom frukt häraf lick Munchen 1871 elt hygieniskt institut, som sedan tjänat såsom förebild för alla andra.
Det var fruktan för att hjärnan slutligen skulle höljas i vansinnets natt. som salt revolvern 1 den gamle veten-
skapsmannens hand. Man fann honom om morgonen död i sangen. Kanske hade vansinnet redan då lian utförde handlingen fått makt med honom. Ty vid obduktionen fann man tecken härtill. Sådan är lifvets tragedi.
EN KRY HUNDRAÅRING.
| jcniie gubbe med den säkra blicken ur de klara ögonen och den ännu oin kraft vittnande hållningen fyllde den 13 februari 100.' år. En af våra vänner i Karlstad, som jämte en amatörfotograf häromdagen gjorde ilen gamle .lönas Olsson i Hud på Hammarön elt besök, liar sändt oss detta lyckade porträtt af den ovanligt raske sc-kelmanneri. Ilos sin dotter och måg har han nu tillbragt de senaste femlon åren af silt lif. och lår man döma af hans nuvarande hälsa liar han alla utsikter at| få lefva ännu åtskilliga år. Hans hy är jämn och klar, utan skrynklor eller djupare fåror, och gestalten har kvar sin stadga och hållning.
.lönas Olsson är född värmländing, liksom ban också framlefvat bela sitt långa lif i Värmland. I yngre år innehade ban ett torp under Körne, sedan ban måst afstå från sin plan alt bli präst. Därefter flyttade ban vid mera framskriden ålder lill Gullsbvn i llrunskog.
För sin exempellöst goda hälsa och sitl långa lif anser ban sig ha att tacka, näst Gud, silt friska lefnadsmod och glada förnöjsamhet. När ban någon gång känt nå"ra onda krämpor, har ban föraktat medicin och botat dem med kallt vatten — cn gammal kneipparc således, denne värmländing !
Gubben intervjuades nyligen af en medarbetare i Kar 1st.-Tidningen.
"Mindes fader Jonas Karl Johan något'.'" Ja, fäll mindes ban dä. Karl Johan som kom ifrån Frankrike, som tågade till Norge och förskräckte norrmannen så att de 'hissade vänskapsflagd" och förcnedes nied svenskarne fast med egna lagar. Jo då, det mindes han. Han kom allt ihåg den danske prinsen också, som var så snäll och som fick förgift af en hög herre så att ban dog. Han hade också hört talas om hur den höge herrn sedan blef söndersliten af folket i Stockholm. Det var tydligen de grundlösa, men af allmogen i Sverige allmänt trodda förgiflningshistorierna om den omtyckle prins Kristian August af Augustenborg, eller som liari som svensk tronföljare hetle Karl August saml det Fersenska mon|et i Stockholm 1810, som stego upp lör gubbens själ i otydligt hägrande minnen från lians barndom.
|^VAfl Z OAfe.
— 9 —
