Sida 814
Julidagen hade varit glödande het, och aftonen - skänkte väl skymning, men ingen svalka.
Han sjönk ned i den stora karmstolen och lutade sig tillbaka med slutna ögon. Under den gångna dagen hade han talat i timtal, uppgjort planer, framställt förslag och kritiserat andras, läst i vänners och fienders tai kar, allt under det han i sitt hjärta fann det hela så förfärande meningslöst.
På det rymliga skrifbordet, där tvänne ljus sparsamt belyste det med utstuderad enkelhet inredda rummet, låg en diger packe handlingar, hvilka han måste sorgfälligt granska, innan han fick unna sig någon hvila; en packe handlingar, där hvarenda skrifven rad vädjade till hai s klokhet, hans godtfinnande, hans skarpsynthet och hans inbilskhet.
Bäst han så slet sig ur sina tankar och med den erfarne juristens metodiska noggrannhet genomgick handlingarne, här och där görande en anteckning, stannade han plötsligt vid ett namn, från hvilket han inte kunde slita sina ögon, tills han slutligen med en suck åter sjönk tillbaka i stolen.
En skugga ... en skugga ur det flydda...
Hon var sjutton år då, en vacker, storväxt flicka, hvilken med den allra naturligaste min i världen täcktes taga emot den hyllning, som lades för hennes fötter af den lilla landsortsstadens prydligaste ungherrar.
Hon hade ständigt varit så obarmhärtig mot honom. Hon visste, att han älskade henne, och dock dref hon ständigt med honom för hans spinkiga ben, för bläcket på hans långfinger, för hans rädsla för hästar, hans klumpighet i dans, hans ta-fatthet i umgänget.
»Du kommer att gå långt, Max», sade hon, »men aldrig får du något roligt, och aldrig får du någon hjärtevän, en sådan ledsam vråsittare som du är. Bevars, du är båJe snäll och beskedlig, men rädda gossar få aldrig några vackra flickor!»
Nå, med tiden nåde han slagit sig ned i hufvudstaden, och hade ingenting hört från henne förrän denna kvafva julikväll. — Och nu såg han
EN SKUGGA.
Originalskizz för HVAR 8 DAG af -st-st-.
åter hennes namn. Nu vädjade hon, den stolta och obarmhärtiga, till hans nåd!
Sedan skulle bon naturligtvis gifta sig. Hon skulle lefva länge och lycklig och obemärkt. Honom själf skulle hon söka glömma eller på sin höjd tänka på med en rysning, blandad med ett uns tacksamhet — tacksamhet — ett besynnerligt ord' Själf hade han aldrig erfarit eller ingifvit den känslan.
Och han själf! •— Ja, han skulle alltjämt vara lika fruktad och lika hatad, lika afundad och lika oförstådd, lika stor och lika ensam.
»Kunde jag med tio år af mitt lif köpa mig tillbaka till den obemärkthet, hvarur jag sprungen är, sannerligen jag gjorde det», mumlade han.
En fåfäng önskan. Han hade inga år att skänka bort. Endast fyrtioåtta timmar senare, och hans hand var kall.
Han gick till tftnstret, slog upp det och stirrade ut på gatan. En kvinna gick iörbi med ett barn på armen — en lycklig moder.
Då slog ban häftigt igen fönstret, ryckte med en nervös rörelse åt sig ett papper, stämpladt med en bild af det högsta väsendets guddom, omgifven af inskriften: Frihet, Jämlikhet, Broderskap, denna paradox, hvilken, upprunnen i en fran>k kåsörs rymliga hjärna, i hundra år imponerat på missnöjda samhällsforbättrare jorden rundt.
Och på detta papper raspade han med sin lilla, hvassa stil:
»Medborgarinnan Latour-Landrys anhållan att blifva till li I vet förskonad af.-lages härmed. Och förständigas medborgaren Sanson att omedelbart verkställa afrättningen.
de Robespierre.
Gifvet i Paris den 8 Thermidor år 2.»
Den 9 Thermidor guillotinerades Blanche Marie Ajjlavaine de Latour-Landry.
Den lo Thermidor guillotinerades Maximilien Marie Isidore de Robespierre.
ANARKISTATTENTATET MOT PRESIDENT MAC KINLEY.
i-ola. Felnberti, New-York. MAC KINLEY. O
Z\ ter har anarkismens hundrahöfdade hydra visat ett af sina lömska och blodiga hufvuden! Det gällde denna gång statschefen i det fria Ame-
rikas Förenta stater, president Mac Kinley, mot hvilken vid ett besök den 6 dennes å den panamerikanska utställningen i Buffalo, en af dessa förvillade galningar aflossade tvänne revolverskott. Det ena skottet träffade presidenten å öfre delen af bröstbenet samt studsade tillbaka mot detsamma. Det andra inträngde däremot i underlifvet, där kulan bl. a. genomborrade magsäcken, och trots noggranna undersökningar, ännu då detta skrifves, ej kunnat anträffas. Läkarne hoppas emellertid att presidentens lif skall kunna räddas.
Gärningsmannen, hvilken förklarat sig vara anarkist, är at tysk-polsk nationaltitet, kallade" sig först Fredrik Nie-man, men har sedan befunnits heta Léon Czolgosz. Den rasande folkmassan störtade sig efter attentatet öfver uslingen för att lyncha honom, och endast med möda lyckades det polisen att söta honom — blodig och genom-bultad — undan den förbittrade mängden.
v. MIQUEL †
f. d. preussisk finansminister. Se HVAR 8 DAG N:o 34.
