Sida 134
DET NYRESTAURERADE ÖREBRO SLOTT.
Fotografi för HVAR 8 DAG af fotograf Hakelier, Örebro.
Det fanns en tid — visst icke urminnes — då man med en förunderlig brist på pietet och eftertanke lät många af våra stora historiska minnesmärken täras af tidens tand, utan att det gjordes minsta försök att häjda dess glupska framfart. Tvärtom underlättade man förfallet genom att t. ex. använda slottsgemaken till — brännvinsbrännerier o, s. v.
Denna tid är förbi, låt oss hoppas för all tid. Den ena efter den andra af de ärevördiga stolta borgarna ha iståndsatts — nu senast står det från Engelbrekts och Gustaf Wasas dagar på minnen rika Örebro slott färdigt efter en, å initiativ af landshöfding Svedelius företagen, omfattande restaurering i s. k. Wasastil.
Staden Örebros historia sammanfaller till stor del med slottets. Staden finnes omnämd redan på lioo-talet. Vid det gamla Eyresund (Eyr = ör, stenör, grus o. d.) slogs en bro öfver ån, där en stråkväg framgick — Eyrebro, år 1200 Öræbro och slutligen Örebro.
Slottet är beläget midt i staden på en holme i Svartån. Bygdt, eller sannolikare blott istånd-satt af Birger Jarl fick »Örebro hus» sin egentliga ryktbarhet under unionstiden, från Engelbrekts, Sturarnas och Gustaf Wasas strider mot danskt öfvervälde eller mot de högadliga herrarnes alltför stora makt. År 1522 intogs det af Gustaf Wasa, som då lät nedrifva detsamma men snart gaf befallning om dess återuppförande. Detta synes emellertid först ha blifvit fullbordadt under Gari XI:s tid. Det tillhörde sedan, som bekant, härtig Carl Filips härtigdöme. Dels i staden, dels på slottet ha en mängd herredagar, möten och riksdagar hållits. Vi erinra blott om de viktigaste: 1529 och 1537 års prästmöten (det senare »Örebro concilium»), båda mest afgörande för reformationens seger; 1540 års riksdag, då kronan blef ärftlig inom Gustaf I:s ätt; år 1617, då en riksdagsordning, jämte religionsstadga och handelsordning här utfärdades. Efter denna tid hölls ingen riksdag förrän 1810, då vår nu regerande dynasti kallades till tronföljden.
MARKIS DON FRANCESCO DE SOUZA.
I\l är dessa rader läsas, har den berömde portugisiske bary-tonisten hunnit så långt på sin skandinaviska tourné, att^ någon presentation al honom knappast är af nöden.
Den portugisiske »Lunkan» har då med sin väldiga röst och sin lika väldiga gestalt hunnit trygga sin popularitet bland den svenska allmänheten.
