Sida 736
FREDRIKA BREMER
ligt i hennes följande arbeten: »Presidentens döttrar», »Grannarna» m. fi.
Redan år 1848 utgaf Fredrika Bremer ett arbete, »Syskon]if», hvari hon framkommer med en del af sina sociala idéer, men det var först 1856, som hon i romanen' »Herta» framställde bestämda fordrinear på sitt köns frihet och själfständighet. •Så yrkar hon, att kvinnan skall bli myndig vid viss ålder, att hon skall ha rätt att inhämta kunskaper vid högre elementarläroverk och universitet samt kunna användas i vissa allmänna befattningar — allt saker, som nu förefalla oss helt naturliga, sedan de så småningom ingått i det allmänna medvetandet, men som då ansågos oerhörda.
Outtröttlig, som hon var, vetgirig, spörjande, ständigt sökande att lösa yttre och inre gator, företog Fredrika Bremer under sin händelserika lefnad flere långa resor. Hon besökte 1849 Amerika, och mycket af hvad hon där såg inspirerade htnne säkerligen vid skrifvandet af »Herta». 1856 begaf hon sig ut på en ny resa, som räckte i fem ar och omfattade Schweiz, Italien, Palestina och Grekland. Hon skildrar sina intryck därifrån i ett digert verk: »Lifvet i gamla världens. Tnder denna färd studerade hon särskildt religionen och de religiösa frågorna: hon gaf sig t. o. m. i samspråk med påfven i Rom och ville meddela honom undervisning, men han upplyste henne om — hvad som förvisso var sant — att hon var ett stort barn — ett stort, godt barn . . .
Men detta goda barn var dock en varmhjärtad kvinna och människovän, hvilken var outtröttlig i sin sträfvan, för hvad hon ansåg sant och rätt, och som äfven gjorde allt för att omsätta sina idéer i praktiska lifvet. Hon vill upprätta räddningshem åt vanvårdade barn, hon understödjer under koleraåret 1853 de nödlidande, hon arbetar på brottslingars moraliska förbättring, lägger sig vinn om Tysta skolan i Stockholm, asylen för ålderstigna fruntimmer, seminariet för lärarinnor o. s. v.
Sommaren 1861 återvände Fredrika Bremer från sin stora resa till Stockholm, där hon bodde de följande fyra åren. 1865 flyttade hon till barndomshemmet Årsta, alltjämt upptagen af nya planer, bl. a. att begifva sig till Ryssland, men redan samma år den 31 december afled hon och begrofs på Österhaninge kyrkogård.
Fredrika Bremer var, som sagdt, i mångt och mycket ett stort, godt barn, som ville allas väl, hon var en hjärtevarm och ädel människovän som få, och hon verkade nästan spontant utgående från sin lifliga, impulsiva natur. Men denna barnsliga naivitet, som ofta utmärker henne, denna hennes mildhet och blidhet voro hos henne förenade med verklig genialitet och den äkta, djupa genialitetens siarblick, som kommit hennes idéer att öfverlefva både henne själf och hennes verk och — hvad mera är — att realiseras.
»ETT NYTT NÄS>
DIR. RÖSJÖ.
Foto. Ltnuncoory, Jönkaplny.
KURSEN FÖR FOLKSKOLLÄRARE VID
I J ndcr rubriken »Ett frikostigt anbud» gick för en tid sedan ^^^ genom prässen en notis, meddelande att direktören för Hagabergs landtbruksskola utanför Jönköping, hr I*. Jönson-Rösjö, inbjudit intresserade folkskollärare till en frikurs i landtbruk. Han vill på detta sätt genom folkskolan och dess lärare verka för jordbrukets uppryckning och för väckande af kärlek till modernäringen, från hvilken befolkningen nu i stora skaror flyr till städerna och till Amerika. Denna frikurs gick också af stapeln under tredje veckan i juli, och deltagarne voro ett tjugutal lärare och lärarinnor. Samtlige kursdeltagare
HACABERCS LANDTBRUKSSKOLA.
åtnjöto med största intresse direktör Küsjös utmärkta undervisning om sättet för det svenska småbrukets höjande. Hvad som i den vägen kan göras, ådagalade han genom att vi&a på •Husmansbrugene» i Danmark, som på några Ar ryckt upp till en nationalekonomisk faktor af största betydelse.
Vår bild visar i bakgrunden Hagabergs ståtliga och vackert belägna landtbruksskola, samt där framför kursdeltagarna. Den reslige mannen under den lutande björken är direktör Jönson-Rösjö.
