Sida 778
ETT ÖGONBLICK.
Och plötsligen hissades ett segel, som snabbt fylldes af vinden, och båten flög fram, lyftes upp och ned af de väldiga vågorna och försvann därpå ...
För Diaz, som satt i båten, såg det ut, som om den lilla ön sjönk ned i en afgrund, och samman med den sjönk äfven det lugna ljuset i hans cell, hvilket hittills föreföll honom som en död mans stela blick.
Framför honom var det mörker och storm och kaos. En outsäglig glädje fyllde hans själ. Han prässade handen hardare om rodret.släckte på skotet och skrek högt ut i natten.. . Det var ett skri af glädje och jubel, af uppvaknande till medvetande om ett nytt lif.
Ett bösskott ljöd bakom honom, och därpå nåddes hans öra af det döfva ljudet af ett kanonskott. En vindstöt från sidan lyfte hans båt, lyfte den högre och högre, tycktes bära honom ända in i evigheten ... Chuan-Maria-Miguel-Chose-Diazdrog ihop ögonbrynen, och hans bröst häfdes, fullt af glädje . . . Han kände sig fri, han visste, att ingen nu hade makt öfver honom.
Båten var nu högt uppe på toppen af en våg, darrade och gled ned. .. Från fortets murar såg man den för sista gången.
VI.
På morgonen strålade solen frän en blå himmel, och man såg de sista molntapparne draga bort. Hafvet lugnade sig så småningom, skummade och brummade blott emellanåt, som om det skämdes öfver sitt nattliga raseri. De tunga, blå vågorna slogo allt saktare mot klipporna, och solen återspeglade i dem i brokiga, glada färger.
1 den genomskinliga luften såg man den aflägsna stranden uppfriskad af ovädret, och öfverallt log nytt lif. 1 närheten af kusten kryssade en ångare, omgifven af lätta rökmoln.
Spaniorerna på fortets murar följde dess rörelser.
sHan har säkert gått till botten», sade en. »Det var ju också rena vansinnet.. . Hvad tror ni, don Fernando?»
En ung officer vände sig mot den talande.
»Ja, antagligen har han gått till botten», sade han. »Men hvad betyder det? Måhända ligger han nu i hafsdjupet, men måhända skådar ban också nu ned fr an ett af dessa berg pa sitt fängelse. I alla fall gaf honom hafvet ett ögonblicks frihet ... Och — hvem vet — kanske är ett ögonblick af äkta lif, mera vardt än en hel evighet af en glädjelös tillvaro!...»
»Men se dit, hvad är dådetta?» Officeren pekade mot den branta kustens sydsida. Där borta i bergen, där insurgenterna höllo till, såg man plötsligen hvita rökmoln uppdyka gruppvis. Man hörde icke skotten, men man såg i rask följd de små rökmolnen uppstiga och skingras. Från hafvet dånade ett kanonskott.
Och så blef allt åter klart och tyst.
Officerarne sågo på hvarandra. Hvad betydde väl denna underbara liflighet i insurgenternas läger? Var det ett svar pà frågan öfver den djärfve flyktingens öde? Eller var det hela en ren tillfällighet?...
Ingen svarade ...
Vagorna glänste i solen och slogo lustigt mot öns klippiga strand ...
EN OVANLIG INBROTTSSTÖLD.
^^ ätten mellan dtn 15 och 16 augusti fick den bekanta järnrörsfirman Park & C:o i Göteborg en påhälsning af mera ovanligt slag. — Några inbrottstjufvar praktiserade sig in på kontoret, som ligger tämligen isoleradt bland 111 mängd stora magasin. — När intet af v ärde fanns löst, grep man sig an med kassahvalfvet, och väl inkommen här har tjufven — eller rättare tjufvarne, ty minst 5 böra de ha varit — brutit loss hela det 400 kilo tunga kassaskåpet och på handkärra transporterat detsamma utanför staden. Meningen var att i ostörd ro få tömma innehållet — men arbetet blef så bullwnde att folk blef uppmärksammadt, hvilket^ skrämde bort tjuf-
varne — alldeles lika tomhändta, som när de började.
Man har lämnat oss nedanstående fotografi af rummets utseende, när kontorspersonalen nästa morgon infann sig.
A mnfSrfvto.
DET UPPBRUTNA KASSAHVALFVET. - 767 -
