Sida 167
SKANDINAVISKA SJÖMANSHEMMET I LONDON.
Från vår Londonkorrespondent.
SJÖMANSHEMMET.
Nu, då de flesta svenska tidningar publicerat ett upprop till Skandinaviens folk att ej glömma de landsmän som till följd af sitt yrke måste tillbringa julhögtiden långt borta från hem och vänner, torde en bild af »The Scandinavian Sailors Temperance Home» i London vara af intresse och bidraga till befrämjande af den goda saken, som i närvarande fall består i att glädja hemmets julgäster med någon liten present. Sedan åratal har stiftelsens föreståndarinna fru Welin hvarje jul utdel.it gåfvor åt de sjömän som vistats i hemmet under julen samt närmaste dagarne före och efteråt. En stor del af dessa julklappar såsom t. ex. hundratals böcker skänkas af herrskapet Welin själfva, under det öfriga arbeten såsom strumpor, halsdukar, synecessärer eller s. k. »sjömanshustrur» till största delen inflyta från engelska beskyddare och från Sverige. Från Norge och Danmark ha ej influtit så många bidrag, fastän flera af deras söner söka skydd inom hemmet.
I år har emellertid den engelska välgörenheten varit så hårdt taxerad och upptagen med soldaterna i Afrika att mycket annat fått stå tillbaka för deras skull, och man hoppas därför att förväntningarna, nu stälda på hemlandet, ej må komma på skam.
Detta väl organiserade sjömanshem har ofta beskrifvits i tidningar och tidskrifter samt förtjänar äfven att omfattas med det intresse som resande landsmän, h. rmt konung Oscar i främsta rummet, visat detsamma. Öfver 3,000 sjö-
män härbergeras här under årets lopp; snygga rum och riklig samt god föda gifvas dem för låg betalning och om möjligt tillvaratagas en del af deras besparingar för vidare befordran till hemmavarande anförvandter, i stället för att hamna hos krögaren.
Vid ett besök i sjömanshemmet erfar man genast en egendomlig känsla då man så plötsligt försättes i äkta svensk atmosfär. Från kaffebrickan med sina skorpor och annat fint småbrödsdopp som bjudes i fru Welins trefliga förmak, till personalen i det rymliga köket med sina ångkokare — allt var svenskt.
»Men hur i all världen får Ni i dessa tider tjänstflickor att utföra det ganska hårda arbetet?» kunde jag ej undgå att utropa med förundran.
»Jag kan omöjligen använda alla som önska komma hit, och en gång här, lämna de mig aldrig annat än möjligen för att gifta sig, oftast med någon af hemmets gäster», svarades mig. Den för andra husmödrar så brännande tjänstfolksfrågan har här inga svårigheter, måhända till stor del beroende på de mångfaldiga äktenskapliga chancerna, som här erbjudas bland Neptuni söner. Låtom oss hoppas att äfven julklappsfrågan måtte tillfredsställande lösas, därigenom att ingen som läser dessa rader må anse sitt bidrag för oansenligt, utan ihågkomma att »många bäckar små göra en stor å».
I. H. L.
FRAMFÖR SJÖMANSHEMMET.
- 156 -
