Sida 719
DEN NYA DANSKA MINISTÄREN.
Gamle konung Christian i Danmark har i sin ålders höst måst skifta system: Det så mycket omdebatterade • Provisoriets, som varat allt sedan Estrups dagar, är åtminstone tills vidare en saga blott, och den liberala majoriteten inom Folke-tinget har drifvit sin vilja igenom. Att det icke var med synnerligen lätt hjärta den 83-årige monarken frångått det system han hittills hållit på såsom varande enligt hans öfvertygelse det för landet bästa, är väl tämligen troligt, men så mycket mera hedrande är det för honom, att han likväl låtit öfvertyga sig, tv faktiskt är, att högern i Danmark var splittrad inom sig själf och att det politiska lifvet i mångt och mycket försummades under dess ledning, som egentligen icke var någon ledning alls.
Betecknande för detta förhållande äro de ju rent abderitiska, mot all naturlig rättkänsla skriande fall, som på den senaste tiaen upprört sinnena i Danmark inom rättskipningens område och öfverallt både i de högre ämbetsverken och i de administrativa verken — tullen måhända undantagen — hade utbildat sig en sorg-
någon annan med de speciella kapaciteter, särskildt beträffande språkkunskap, som äro erforderliga för en utrikes minister.
Att här närmare söka karaktärisera den nya ministären kan ju ej komma i fråga, men så mycket kan dock sägas, att den nye konseljpresidenten efter allt att döma gjort ett synnerligen godt grepp vid valet till sin ministerlista. Man har alldeles icke gjort någon kompromiss och tagit in några af de moderatas eller af högerns män, men han har lagat, att vänsterns alla faser representerats af sina mäst dugande krafter. Så ha vi den grupp, som mäst närmar sig de moderate, representerad af Höje-steretsagförer Alberti och bonden Ole Hansen-Bringstrup, den gamla Bergska fraktionen af statsrevisorn f. folkskolläraren Christensen-Stadil och redaktör Enevold-Sörensen samt slutligen den köpenhamnske »intelligensvänsterns» män, den radikala »Politikens» radikale redaktör Viggo Hörup samt grosshandlare Christopher Hage.
Lägger man så härtill de båda militära ministrarne: chefen för örlogsvarfvet, den gamle vän-
DEUNTZER Konseljpresident.
HÖRUP MADSEN JÖNCKE CHRISTENSEN-STADIL SÖRENSEN
Arbetsminister. Krigsminister. Marinminister. Kultusminister. Inrikesminister.
lig byråkratism och en slentrian, som föranledde och äfven som oftast motiverat våldsamma angrepp i oppositionsprässen.
Nu skall det bli annat af; det kommer nog att vädras och luftas åtskilligt både här och hvar, och äfven med en mycket moderat politisk uppfattning kan man, som sagdt, ej säga annat, än att hvad som härutinnan slcer, är ganska godt ....
Främst bland de män, som skola göra't, märkes naturligtvis konseljpresidenten prof. Deuntzer, hvilkens öfvertagande af utrikesministerportföljen, då han ju som juris professor och erkänd auktoritet på rättsforskningens område varit närmast till chefskapet för justitiedepartementet, berodde på att grefve Holstein-Ledreborg i sista stund drog sig tillbaka och att inom ministären knappast fanns
stermannen amiral Jöncke, hvilken länge varit påtänkt som sjöminister, då vänsterns dag en gång skulle komma, samt chefen för fästningsartilleriet öfverste Madsen, som hittills alls ej varit politiskt känd, är listan komplett.
Till slut kan nämnas, att detta är Danmarks andra vänsterministär, den första, Rotwits ministerium af anno 60, räckte ej fulla tre månader, då högern efter konseljpresidentens hastiga död åter fick öfverhand. Det är ju att hoppas, att detta andra vänsterministerium må få en längre lifslängd och mera genomgripande betydelse än det första. Som redan nämnts: nötter fins där fullt upp att knäcka just nu i Danmark:
—r—r
— 708 —
