Sida 80
GUISEPPE VERDI.
J^en store italienske maëstron ingick nyligen i sitt S4:de år. På denna dag afslutade han det stora memoarverk som ända hittills varit en djup hemlighet. Den anspråkslöse och tillbakadragne mannen, hvilkens sällsynt goda hjärta afhållit från hvarje skriftlig kritik af samtida kompositörer, har nu fullbordat ett till omfattning såväl som till betydelse storslaget verk öfver alla mera betydande musikalster ända från Bellinis tid till den dag nu är. Den icke minst intressanta delen af »Musikens historia» — som arbetet lär skola benämnas — blir nog Verdis personliga erfarenheter och minnesanteckningar under ett nära nog hundraårigt musiklif. Ett annat bevis på Verdis goda bjärta är den stiftelse han skapat i Milano, ett storartadt henr för musiker.
Verdi såsom kompositör är
den Åldrige kompositören verdi och tenoren tamagno.
ett fenomen nära nog. Han var redan en gammal man med världsrykte för sina operor i den kända italienska stilen — »Trubaduren», »Traviata» m. fi. — när han gick öfver till den mera moderna riktningen — »Aida» — och i sin sena ålderdom har han skapat mästerverk i en fullt modern, nära nog Wagnersk stil — musik med ungdomlig färg och glöd. Sedan »Falstaff» 1893 uppfördes, har Verdi lefvat i stillhet för sig själf. Man har undrat hvad som kunde vara i görningen, man har t. o. m. frågat och den gamle maëstron har endast svarat »jag spelar piano» — och det har varit sannt nog. Men hvad han inte talat om, det är det memoarverk som vi omnämnt och hvilket nu emotses med det största intresse öfver bela världen. Vår fotografi visar Verdi och signor Tamagno, den ryktbare tenoren.
»DAMEN FRÅN NATTKAFÉET».
EN UNG LOFVANDE ARTIST.
Det verkligen förtjusande porträttet är taget å hr Steen-Möllers atelier, Göteborg.
|h örsta gången vi minnas ha sett fröken Maria Johansson på scenen var — om vi ej missminna oss — uti en af titelrollerna i det franska folkskådespelet »De små landstrykarne», hvilken pjes gjorde ganska stor lycka i Stockholm, men mottogs helt kyligt i Göteborg. Tvärtom är förhållandet med Feydeaus fars, den beryktade »Damen från nattkaféet». Den drog nog sina goda hus i vår glada hufvudstad, men blef en helt oväntadt inbringande kassapjes i »det stela Göteborg».
Orsaken till pjesens framgång ligger till stor del i fröken Johanssons utförande af den vanskliga titelrollen, hvilken fordrar en icke vanlig fin och säker behandling för att ej slå öfver. Ty pjesen hör ju till dem, som endast förtjäna att skrattas åt. Ju muntrare salong — desto mindre »anstöt». Fröken Johanssons stiliga, »gamin»anlagda, sorglöst uppsluppna, ouppfostrade men ingalunda djupt depraverade »dam • halkarskickligt öfver svårigheterna och hon har med denna roll ytterligare vuxit i publikens gunst. Utan tvifvel har hon en vacker framtid på scenen.
Innan den unga artisten fastades vid dir. Ranfts teater, uppträdde hon bl. a. i en hufvudroll i »Lejonets unge», från hvilket stjxke hon torde vara i minnet hos publiken landet rundt.
-69
