Sida 502
SÄLLSKAPSSPEKTAKLEN I HUDIKSVALL.
TABLÄ UR »H1TTEBAKNET»
I ntresset för den frivilliga skytterörelsen växer allt mer med glädjande fart och man ga äro de sätt, hvarpå rörelsens förkämpar förstå att skaffa medel till den behjärtansvärda saken. I Hudiksvall voro den 30 och 31 mars samt 3 april anordnade sällskapsspektakel till förmän för stadens skyttegille. Vi återgifva en bild från dessa föreställningar, i
hopp att man å andra ställen i vårt land ma känna sig manad följa det goda exemplet som gifvits i Hudiksvall. Vid föreställningarne därstädes uppfördes Blanche's odödliga »Hittebarnet» och Melins stämningsfulla episod »Vid Breitenfeld». Det är fränden förra vår bild är tagen. I den reslige mannen vid fönstret igenkännes lätt den hekante I Jpsalasångaren K. S.
EN CELEBER CIRKUSARTIST.
Direktör Jacobsen, ägare till Olympia-Cirkus i Stockholm, har lyckan med sig. Så fort föreställningarne börjat, skyndar tout Stockholm till. Och teaterdirektörerna skynda ater göra föreställningar till vederbörande om, alt konkurrensen inte är treflig. Somliga af dem möta emellertid densamma genom att bjuda på cirkus på teatern — ibland hela »Gycklarband»! Alla sätt äro bra....
En af cirkusens artister har i dessa dagar så mycket låtit tala om sig, att en stor allmänhet inte torde ha något emot att skada hennes konterfej — fröken Elise Daroux, dite (— kallad) de Barout-schi, såsom det heter i hennes pass. Det är den. s. k. »grefvinnan», d. v. s. att man pä programmen benämnt henne med denna titel, hvarpa hon — enligt hvad hon meddelat en medlem af vår redaktion — icke gör ringaste anspråk, dä hon icke har någon rätt därtill. Ingenstädes i fröken Daroux' papper star det heller att upptäcka ordet grefvinna.
Fröken Daroux har, som bekant, rakat i ett ledsamt predikament, i det att hon satts i förbindelse med en fransk direktör, som på orätlmätigt sätt tillskansat sig en half million francs och rymt. Alt han, såsom det uppgifvits, greps hos fröken Daroux, torde vara oriktigt. Hon påstår åtminstone detta med bestämdhet och säger sig blott nagra gånger ha träffat mannen. Hennes »vän» finnes alls icke i Frankrike.. . Men vi ha icke rätt att säga mera.
Så här ser den nu mycket omtalade damen ut! Hon är chic och behaglig i konversationen. Hon för sig med grace och har förtjusande bruna ögon. . . Och hon ser så distinguerad ut, att om hon också inte är grefvinna, sä skulle hon mycket väl kunna tagas för en sådan!
