Sida 124
2:a årg. Den 18 November 1900 N:r 8
Återgifvande af text eller illustrationer ur HVAR 8 DAG utan särskild öfverenskommelse förbjudes.
INNEHÅLL: August Lindberg (med I portratt). De senaste sAgftlarne (med I illustration). Höstmörker. Skizz af Helfrid I.inde fiir HVAR 8 DAG. D:v Hart näns etnografiska samlingar (med 6 Illustrationen. Frisinnade klubben i Stockholm (meJ 2 illustrationer). "City volunteershemkomst till London ,(med i illustration). Tvi\ violinkvartetter (med i illustrationer). Ett finskt konstnärspar (med 2 porträtt). Det nyrestaurerade Örebro slott (med 1 Illustration). Mat kis don francesco de Souoa (uied 1 porträtt). Den hemska eldsvådan i Kalmar (ined i Illustration). Gustaf Adolfsdagen i Göteborg (med i Illustration). .Wiss täthet -waights samlarevurm. Af Richard Harding Davis. Veckans porträttgalleri (med 8 porträtt). "Hvita huset" i Washington (med i illustration). President Camots minnesvård i Lyon (med I illustration).
—= T>. F. BONNIERS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG. OÖTEBORÖ. 1900. ~
AUGUST LINDBERG.
I ngen af våra nu lefvande sceniska konstnärer torde på det allvarliga dramats område ha gjort en så betydande insats i vårt konstlif utanför hufvudstaden, som August Lindberg, ingen har väl så som han med uppoffrande af personliga fördelar kämpat emot den sceniska konstens förflackande och neddragande. Han om någon synes ha devisen »Excelsiorl» skrifven på sin fana.
Äfven inom hufvudstaden har han fört kampen för sina ideal. Och hvem vet, om icke åtskilligt skulle sett annorlunda ut, i fall August Lindberg fått behålla den konstnärliga ledningen af landets — numera tyvärr f. d. — främsta scen. Men efter ett års framgångsrikt arbete som regissör vid denna skådebana nödgades ban afgå, enär han ej ville slå utaf på sina kraf å den vidsträckta handlingsfrihet och bestämmanderätt, som borde tillkomma hvarje regissör vid en rangteater, men i all synnerhet här var af nöden, där det gällde att söka reformera och undan förfallet rädda en tynande konstanstalt.
Det är nu 15 år sedan. August Lindberg var redan då sedan flere år en berömdhet, om än i hufvudstaden ej så allmänt erkänd som i landsorten och i Nordens öfriga hufvudstäder. Men Lindberg hade också tidigt gått egna vägar utanför Stockholmsteatrarnes råmärken.
Och det må sägas till den från hufvudstads-horisont så ofta förkättrade landsortens beröm, att det var på dess scener, denne ovanlige skådespelare fick riktigt tag på sin begåfning, på dem han vunnit sina vackraste segrar. Och framför allt har det varit landsorten, som uppburit honom, när han ej å hufvudstadens scener funnit den rätta genklangen för sin sträfvan mot höga mål.
Det var som bekant genom sina framställningar af Hamlet och af Osvald i »Gengangere» han vid ett par och trettio års ålder lade grunden till sitt skådespelarerykte och till den respekt, hvarmed sedermera hans konstnärsskap allt mer mottagits äfven af forna vedersakare.
Sedan har han fördjupat sin konst, kanske mest genom tolkandet af Ibsens dramer, och har vunnit så väl i konstnärlig själfbehärskning som i uttrycksmedlens rikedom — men det var i Hamlet och Osvald, han fann sig själf.
Redan i valet och utformningen af dessa båda uppgifter röjde sig det dristiga, impulsiva mod och den allvarliga konstnärshåg, som sedan följt honom
Foto. Jonsson,
