Sida 679
ETT OCH ANNAT OM OLE BULL.
Ur en korrespondens med amatörfotografier till HVAR 8 DAG af ANNIE WALL.
Vi ha från vår norska korrespondent mottagit en längre uppsats om Ole Bulls minne, af hvilken vi af utrymmesskäl dock ej kunna intaga mer än nedanstående såsom text till de bilder vi meddela i anledning af aftäckandet af mästarens staty i Bergen.
.... Midt i naturens sköte, lyssnande till nec-kens eller Fossegrimeus trollska harposlag, har bildhuggaren Stefan Sinding framställt sin Ole Bull. På några klippblock står mästaren i sin kraftigaste månnaålder — vio-line n är lyftad, bågen hvilar mot strängarne och han tyckes färdig att i hvilket ögonblick som helst röra dem. Vid klippans fot, till hälften dold af den framspringande forsen, ses necken med
harpa i handen. Statyen gör ett gripande, stämningsfullt intryck, inbäddad som den är bland granar och björkar, och entusiasmen hos de lyriska bergensarne skall ha varit stor, då täckelset föll den 17 maj.
Själfva platsen för statyen är väl väld å det vackra, lilla planterade torget ungefär midt i staden, mellan Hotel Norge och Grand Café. Att Ole Bull-statyen aftäcktes den »syttende maj» var en naturlig, ja, en själfskrifven sak, ty en varmare fosterlandsvän har väl Norge knappast ägt. Han älskade sitt land med en brinnande kärlek, och hvarhälst han färdades omkring i den vida världen, sträfvade han att återvända till Bergen till den 17 maj, den norska nationaldagen. Han brukade då spela å ■det vikingaskepp, som alltid uppföres på ett af de större torgen i Bergen, och äfven hålla tal, ehuru han i sistnämnda af-
OLE BULLS STATY I BERGEN, aftäckt den 17 maj, modellerad af prof. Stefan Sinding.
seende ingalunda var så framstående, som då han rörde sig inom tonernas värld.
Om ett besök på Ole Bulls villa på Lysöen, som vår korrespondent nyligen gjorde, och hvarest hon sammanträffade med mästarens maka, meddela vi följande skildring:
.... Plötsligt ljöd ett klingande hallå ganska nära oss, och då jag såg upp, varseblef jag på en liten höjd under tvänne jättetallar två damer, hvaraf den ena var Lvsöens härskarinna och den andra en engelsk vännina till henne. Jag skyndade hastigt uppför kullen, presenterade mig och hälsades vänligt välkommen af fru Bull, som bjöd mig taga plats bredvid henne i den höga ljungen. Fru Bull såg mycket yngre ut, än jag väntat: knappast en silfverstrimma syntes i det vågiga, svarta håret, och de vackra, intelligenta ögonen lyste af ungdomlig värme, då vi under samtalets lopp berörde
OLE BULLS VILLA Å LYSÖEN.
- 668 -
