Sida 62
KVARTSLOTTEN.
Svenskt original för HVAR 8 DAC.
Då Jonas Meijer dog, var enda kvarlåtenska-
pen hans gamla träbrits, i hvilken han utandats sin sista suck, några uppslitna paltor, ett par literflaskor samt en kvartslott till sjette dragningen i danska klasslotteriet. Det gamla husrucklet, hvilket när som hälst var fallfärdigt, stod på ofri grund.
Jonas Meijer hade någon gång i världen varit pängakarl, men hans lättja och hans oöfvervinne-liga smak för starkare våtvaror hade åstadkommit en rätt hastig minskning af hans förmögenhet. Dessutom hade han en last till: ban var en ursinnig lotterispelare. Och det är inte godt att säga, hvilket som hade största delen i hans uselhet: lättjan, spriten eller spelet.
Det ena med det andra hade emellertid gjort, att mannen blifvit så barskrapad, som en människa någonsin kan bli, och när han inte hade mera i denna världen, så lade han sig ner att dö.
Hustrun hade gått hädan för åtskilliga år tillbaka, lämnande efter sig en icke fullt normal dotter, som sedan blef faderns enda sällskap. Stackars Lisa hade inte så stor portion vett som andra människor. Men till följd häraf led hon heller inte så mycket af faderns elände, som hon annars skulle ha gjort.
• «
*
Några dagar efter begrafningen satt Lisa ute på dörrtröskeln och gassade sig i solen. Hon brukade sitta så där och tala med sig själf. I handen hade hon ett fyrkantigt papper, som hon emellanåt vecklade upp och tittade på. Till slut kramade hon det tillsammans till en liten rund boll, som hon kastade upp i luften och uppfångade med handen.
Hon hade suttit så en stund, då en karl kom uppe ifrån vägen och vek af in mot Jonas Meijers hus till. Lisa såg honom men låtsade om ingenting och fortsatte leken med pappersbollen.
»God dag, Lisa! Hur står det till?» sade mannen, då han hunnit fram.
Flickan stannade för ett ögonblick med leken och såg upp.
»Jaså, det är I, farbror Göran. — Hva' vill I?» svarade hon därpå, efter att ett ögonblick ha fixerat den framför henne stående.
»Jag ville bara höra efter, hur det står till med dig nu. Du är ju ensam. — Jag hade inte tillfälle att komma hit på begrafningen.»
Lisa hade åter börjat sin enformiga lek med pappersbollen utan att bekymra sig om farbrodern.
»Lisa», fortsatte denne, »jag undrar, om du har reda på kvartslotten?»
Den frågandes ansikte uttryckte en spänd förväntan.
Flickan afbröt ånyo sin lek. Under de till hälften nedslagna ögonlocken stal sig fram en underlig blick, en blick, som skvallrade om, att inte
all intelligens var död hos stackars Lisa. Så med ens spärrade hon upp ögonen och såg på farbrodern.
»I kom inte hit, när far var sjuk?» sade hon.
Farbror Göran såg slagen ut. Han hade inte tänkt sig, att han skulle få höra några förebråelser af Lisa för det.
»Jag var själf inte riktigt kry då», svarade han undvikande. — »Men, du, Lisa, har du någon reda på den där kvarts —--?»
»Ah, farbror Göran,» afbröt flickan, »det var rysligt, hvad I är angelägen om lottsedeln. Besynnerligt, att I inte korn och hörde efter den, medan iar lefde.»
Farbror Göran var verkligen ytterst angelägen om att få fast i lottsedeln. Han hade varit med, då brodern köpte den, och han hade förtänksamt nog skrifvit upp numret. I dag på morgonen hade han fått reda på, att högsta vinsten utfallit just på det af brodern innehafda numret. Tänk om lottsedeln skulle vara förstörd!
Han vågade knappast föreställa sig denna möjlighet. Han hade skyndat åstad, så fort han fått se dragningslistan, för att söka reda på kvartslotten. Hvilken härlig sak skulle det inte vara att på ett bräde bli 30,000 kr. rikare! — Pängarna tillhörde ju egentligen Lisa, men hvad skulle väl hon med dem? Han kunde ju ta' henne hem till sig. De behöfde ändå en piga därhemma.
Lisa kastade nu en riktigt hög »tyra» med pappersbollen. Därpå reste hon sig upp.
»Ni ville ha fast i kvartslotten?» frågade hon och tog ett steg in i förstugan. »Kom in, farbror Göran, så få vi se, om vi kunna hitta den!»
Hon gick före och han följde efter in i den skumma stugan.
»Vi få allt tända ljus, om vi skola kunna leta rätt på den.» Hon strök en fosforsticka öfver ugnen och tände ett i en af literbuteljerna instucket ljus. Därpå vecklade hon upp det till en boll hopkramade papper, som hon hade i handen. Hon slätade ut det mot knäet och höll det därefter fram strax bakom ljuslågan, så att det å papperet tryckta meddelandet tydligt framstod.
»Se, farbror Göran! Är det här kvartslotten? Se, hvilka granna, röda bokstäfver, man ritat! — Far trodde alltid, att han skulle vinna många pän-gar på dessa här lapparna, men det gjorde han aldrig. — Kanske den här lappen har vunnit. Men nu är far död. — Du behöfver inte ha något, ty du kom inte hit och såg om far, när han var sjuk — — —»
Farbror Göran störtade fram för att rycka papperslappen, i hvilken han igenkänt den åtrådda lottsedeln, till sig. Men han kom försent. Lisa hade hastigt fört papperet fram i lågan, och med ett bloss var allt förbi.
Olof Sjöstrand.
— 5i —
