Sida 464
TROLDHOUG.
EDVARD GRIEGS VILLA NÄRA BERGEN. För HVAR 8 DAG af Annie Walt.
net från skummande, väldiga forsar och brusande elfvar, hvilka sprittande af lefnadslust bugta sig fram nere i den grönskande dalen? Klockorna ringa i kyrkorna, näfverlurarne ljuda på fjällen, säterjäntan lockar på sin hjord och koskällan svarar med sitt melankoliska pinglande.
Det är genomgående norsk natur, norskt folklif och norskt kynne, som målas i Griegs härliga toner. Han är en varm, en entusiastisk fosterlandsvän, han älskar sitt karga, men ändock så rika land och detta gifver sig ständigt uttryck i hans musik. Sällan eller aldrig har man väl påträffat en kompositör, hvilken såsom Grieg tagit intryck af sitt fädernesland och förstått att bevara ursprunglig originalitet och själfständighet. En hex-mästare, en trollgubbe är Edvard Grieg.
I maj månad, då våren hållit sitt intåg här på vestlandet, då det spirar och gror pä marken och det knoppas i träden, kommer den store norske tondiktaren och hans hustru, hvilken på ett så genialiskt sätt tolkat sin makes sånger, till Bergen och flytta strax ut till det kära Trold-houg. Skönt är Troldhoug om våren och sommaren, men det har äfven sitt stora behag en höstens dag, då solen lyser klart och skarpt, då fjorden hvilar lugn och utan en krusning på sin yta, återspeglande i sitt djup de bergklädda stränderna, hvara ]jungen blomstrar med purpurglans.
Doktor Grieg och hans fru stanna vanligen å sitt sommarställe ända in i oktober månad, då de ånyo lämna vestlandet och draga söderut.
Naturligtvis är Grieg under sommaren ganska besvärad af turister, i synnerhet engelsmän, hvilka à tout prix vilja se den ryktbare norske tonsättaren. Det är ju äfven så lätt att medels järnvägen från Bergen till Hoop nå det fagra Troldhoug.
Jag kan ej neka mig nöjet att berätta en liten lustig
lingar icke Troldhoug sago--*- likt och stämningsfullt och passar det icke förträffligt i samband med den lille trollgubbe i tonernas värld som ju Grieg är? Ett ypperligt namn på den villa, som Edvard Grieg byggt åt sig ej långt från Bergen. Jag tänker ovillkorligen på Dovregubbens ■dans i Peer Gynt-suiten och man kan ju äfven så väl föreställa sig en mängd troll i yrande vild dans härute bland klipporna och ljungen.
Den lilla villan har ett det mest pittoriska läge på en ganska ansenlig höjd tätt invid fjorden. Det är en hänförande utsigt öfver blånande fjäll och vatten. Och nog kan man förstå att Grieg trifves här förträffligt och med glädje återvänder hit hvarje vår.
Det i och för sig ganska enkla lilla huset är omgifvet af en hel härskara af vackra björkträd, hvars fina, smala, hvitglänsande .stammar te sig som raka, smäckra pelare. Inom den lilla parken har naturen mest fått sköta sig •sjelf. Åtskilliga smala gångar och stigar slingra sig hit och dit, stupa ibland tämligen brant ned till fjorden och förlora sig emellanåt alldeles bland den frodigt växande ljungen. Grieg tyckes liksom Ole Bull älska •denna hedens och fjällens fagra blomma.
lin stig leder till en hydda vid stranden. I detta lilla undangömda hus tillbringar Grieg under sommarmånaderna flera timmar dagligen, sysslande med sin musik. Det påstås, att han icke gärna komponerar annorstädes än just där. Och där lyssnar ban till trädens susning, till de små sommarböljornas sakta sk valpande mot klipporna och han förnimmer i dessa ljud naturens evigt växlande, melodiska sång. Hvem har väl som Edvard Grieg förstått att i musik återgifva sitt lands storslagna majestätiskanatur? Ser du icke fjällen, de mäktiga fjällen höja sina snöiga hjessor och förtona i rytmiska linier? Förnimmer du icke dà-
D:r Grieg i sin trädgård.
TROLDHOUG. Villan.
