Sida 478
Fofo. I.iniMI.
RIKSARKIVARIEN CLAES TEODOR ODHNER
forskning. Med'"arkivet har på grund häraf åtskilligt, som ej har direkt samband med arkivets ursprungliga uppgift, inför-lifvats. Riksarkivets samlingar gå härigenom tillbaka ända till iioo-talet. På senare tiden har det äfven förvärfvat enskilda historiska samlingar eller arkiv, Oxenstiernska ar-
RIKSARKIVETS BYGGNAD A [-RIDDARHOLMEN-] {+RIDDAR- HOLMEN+}
•tr
RIKSARKIVETS STORA FORSKNINGSSAL.
Den person som slår framför dörren midt i salen nr riksarkivarien.
Foro. Ttomrtljr, StOrkhnlM,
Vidare finnas här grundlagar och andra statsurkunder. konungaförsäkringar, riksdagsbeslut o. cl. i original. Hvarje års riksdagsbeslut öfverlemnas dit, undertecknads Upplösta embetsverks arkiv, komitéers handlingar o. d. lemnas äfven hit. Arkivet har dessutom från andra embetsverk mottagit delar af dessas arkiv — t. ex. från Svea hofrätt, kammarkollegium m. fi. — för hvilka dessa icke haft plats.
Riksarkivet är, som man kan förstå, på grund af en del handlingars höga ålder, äfven en historisk institution, som skall ordna och förvara handskriftsamlingarna, så att de äro åtkomliga för historisk
kivet från Tidön, Bielkeska frän Tureholm, o. s. v. Arkivet har också trädt i utbyte med andra statens institutioner, där handskrifter förvaras, och med privatpersoner. Slutligen ha enskilda personer eller offentliga myndigheter, utom de först nämnda embetsverken, i riksarkivet deponerat handskriftsamlingar. Den största depositionen är Skoklosterarkivet, som grefve Nils Brahe år 1892 på detta sätt öfverlämnade. Härigenom bli vigtiga historiska handlingar lättare tillgängliga för forskningen, och handlingarne bevaras bättre. Särskildt äro de i större säkerhet för eldfara, då i riksarkivets hus naturligtvis alla skyddsåtgärder mot elden vid lagils
ETT FRIERI.
Skildring från Skåne. För HVAR 8 DAG af Karla Rönne.
lockan var knappt mera än fem, men det bör-^^ jade redan skymma smått; man var icke hunnen så långt fram i Mars.
Inne i stugan låg Lave Ohlsson på kakelugnsbänken med skinnmössan framskjuten i pannan och de breda fotsulorna i hvita, afvigt och rätt stickade ullstrumpor så nära spiseln, som det var honom möjligt utan att sveda dem.
Vid spiseln stod mor Stina och sysslade med kvällsmaten. Hon var liten och mager med hvassa, bruna ögon och tunna läppar. En svart yllescha-lett täckte det slätkammade håret.
Borta vid fönstret åt trädgårdssidan till satt dottern och spann; rockens enformiga surr värkade nästan söfvande. Hon var lik sin far — Elina — ljuslagd och med ett par goda blå ögon i det friska öppna anletet.
- 46/ -
