Sida 717
AUGUST
RÖHSS.
Då man nämner stormännen inom vår kommersiella värld, måste gifvetvis August Röhss komma i allra främsta ledet, både på grund af hans rikedom och på grund af det sällsynt energiska och framgångsrika arbete han som köpman och affärsman uträttat.
Men då August Röhss' namn nämnes, är det likväl i allmänhet knappast hvarken på rikmannen eller pä den framstående och skicklige affärsmannen man tänker utan fast mera på den frikostige mecenaten, mannen med det outtröttliga konstintresset.
August Röhss är göteborgare, född den 20 juli 1836 och son till grosshandlaren, konsuln och riddaren Wilhelm Röhss d. ä. Han genomgick Chalmerska institutet och Bergskolan samt ägnade sig först åt bergsbruk, ät hvilket hans håg starkt drog honom, men ingick efter faderns död som kompanjon i firman, för hvilken han nu efter broderns, den frikostige donatorns, Wilhelm Röhss' frånfälle är ensam chef.
Utom sitt omfattande arbete i firmans tjänst hinner August Röhss äfven med en mängd förtroendeuppdrag i det allmänna affärslifvet. Så är han ordförande i styrelserna för Göteborgs sparbank, Brandförsäkringsaktiebolaget Svea, Ränte- och Kapitalförsäkringsanstalten, Handelsföreningens fullmäktige, medlem af styrelsen för Riksbankens afdelningskontor samt af Handels- och sjöfarts-nämden, och han är än vidare som styrelseledamot intresserad i åtskilliga större bolag. Äfven åt det kommunala lifvet och de institutioner, som stå i samband med detta räcka den verksamme mannens krafter till. Så är han sedan flera år tillbaka stadfullmäktig i Göteborg, ledamot i Hamn- och älfstyrelsen samt i styrelserna för Muséet, Arbetareinstitutet, Fattigvården m. fi.
Man ser sålunda, att det är en mindre vanlig verksamhet, som af Äugust Röhss utvecklas i det praktiska lifvet och i det samhälles tjänst hvilket han tillhör. Och dock är det, som sagdt, främst hans kulturella intressen, som fört hans namn vida öfver landet, och bland dessa kulturella intressen främst hans konstintresse, som förmått honom till ett mecenatskap, som i storslagenhet efter våra förhållanden väl söker sin like.
August Röhss är en man med utprägladt konservativ anläggning, och hans konstintresse är också mestadels knutet till den akademiska riktningen inom vår konst; konstnärer sådana som Allan
Österlind, Nils Forsberg m. fi. ha Röhss att tacka för mycket, och ha ju äfven gjort den frikostige konstvännen och fäderneslandet all heder. Och man behöfver ej vandra länge i våra större muséer, förrän man ser de mest talande vittnesbörd på August Röhss' mecenatskap och på hans säkra uppfattning och blick i konstnärligt afseende; i nationalmuseum finnes bl. a. som gåfva från honom Forsbergs väldiga, ypperliga duk »En hjältes död», hvarförutom muséet af Röhss begåfvats med väl ett tusental handteckningar och gravyrer af värdefullaste beskaffenhet. Till sin fädernestads museum skänkte han nyligen Forsbergs senaste stora, imponerande tafla »Gustaf Adolf vid Ltitzen», och samme målares mästerliga »Akrobatfamilj inför cirkusdirektören», Oskar Björcks »Susanna i badet», Österlinds >Råttfängaren», Brambecksmarmorgrupp »Sorg» äro jämte mycket annat likaledes frikostiga gåfvor från honom till fädernestadens konstsamlingar.
År 1894 erhöll Akademien för de fria konsterna af August Röhss en gåfva af 50,000 kronor att användas till fullbordande af akademiens nybyggnad och konstnärliga utstyrsel i öfrigt under villkor att akademien, sedan dess byggnadslån betalts, årligen skall afsätta 5,000 kr. under tio år, samt använda räntan å det sålunda åter uppnådda ursprungliga kapitalet till något med akademiens uppgift förenligt ändamål. Denna storartade donation tarfvar ju inga kommentarier.
Det är dock icke endast Skön Konst som August Röhss genom sitt rika mecenatskap tillgodogjort, utan äfven Vetenskapen har han hugnat, i det han just i dessa dagar donerat 350,000 kronor till Göteborgs högskola för upprättande af tre nya professurer: i Nationalekonomi och Sociologi, i Geografi och Etnografi samt i Statskunskap med Statistik. Med denna i sanning storslagna donation har August Röhss för all tid fäst sitt namn vid Svensk Vetenskaplig forskning liksom förut redan vid Svensk Konst.
Att en man som uträttat så mycket i det allmännas intresse ej kunnat undgå en mängd yttre eikännanden, är ju klart, och de ha ock rikligen kommit August Röhss till del: så är han bl. a. hedersledamot af konstakademien och ledamot af Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, kommendör af 1 kl. af Vasaorden, R. N. O. samt innehafvare af Akademiens för de fria konsternas stora guldmedalj.
»AFTONSTÄMNING».
Skiss för HVAR 8 DAG af C. C.
Den varma julidagen led mot sitt slut, och lifvade af den svalare temperaturen och tanken på stallets närhet, trafvade kapten Ivronbergs svar-tingar allt hastigare framåt pa den präktiga, sörmländska häradsvägen, som slingrade sig backe upp och backe ned, mellan björkhagar, sädesfält, skogsdungar och fagra sjöar. Luften var mättad af doften från det nymäjade höet, och öfverallt rådde brådska med slåttern.
Därborta vid ån hördes slåttermaskinens klick! —klick! —klick! — här på utgårdsvallen stackades med full fart, medan arrendatorn å granngården körde in lass efter lass i dånande traf.
Kaptenen körde själf. Han och hans unga fru hade varit på besök 1 den närbelägna residensstaden, och njöto nu af tystnaden och den behagliga svalkan på hemvägen.
Plötsligt drog kapten Kronberg tömmarne åt sig så häftigt, att hästarne nästan stegrade sig.
»Hallåh! Hvad tusan gör den där, som inte har vett att gå ur vägen?»
Midt pä vägen stod ganska riktigt en mansperson med utspärrade ben, händerna i byxfickorna, hatten på nacken och kisande med ögonen mot den i guld, purpur och rosenrödt praktfullt skimrande aftonhimlen.
»Kors, det är ju Fenger!» utropade fru Marie. »Hvad i all världen gör herr Fenger?!»
Den anropade ryckte till, då hästhufvudena nära nog snuddade vid honom, sprang åt sidan, ryckte af sig hatten och sade helt förvirrad:
»Hvad jag gör? Jo — jag — jag går och söker mig en artonstämning.»
»Jaså — en aftonstämning», sade kaptenen.
— 706 —
