Sida 746
HVAR 8 DAG
numera blott med dof likgiltighet, och det var nu längesen han borrade i fönstermurarne — hvad tjänade det väl till . . .?
Endast då en stark östanvind blåste, och stenarne på stranden af den lilla ön började röra pa sig, da vaknade i hans själ en dunkel, smärtsam längtan. Det föreföll honom, som om han åter såge skuggor dyka upp, luilka skriade högt och oroligt . . . Han visste, att det blott var hafvets röster, men han lyssnade dock i spänning . . . Och cn tung oro bemäktigade sig honom.
Där fanns i cellen från hörn till hörn i diagonal riktning en fördjupning i stengolfvet: han hade trampat den med sina bara fötter under de nätter, då stormen rasade därute, och han gick af och an i sitt bås. Under sådana nätter började han åter horra förtvifladt i muren vid fönstergallret. Men pa morgonen, da hafvet lugnat sig och liksom smekande lät sina vågor glida öfver öns klippor, då lugnade också han sig.
Han visste, att det icke blott var gallret, som här fasthöll honom — det var det nyckfulla, än brusande, än smekande hafvet, och så — — — den sömniga hvilan hos kusten. Forts.
Generalmajor BADEN-PO WELL.
]yTafekings tappre försvarare, generalmajor Haden Powcll, eller som ban 1 Knglnnd populärt kallus "B. P. , har nyligen återvändt till fäderneslandet efter att under en längre tid ha innehaft det mödosamma och otacksamma uppdraget att vara chef för polistrupperna i Södra Oranjekolonien och Norra Kap. Generalen har naturligtvis vid sin hemkomst varit föremål för den lifligaste hyllning samt mottagit en inängd hedersbevisningar af olika slag.
EN GUSTAF WASA-STATY AF ZORN.
AauiKrfu*.
^äkert skall det glädja alla vänner af Anätrs ^ Zorns konst att höra, det den geniale artisten är i färd med att fullborda ett stort verk, och därtill ett verk, som i viss mening torde komma att få en nationell betydelse.
Det är ju bekant, hurusom »de gode dalamän» städse med särskild pietet och karlek äro fästa vid sin hemtrakt, och Zorn är härutinnan intet undantag. Det konstverk, hvaraf vi här meddela en afbildning, är en modell >en miniature» till en Gustaf Wasa-staty, som är afsedd att utföras tre meter hög, och hvilket arbete konstnären skänker till Dalarne, där sedermera medel till gjutningen i brons skola insamlas. Det skall alltså bli en speciell Dalastaty af den store konungen-befriaren, hvilken här framställes förklädd, talande till Morakarlarne frå n Klockgropsbacken samt uppmanande dem att gripa till vapen mot det utländska herradömet och förtrycket.
Statyn är — såsom för öfrigt allt hvad Zorn skulpterar — gjord med både brio och säkerhet, och det är som sagdt ett synnerligen glädjande faktum, att konstnären tagit itu med ett större skulpturverk. Ty Zorn är — kanske i än högre grad än målare — skulptör af Guds nåde: han har detta speciella något i fingrarne, som gör, att blott han rör vid leran, får han fram något vackert och — formfulländade
Och det är med ett visst beklagande man sett, att konstnären på senare tid så litet ägnat sig åt mejselns konst, för hvilken han har så sällsynta förutsättningar.
Det är väl äfven att antaga, att den fräjdade konstnärens frikostiga gåfva till hembyggden kommer att mottagas med entusiasm och att hvarje dalkarl med glädje skall ge sin skärf till resandet af förste Gustafs ungdomsbild i hjärtat af den trakt, därifrån hans stora befrielseverk utgick öfver hela Sveriges land.
T. v. T.
