Sida 570
HVAR 8 DAG
niska flyktade i och med den där sista ansträngningen — just nu när han satte sig upp — och nu när han ej skall vara i stånd att intaga någon föda, komma äfven kroppens funktioner att upphöra. Men den kommer icke att förmultna som våra skulle göra.»
Dr Solly hade rätt, som det sedan visade sig. Att William Gaunt var verkligen död, medgafs snart af andra. Som dr Solly hade förutsagt, följde den kroppsliga overksamheten snart efter den andligas inträdande och hvarken puls eller hjärtats slag bevisade att William Gaunts präktiga kroppshydda icke gått all världens väg.
Men i andra afseenden hade den det icke. Köttet förblef fast och huden bibehöll sin friska färg. 1 behörig tid kommunicerades med medicinska och andra myndigheter och tillstånd att göra en obduktion erhölls.
Men denna framvisade ingenting. De kroppsliga organen voro utan undantag friska och intet främmande ämne kunde upptäckas ej heller något som kunde gifva en antydning om beståndsdelarne i det mystiska preservativ, som unge Arthur Brände sig ovetande blandat till mer än ett halft århundrade förut.
Med myndigheternas medgifvande blef kroppen icke begrafven, men ända tills eldsvådan i fjol, hvilken förstörde den, visade den inga tecken till upplösning. Kött, ben, hud, muskler — allt var som hos en lefvande och hvem som hälst som betraktade den glaskista i hvilken stoftet förvarades skulle hafva sagt: »Mannen är icke död, han sofver.»
Men William Gaunt var likväl död.
M. DELCASSÉ,
FRANKRIKES UTRIKESMINISTER.
Den franske utrikesministern M. Delcassé är kroppsligen en dvärg men à hufvudets vägnar
en jätte. Detta senare omdöme är desto mera värdt,som det äfven delas af [-antagonisterna-] {+antagonister- na+} på andra sidan Kanalen, hvilka med betydelsefulla blickar åsett M. Delcassés nvligen atslutade besök i Petersburg. Här ha de grofväxte ryssarne fått lära känna och beundra en man, hvars obetydliga yttre står i största kontrast till hans stora begåfning, hans vidtseende blick och raskhet i handling. M. Delcassé är en outtröttlig man, som själf arbetar af alla krafter och inte låter sina underordnade sitta på latbänken. Han lär ha åstadkommit en formlig revolution i arbetssättet inom departementet.
M. Delcassé är ingen salongshjälte. Han är sin skräddares förtviflan och en fashionabel ekipe-ringsaffär skulle inte kunna lefva på kunder sådana som han. Han går alldeles upp i sin tjänst och torde också vara en af de i politikens krokvägar mest bevandrade modärna statsmän.
HERBERT SPENCER.
Den engelske filosofen och skriftställaren Herbert Spencer har nyligen ingått i sitt 82:dra år, af hvilken anledning vi återgifva det senaste porträttet af »den siste store från Victorias tidehvarf», som en engelsk förf. kallar honom.
Mr Spencer har nått den ålder, då en man verkligen har rätt att anse sin lifsgärning afslutad. Och hans lifsgärning har i sanning varit någonting storartadt. Hans verk A System of Syn-thetic Philosophy är kanske det största vetenskapligt litterära företag, som fullbordats af en enda människa. Dess tio volymer ha upptagit Herbert Spencers lif i hela 40 år — han påbörjade det år 1860.
Spencer har gifvit världen ett exempel, hvilket hörde vara en inspiration för kommande generationer. I åratal kämpade han med motgången. Förgäfves sökte han efter en förläggare för sina arbeten, hvilka han till slut beslöt att trycka på egen bekostnad. Social Sta/ics, det första af hans stora verk, såldes i kommission — på fjorton år blef han af med hela 750 exemplar! Principles of Psychology utgafs och såldes enligt samma system. Han gaf bort ett stort antal och resten af upplagan på 750 ex. såldes på — tolf år.
Ju mera han arbetade, desto fattigare blef han. Femton års trägen möda hade kostat honom en förlust af 1,200 pund sterling. Då kom just »Fortuna» i form af ett arf, som satte honom i stånd att »i grefvens tid», kunna fortsätta utgifvandet af verket System of Philosophy.
1 dessa mammons tider är det uppfriskande att tänka på en man som Herbert Spencer, hvilken lefvat för tänkandet och ej för pänningen, för hvilken tänkande är lifvet och lifvet är tänkande och som var nöjd att efter en half mansålder af mödor kunna säga: »Jag är icke fattigare än när jag började».
— 559 —
