Sida 741
DE KULTURHISTORISKA SPELEN I VISBY.
»SANCTA MARIA» AF ZACHARIAS TOPELIUS.
Korrespondens med fotografier för HVAR 8 DAG.
s:t nicolaus ruin i visby, där de kulturhistoriska spelen utfördes.
\l isby är sig ej likt. Det har bytt ut sin enkla, * trefna hvardaglighet mot en allt och alla smittande fäststämning: hamnen är full af flaggprydda ångbåtar och vackra lustjakter; strandpromenaden, som i vanliga fall erbjuder den ena stilla idyllen bredvid den andra: kaffedrickande damer, badgäster, njutande sitt dolce far niente, småttingar, hvilka tumla om i lek bland strandens stenar — gör nu snarare intryck af att vara huf-vudpromenaden på någon större, »modärn» badort.
Det stora erkännande, som ägnats denna första representation af de kulturhistoriska spelen, var den äfven värd, så ypperligt har herr Hamrin lyckats i sitt vackra och mycket maktpåliggande värf.
I S:t Nicolauskyrkans kor — ruinen fylles för öfrigt af en väldig läktare — är uppförd en rymlig scen, hvilken till fond har kyrkans höga spetsbågs-fönster och några i själfva ruinen växande träd.
Ridån ger oss en af Grabow illusoriskt målad bild af Gauthems kyrkas altarskåp.
Redan långt i förväg voro alla biljetter till första föreställningen slutsålda. Denna måste därför genast pä eftermiddagen återupprepas för de många turister, hvilka icke ly-ckats få biljetter till den första.
Det var en lifligt intresserad skara, som klockan half två i spänd väntan befann sig däruppe på läktaren.
Ruinens härliga, bru'na hvalf, den trolska dagern, allt stämde sinnet till andakt och frid.
"Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus, Från dem han hjälpen sänder och skiikar ut sitt l/us..."‡
Det var den nyantagna, rytmiska, oändligt anslående melodien till psalmen 33, hvilken ljöd emot oss klart och rent.
Härefter framträdde herr Hamrin, spelens förtjänstfulle ledare, och framsade med lätt vibrerande stämma Daniel Fallströms stämningsfulla prolog.
Ofta förr har Daniel Fallströms diktkonst skänkt oss sanna njutningar, men förvisso har dock denna gång hans kärlek till allt skönt, till denna tjusande stad, dess natur och den vackra, patriotiska tanke, som frammanat det verk, som här utförts, alldeles särskildt inspirerat hor.om vid författandet af denna dikt.
Skalden ber en lyssnande skara för en stund här frigöra sig från sitt sekels rastlösa ängslan och orostämning, dess kraf på lyx och njutningar, hvilka dock ej kunna söfva oro, skänka lycka.
- 730 -
