Sida 658
DET TYSKA OFFICERSBESÖKET VID BACKAMO. II.
Fotografier för HVAR 8 DAG af Aron Jonasona atelier, Göteborg.
\f i fortsätta här serien af bilderna från de tyska » officerarnes besök hos »Bohusländingarne» å deras natursköna lägerplats Backamo. Det var ett i allo storartadt mottagande, som här bereddes regementets ärade gäster, och det gynnsammaste väder rådde äfven under midsommardagarne.
Från alla byggnader på lägerplatsen fladdrade svenska örlogsflaggor. Öfver vägen till officerspaviljongen hade rests en imponerande äreport af björk-löf, föreställande Bohus fästning, med svenska örlogsflaggan i toppen. Vid fyra kanoner framför äreporten posterade två soldater i Bohusläns regementes gamla blågula och gröna uniformer. Midt på lägerplatsen stod en ståtlig majstång, smyckad med svenska och tyska flaggor, och öfver vägen till underofficerspaviljongen tronade en utmärkt vacker äreport, a hvars krön man såg Svea och Germania räcka hvarandra handen öfver en runsten med Bohusregementets vapen.
Från grönklädda flaggalléer med sköldar, å hvilka lästes de slag regementet deltagit uti, svajade svenska och tyska flaggor sida vid sida, och här och hvar såg man regementets gamla färger i gult och rödt lysa å fladdrande fanor.
Då gästerna, som från Göteborg åtföljts af löjtnant Aminoff som ciceron, vid 7-tiden på midsommaraftonen anlände, dånade första salutskottet från en höjd. Det återupprepades från Sotenäsberget, och snart dundrade skotten från flere håll. Ä lägerplatsen helsades de tyska officerarne af regementets musikkår med en liflig marsch.
Vid äreporten stodo regementets officerare med öfverste Malm i spetsen och mottogo sina gäster, hvilka voro iförda i den ljusblå, tyska infanteriuniformen med sina röda galoner och hvita axelklaffar. Under presentationen paraderade de båda posterna i sina brokiga, antika uniformer.
Det stora hufvudnumret var ju minnesstenens öfver slaget vid Svensksund aftäckande på midsommardagen, och efter kyrkparaden marscherade kompanierna upp till den ä lägerplatsens midt framför lägervakten resta stenen, hvilken ännu stod höljd 1 ett hvitt täckelse.
Sedan kommando gifvits till parad, vecklades regementets tre fanor ut, de två nya, blågula siden-anorna, lysande med regementsvapnet i midten,
EMOTTAGANDET A BACKAMO.
f ta
den tredje, hvita, sliten och söndertrasad, ett ärofullt minne från den tid, då Bohusregementet var lifregemente.
Sedan musikkåren spelat en marsch, höll kapten Rappe föredrag om slaget vid Svensksund 1790. Han uppehöll sig särskildt vid Bohusregementets och f. d. von Engelbrektens, numera Graf Roonre-gementets deltagande i slaget, och det hjältemodiga värf de därvid utförde i sin tappra strid sida vid sida. Namnet Svensksund med årtalet 1790 pryder regementets fanor, och, tal. uttryckte en förhoppning, att nya släkten måtte lära sig af sina förfäder, att i fredens dagar så bereda sig till fosterlandets försvar, att de kunna värna dess fred.
Öfverste Malm bjöd därpå täckelset falla och uttalande en förhoppning, att stenen öfver slaget vid Svensksund måtte fran släkte till släkte vara ett vittnesbörd om, hur förfädren värnade sitt fosterland. Sedan öfversten utbrakt ett: »Lefve våra förfäders minne!» föll täckelset under fyrfal-digt hurra, åtföljdt af fanfarer.
Minnesstenen är ett högt gneisblock, brutet från Tönns ägor i närheten af Backamo. Den bär följande inskription:
17 »A 90. SVENSKSUND.
Stenen restes i närvaro af vapenbröder från K. Preussiska Fiisilferregementet Graf Roon, f. d. svenska von Engelbrektens regemente.
Under tonerna af regementsmarschen ägde förbimarsch i parad rum förbi minnesstenen. Det var en imponerande tafla, då fanor och värjor sänktes vid passerandet af stenen.
Kl. 6 gaf officerskåren stor middag för sina gäster. Öfverste Malm föreslog därvid skålar för konungen, för käjsar Wilhelm och för kronprinsen, åtföljda af hurrarop, fanfarer och svenska och tyska nationalhymnerna. Från konungen, käjsar Wilhelm och kronprinsen ingingo på aftonen telegram.
De tyska officerarne, hvilka följande dag afreste till Stockholm, uttalade sig mycket berömmande om knektarnes och beväringens hållning och diciplin samt voro synnerligen entusiastiska såväl öfver naturscenerierna som öfver de fästliga anordningarne och det hjärtliga, kamratliga mottagande, som kommit dem till del.
