Sida 776
VÅR FRÄMSTE HUMORISTISKE TECKNARE.
Jet var en gång någon, som frågade Albert ' Engström:
»Hör du, hvad gjorde du egentligen i Uppsala för något?»
»Hvad jag gjorde? Studerade, förstås!»
»Studerade — å —1 Hvad då?»
»Humor — din åsna!»
Och att hans studier härutinnan måtte ha bedrifvits med både ifver och samvetsgrannhet. har väl hans senare verksamhet tillfullo bevisat. Albert Engström är för närvarande utan all gensägelse vår främste och säkraste karikatyrist, och han sitter därjämte inne med en djup fond af verklig, äkta känsla och humor, som kanske finner sitt bästa uttryck, då han själf tror sig — eller gör sig — minst djupsinnig...
Egentligen bör man kanske ha hört Albert Engström sjunga sina genuina bondvisor och berätta sina Tandsmålshistorier, för att rätt uppfatta hans karaktär och begåfning, ty på detta område var han åtminstone för några år sedan absolut mästare: hans kärlek till och känsla för »ämnet» få härvidlag helt naturligt ett omedelbarare, mera intuitivt uttryck än fallet ofta är, då han i ord eller bild rör sig med satirikerns eller karikatyristens skarpa pänna. Och Albert Engström är dock först och främst impressionist, känslo- och hjärtemänniska — han må nu låta aldrig så bister och »tan kedigers ...
Från Uppsala kom Albert Engström ned till Göteborg, där han under Carl Larsons ledning stretade ett par år på Valand och ibland hade det sträfsamt nog.
En gång kom Calle Larson hem till »pojkarne»,
där de bodde, 3 stycken lika »förmögna», ute vid Orgrytevägen.
»Men hur tusan kan ni reda er, pojkar?» sa' Larson, som tyckte det »såg magert ut» där hos dem.
• Reda oss?» svarade Engström torrt på sitt allvarliga sätt — t Inte reder vi oss inte!*
Larson, hvilkens geniala blick genast såg, hvilken talang, som fanns hos Engström, var honom under dessa Sturm- und Drang-år en trogen vän och rådgifvare, den där alltid sökte framhålla honom och skaffa honom beställningar. Så utförde Engström under sin göteborgsvistelse bl. a. »fresco-målningarne» i Weises öl-hall, hvilka bära tydligt vittnesbörd om hans alltmer mognande talang. *
Hvad Albert Engström sedan åstadkommit först i »Nisse» och sen i »Strix», i sin »Gyllene bok» och i mycket annat, är ju bekant för en och hvar — i »Riket», för att tala med honom själf.
Innan den, som skrifver dessa rader, gjorde detta, skref han till Albert Engström med förfrà-
fan, om denne till bemälda Sympatiska Tdxt ville idraga med något häpnadsväckande distichon, hvilket dock af den blygsamme unge mannen af-böjdes. Ur hans svarsbref må emellertid anföras följande, såsom varande rätt belysande för de framtida planer han hvälfver i sitt sinne.
Han skrifver:
»Emellertid är Grisslehamn idealiskt, om man undantar sommargästerna. Jag funderar på att skaffa mig ett hus här att bo i för all framtid och ägna mig åt jakt och segling. Ty jag har två utmärkta bössor och en koster, en centerbordssnäcka och en kanot och Älandshaf alldeles utanför med ejder och prackor och alfågel och lefver utanför samhällets lagar, så mycket jag kan som skatte-skrifven och för ständigt försummade bevärings-mönstringar och mantalsförteckningsinlämningar plikterläggande medborgare. Stundom är hafvet mycket gropigt, stundom är det som poleradt eller ståletsadt.»
Som man ser, är Albert Engström en man, som fröjdas åt naturen och lifvet, och som redan antydts, är han också störst och bäst som konstnär,, då han tar lifvet och människorna au niveau och icke »från tinnarne»...
Själf som människa betraktad, är Albert Engström en hederspojke, en god kamrat, som minns, att han själf fått streta sig fram, och med ett hjärta» som slår varmt för allt intelligent och vackert — vare detta nog sagdt...
T. v. T.
- 765 -
Foto. Jona ton, f7,7trbvrtf.
ALBERT ENGSTRÖM.
