Sida 440
»SJÖ BJÖRNAR.»
Af IV. Jacobs, öfvers, för HVAR 8 DAG.
IV. DEN GRÅ PAPEGOJAN.
(Furls. och slut från il.o 26)
\/l rs Gannett sökte lugna sin upprörda väninna sä mycket hon kunde, satte henne i en stol och tog af henne hatten, men när hon såg att mrs Cluffins ej kunde fullständigt återhämta sig så länge papegojan var i rummet, bar hon ut den undergörande fågeln. — — —
När de kommit ner till dockan och gått ombord pä »Curlew» hade mrs Cluffins fullständigt återfått fattningen. Hon gnodde omkring pa ångaren och gjorde en mängd frågor, hvilka mera smakade nyfikenhet än verklig vetgirighet, och hon gjorde sig intet besvär att dölja sin åsikt om dem som icke kunde gifva henne tillfredsställande svar.
»Jag skall tänka på dig för hvarje dag, Jern», sade mrs Gannett ömt.
»Jag skall tänka på dig hvar minut :, sade maskinisten förebrående.
Han suckade sakta och stirrade nästan skandaliserad på mrs Cluffins, som satt i gäng en förtviflad flirt med en af hans underlydande.
»Hon är mycket sorglös», sade hans hustru som följt riktningen af hans blick.
»Det är hon», svarade mr Gannett kärft, nälden intet anande mrs Cluffins fällde ihop sin parasoll och lekfullt slog till sin interlokutör med skaftet. »Hon tyckes stå på mycket god fot med Jenkins och bara skrattar och går på. Ändå förmodar jag, att hon aldrig sett honom förr.»
»Stackars små», sade mrs Cluffins högtidligt när hon kom upp till de nygifta. »Var inte ledsen ni, mr Gannett, jag skall se efter henne och hålla min skyddande hand öfver henne.»
»Ni är mycket vänlig», sade maskinisten dröjande.
»Vi ska' ha så trefligt», sade mrs Cluffins. »Jag önskar ofta att min man vore sjöman. En sjömanshustru har verkligen mer frihet, eller hur?»
»Mera hvad?» sporde den förbluffade Gannett.
»Mera frihet», sade mrs Cluffins allvarsamt. »Jag afundas alltid sjömanshustrur. De kunna göra hvad de vilja. Ingen inan går och vakar på dem i nio, tio manader under året.»
Innan den olycklige maskinisten kunde forma sina harmsna tankar till ord, kom det ett anma-ningsrop frän landgängen och efter ett hastigt farväl skyndade de båda fruntimren i land. Signalklockan ljöd från kommandobryggan och »Curlew» lade så sakta ut frän kajen samt styrde mot svängbron, som långsamt öppnades för ångaren.
De två damerna skyndade sig ut på brohufvu-det och sågo ångaren bolma i väg ned för floden tills den vid en krökning försvann ur sikte. Därpå återvände mrs Gannett långsamt till sitt ensamma hem, med en känsla att ha förlorat någonting något som hennes vänninna försäkrade endast berodde på att hon behöfde en kopp té.
Un (ter den gräsänkeperiod som följde utgjorde mrs Cluffins visiter nästan den enda omväxlingen i den unga fruns enformiga tillvaro. Som sällskap var papegojan alldeles oduglig, ty dess språk var så ohjälpligt fult, att den fick tillbringa det mesta af sin tid i ett ensamt rum med en duk öfver buren, undrande när dagarne skulle börja att blifva längre. Mrs Cluffins föreslog att sälja djuret, men hennes vänninna tillbakavisade detta förslag med fasa och vägrade att göra sig af med det till hvarje
pris, icke ens till krogvärden vid hörnet som hade-hört talas om fågelns mästerliga behandling af språket och var mycket lifvad för att köpa den.
» Jag undrar just hvad det där fina kräket skall fa att tala om för er man», sade mrs Cluffins när de sutto tillsammans en dag omkring tre månader efter sedan »Curlew» afgått.
»Jag skulle hoppas att han glömt de där dumheterna», sade mrs Gannett och rodnade, »han talar aldrig om det i sina bref».
»Sälj den», sade mrs Cluffins i befallande ton.
Den är er till ingen nytta och Hobson vill ju betala nästan hvad som helst för den.»
Mrs Gannett ruskade på hufvudet. »Min man skulle icke stanna i huset, om jag gjorde det», genmälde hon med en rysning.
»Åh jo, det skulle han visst», sade mrs Cluffins, »gör ni bara som jag säger. Jag bad Cluffins säga till Hobson att han kunde fä den för fem. pund».
»Men han får inte», sade hennes väninna högst oroad.
»Låt mig bara taga hand om er», sade mrs-Cluffins och slog ut med sina två små händer, »jag lofvar er att allt skall gä bra.»
Hon lade armen om sin väninnas lif och ledde henne fram till fönstret, allt under det hon talade allvarsamt. Efter fem minuter började mrs Gannett på att vackla, efter tio hade hon gifvit vika och efter femton var den energiska mrs Cluffins-på väg till Hobson, i sitt upprörda tillstånd svängande buren så häftigt att papegojan hade all möda hålla sig kvar pä sin pinne med näbb och klor-Mrs Gannett åsåg affärden från sitt fönster och med ett märkvärdigt uttryck i ansiktet satte hon. sig ned för att fundera ut anfalls- och försvarspunkter i den förestående konflikten.
En vecka därefter stannade en droska utanför dörren, maskinisten flög upp för trappan med tresteg i sänder, släppte paketerna han haft i famnen pä golfvet och gaf sin hustru en omfamning, som skulle hafva gjort heder åt en björn. Mrs Gannett besvarade omfamningen mindre kraftigt, hvartill bristande muskelstyrka ej var enda orsaken.
»Åh, det är skönt att vara hemma igen», sade Gannett, i det han sjönk ned i en länstol och drog sin hustru till sig pä knät. »Och hur har du haft det? Ensamt?»
»Jag blef van vid det», sade mrs Gannett sakta.
Maskinisten hostade. »Du hade papegojan», anmärkte han.
»Ja, jag hade den förtrollade papegojan», sade mrs (iannett.
»Huru mar den?» frågade hennes man och säg sig omkring. »Hvar är den?»
»En del af den står på kaminfrisen >, sade mrs Gannett och försökte tala lugnt, »en del af den är i en hattask däruppe, en del af den är i min ficka, här är resten.»
Hon letade i sin ficka och lade i hans hand en. billig fällknif med två blad.
»På kaminfrisen!» upprepade maskinisten och. stirrade på knifven, »i en hattask!»
»De där blå vaserna», förklarade hans hustru.
Mr Gannett förde handen till hufvudet. Om.
— 4W —
