Sida 50
SKRÄCKBILDER FRÅN INDIEN.
Efter indiska originalfotografier ställda till HVAR 8 DAGS förfogande.
ångt innan boxarupproret i Kina nied dess fasansfulla scener kommit till européernas kännedom, hade man hört talas om den stora hungersnöden i Indien och dess gräsligheter. Blodet stelnar i ådrorna vid underrättelserna om morden på de kristne i »det himmelska riket», men ännu mera rysansvärda äro de skildringar, som lämnats om tillståndet i Indien, där tusentals människor år efter år duka under af svält. Från nästan alla länder har man sändt medel dit ned för att i någon mån söka afhjälpa nöden, men dessa medel ha varit som en droppe i hafvet bland de många millionerna hungrande människor.
Det har varit hemska detaljer missionärer och andra resande vetat berätta från hungersnödens dagar i Indien. — Människorna likna lefvande skelett med onaturligt stora benknotor och buken djupt insjunken. Hvar man far fram ser man
mänskliga varelser ligga döda eller döende af hunger. Schakaler och hyenor fråssa begärligt på de döda kropparne. F,n amerikansk missionär fick t. ex. på sin resa genom landet se ett utmärgladt barn, hvars ena arm afslitits af en hund.
På stora landsträckor finnes ej en droppe vatten att tillgå. När födoämnen skola utdelas till de arma människorna, råka dessa i formligt slagsmål, därvid allt tillfaller de starkaste. De som lidit mest af hungern och försvagats, så att de ej kunna deltaga i kampen, äro lämnade att ömkligen omkomma.
Man skulle kunna fylla hela volymer med skildringar af de gräsliga scener, som dagligen utspelas i drottning Victorias käjsar-döme. Våra bilder, som blifvit oss genom en af våra läsare tillsända, gifva i sanning en hemskt trogen föreställning om dessa arma människors lidanden, innan döden förlossar dem från deras outsägliga kval.
Här har det brittiska rikets styrelse en fläck att aftvå, hvilken med hvarje år blir allt veder-styggligare. Det borde visa sig angelägnare om att andligen och lekamligen förbättra sina hedniska, halfvilda undersåtars vilkor, än beröfva civiliserade och driftiga småriken deras själfständighet.
— 39 —
