Sida 416
OSKAR BJÖRCK
Efter en färd genom norra Italien kom Björck till Rom och målade där Susanna (Göteborgs museum). Nästa höst återkom målaren från Frankrike, där han uppehållit sig under sommaren, till Rom och utförde Modellen, Romerska smeder (i Washington) och Romeisk smedja (Furstenbergska galleriet i Göteborg). Han begaf sig sedan sommaren 1887 till Venedig, där han bl. a. utförde Lördagsmessa i San Marco.
Efter att ha tillbringat sommaren 1888 på Skagen, återvände Björck till Stockholm, och det är från denna tid man egentligen kan räkna hans verksamhet som porträttmålare. Han utförde porträtt af f. statsrådet Gunnar Wennerberg, en porträtt grupp af barn, porträtt af statsrådet 1 hyselius (Järnkontoret), grefvinnan Sinclair och fru B. (Göteborgs museum). Under denna tid medhann han äfven sommaren 1889 att a Fjellhacka fullborda ett par genretaflor. Nästa sommar målade han bl. a. Ladugårdsinteriör (Nationalmuseum); Bland Björcks porträtt frän denna tid märkas vidare porträtt af prins Eugen, arkitekten Möller, genera! Leijonhufvud, brukspatronerna Cjörud och Gavelius samt, i helfigur, af konung Oscar 11 (Drottningholm).
Genom sin beröring med prins Eugen — de båda äro sedan lång tid förenade genom vänskapens band — kom Björck äfven att försöka sig på landskapsmålning och utförde ett par månskensbilder, hvilka tillhöra prinsen. Han målade vidare porträtt af grosshandlaren Althainz, af konung Oscar II (tillhör käjsaren af Tyskland), friherre Nordenfalk (Konstakademien), landshöfding West-felt (Umeå), m. fi. År 1893 tillkommo en plafondmålning för Trollenäs slott i Skåne och porträtt af amiral Virgin (Sjöofficerssällskapet), fabrikör Åkerlund (Borås), konung Oscar 11 (Skokloster), professor Agardh (Skånes enskilda bank), en ladugårdsinteriör och flere landskap. Af målningarne från nästa år må nämnas porträtt af grosshandlaren och fru Bünsow, d:r herslow (Andra kammaren), m. fi. Vintern 1894—95 utförde Björck ett nytt porträtt af prins tugcn (Nationalmuseum), porträtt af Alf Wallander, f. utrikesministern grefve K. Lewenhaupt (Utrikesdepartementet), m. fi.
Björck utsågs 1895 till ledamot af konstutställ-ningskomitén och förvaltningsutskottet för den
skandinaviska konst- och industriutställningen i Stockholm samt till kommissarie för dess konstaf-delning, i hvilken egenskap han utvecklade ett intresseradt och framgångsrikt arbete. Bland hans taflor från de allra senaste åren märkas porträtt af professor Gyldén (för Pulkova), af grefve Nils Brahe, friherrinnan Märta de Geer, landshöfding Bråkenhielm, konstnärens hustru och af Werner von Heidenstam, ett nyligen fullbordadt större arbete, hvilket lär vara alldeles utmärkt.
Ar 1898 utnämndes Björck till professor i figurteckning och målning vid Akademien för de fria konsterna. De utmärkelser, som i form af ordnar och medaljer tillfallit honom, äro för många att här uppräkna.
Professor Björcks konstnärsskap är, som man af ofvanstående kan förstå, ovanligt omvexlande. Men på hvilket område han än rört sig inom mä-larekonsten, har han alltid frambringat fullödiga verk. Han är en utpräglad realist, som älskar den skarpa karaktäristiken. Hans färger äro varma, mättade, och han kan likaväl med dem åstadkomma starka effekter som lugn, välgörande harmoni. Det har särskildt från kompetent håll sagts, att ingen i porträttväg skildrat den svenska medelklassen i våra dagar så, som professor Björck. Men det hindrar icke, att han äfven åstadkommer ståtliga »paradbilder», när så skall ske, eller de mest förtjusande bilder af aristokratiens damer. Hans förmåga är förundransvärdt och beundransvärdt mångsidig. I detta afseende täflar han med de klassiska mästarne, liksom han också gör det i den fulländade karak-täriseringen och det nobla i utförandet.
Professor Björck — som personligen är den mest älskvärda och tillmötesgående menniska med ett karaktäristiskt, intagande yttre — har tillåtit HVAR 8 DAG att återgifva en del af honom utförda målningar, så att våra läsare kunna få ett lifligt intryck af hans konstnärsskap. Man kan sålunda här se Romerska smeder och Lördagsmessa i San Marco, Ladugårdsinteriör samt porträtten af prins Eugen och af kronprins Gustaf, alla utmärkta arbeten och visande konstnärens förmåga från olika håll. Porträttet af prins Eugen är särskildt nägot enastående genom karaktäristiken och fulländningen i utförandet — det kan väl på grund af djupet och noblessen kallas ett mästerverk.
I fullkomlig stiltje lågo vi nere i engelska kanalen eller rätt och slätt »Kanalen», som sjömännen för korthets skull uttrycka sig.
Jag seglade då för tiden som andre styrman med barkskeppet »Rhea» på 300 tons. Det var visserligen ett litet fartyg för att vara riggadt till bark, men med alla segel — från gaffelapan till storrojeln — tillsatta var det en förträfflig snabbseglare. Också kunde vi ibland, när brisen var riktigt styf, uppdrifva henne till 13 knop en ganska stor hastighets för en seglare.
Solen hade gått ner, frivakter. hade törnat in vid 8 glas, och allt var klart för natten. Kaptenen hade låtit folket beslå de bäda nularna och jagaren, för att vara riktigt säker. Han vandrade nu tillsammans med förste styrman fram och tillbaka på halfdäck.
»Kan nog hända, styrman, men vi äro beredda, om hon skulle komma för hårdt.»
»Må vara! men kommer hon jämn, så sätta
ETT FASANSFULLT OGONBLICK.
För HVAR 8 DAG af ONKEL BOB.
vi till hvarenda klut igen, »Time is money», soin engelsmannen säger.»
»Ja, ja, och vi förtjäna oss också en god slant, om vi hinna fram i tid», yttrade kaptenen förnöjdt gnuggande händerna. Och med ett belåtet drag kring munnen stannade han vid relingen och spottade ner i det klara, genomskinliga vattnet.
Brisen kom hårdare, än vi väntat. »Rhea» vräkte öfver på ena sidan, reste sig äter och började därpå plöja de stigande vågorna med häpnadsväckande fart. Soin väl var kom brisen frän det håll vi väntat den, i annat fall hade antagligen seglen slagit back, och kanske riggen förlorats. Befallning gafs åt en jungman att purra ut i skansen, halfspringande kom folket på däck och skyndade till väders.
Det hade blifvit nästan alldeles mörkt, brisen öfvergått till storm, och stormen började urarta sig till orkan. Vi hade nu det mesta af seglen bärgade. Refven voro intagna i de båda undre märs-
— 405 —
