Sida 533
skandinaverna i berlin.
Korrespondens och fotografier till HVAR 8 DAG.
Ar efter år blir beröringen mellan nordgermaner och sydgermaner, mellan Skandinavien och tyskar lifligare. Tysklands mängtaliga turister gå i allt starkare ström inot norden, njuta af sommar-lifvet på nordiska skärgårdsbadorter, af högfjällsluften i nordiska berglandskap och af den egendomliga naturprakten under midnattsolbelysning. Och skandinaverna fara söderut äfven för att skåda främmande natur, men mest för att komma i beröring med det tyska kulturlifvet, för att draga nytta af den utomordentligt väl organiserade undervisningen i de högre tyska läroanstalterna och af konströrelserna i de tyska konstcentra.
Samtidigt med tilltagandet af denna folkvandring, som med sin kulturvexelverkan och folk-sammanföring mera än något annat närmat folken och gjort svenskar och norrmän högt skattade i Tyskland, har folkströmmen nordanifrån alltmera koncentrerat på en plats i Tyskland, på rikshufvud-staden Berlin, centralpunkten för Tysklands andliga och materiella lif.
En följd häraf är, att Berlin hyser ett mycket stort antal skandinaver, framför allt svenskar och norrmän. En mängd af dessa äro fast bosatta i den tyska rikshufvudstaden, hvarest särskildt många svenska elektroingeniörer verka inom de världsberömda elektriska etablissementen.
Man hade redan på 70-talet i Berlin en skandinavisk förening och under flere år såg det ut som om denna förening skulle kunna tillfredsställa de fordringar, man satte pä en sällskaplig sammanslutning af skandinaverna.
Men riktigt bra hade man aldrig känt sig inom en förenings fasta ram, hvartill kom att den skandinaviska föreningen upptog de mest heterogena element. Följden blef också en stor utbrytning ur den skandinaviska föreningen, som därmed, ehuru den fortfor att lefva och ännu eger bestånd, förlorade större delen af sin betydelse.
En tid gick nu, utan att skandinaverna hade någon verklig föreningspunkt, till dess slutligen några af de mest framstående familjerna inom den skandinaviska kolonien sammanträdde och beslöto försöka åstadkomma en ny sammanslutning, men på en helt annan grundval än den på hvilken skandinaviska föreningen hvilade. Dessa familjer, målaren Hans Dahl med fru, kammarmusikern Gustaf Exner, kapten Adrian Jacobsen med fru, svenska statens fiskerikommissarie Alexander Krtiger med fru, operasångaren Georg Ritter med fru samt svenska och norska generalkonsulatets sekreterare Martin Uddenherg med fru, utsände så
i januari 1895 den första inbjudningen ^"till de skandinaviska säl/skafisa/tnarne. I inbjudningen uppgafs afsigten vara att i all enkelhet tillbringa en afton till gemensam trefnad, eventuelt med litet musik och dans. Vidare bestämdes, att ledningen skulle ligga i de inbjudande familjernas hand och att en afgift af 50 pfennig för person skulle erläggas till lokalhyra. Man ville salunda bygga denna sammanslutning på ytterlig billighet och största enkelhet samt utan några som helst reglementen öller stadgar, emedan detta ansågs vara enda möjligheten att åstadkomma en varaktig sammanhållning. Den första sammankomsten ägde rum i »Clubhaus» i Krausenstrasse, där man fick en enkel lokal innanför restauranten.
Redan då kommo rätt många tillsamman, och för hvarje sammanträde ökades deltagarnes antal. Det följande året måste man därför flytta till en större lokal, till de präktiga salar i Archi-tectenhaus, som ännu innehafvas, och ifrån att låta dansmusik utföras på ett piano, skaffade man sig äfven violinist och flöjtist. Entréen höjdes också till en mark.
De skandinaviska sällskapsaftnarna i Berlin hafva under årens lopp blifvit en verklig samlingspunkt för skandinaverna. Otaliga äro de resande, de tillfälligtvis i Berlin boende, som till hemlandet medföra angenäma minnen från dessa aftnar. Hvarje månad under hela vintern kommer man till detta sällskapsnöje, ja, under julen firas en särskild julfäst med gran och julklappar. Och först då träden åter grönska i promenader och parker och solen börjar blifva riktigt varm, slutar man sin skandinaviska säsong.
Den 27 april slutades en sådan säsong. Det var den sjunde som då gick till ända. Och vår gruppbild här framställer deltagarne på denna skandinaviska sällskapsafton. Man är, såsom synes, i stor toalett. Nyss har man — det synes visserligen icke på bilden — slutat en pas de quatre, som fröken Sara Wennerberg från Göteborg komponerat och tillägnat sällskapet. Förut har en annan Göteborgsdam, fröken Höglund, på pianot föredragit en komposition af Schubert-Liszt, och efteråt följa nya musikföredrag samt dans.
Sådant är dessa sällskapsaftnars program. Dans och musikföredrag, de senare frivilliga. Alltid finnes det unga i Berlin studerande damer och herrar, som äro villiga att på det sättet bidraga till omvexlingen och trefnaden; många gånger är det kanske deras första offentliga uppträdande. Vid midnattstid gör man en paus för att dricka kaffe
