Sida 470
FRÅN HUFVUDSTADENS SCENER
först varit tillräckligt stora, hara man först lidit tillräckligt och ödmjukat sig tillräckligt. . . Men man får inte tala ondt om sin nästa, icke tänka ondt om s n nästa, icke vara säker på något, icke vara högmodig.
Och den tredje dagen upprinner, och allt blir godt igen. Elis förödmjukas djupt, men han bar förtjänat det. Det är Lindqvist, som ger honom lexan, men gubben är i grund och botten själfva välviljan och visar honom, huru han, Elis, misstagit sig om människorna. Lindqvist är god mot Elis, därför att dennes far en gäng varit det mot Lindqvist. »Allt går igen!» — »Också det goda!» — »Ja, också det goda!»
Som sagdt, spelas stycket väl. Men en är hufvudet högre än de andra: det är fröken Bosse. Hon innehar Eleonoras roll, och hon spelar den pa ett sätt, som gör henne till en stor konstnärinna. Allt det naiva och det mystiska kommer fill sin rätt, och samtidigt är det en verklig liten flicka man ser. Det är själfva fulländningen. O. R.
»Solfjädern,» den olycklige engelske författaren Wildes spirituella skådespel, har åter upptagits ä Svenska teatern och haft samma framgång nu som förut.
Härtill bidrager icke litet det goda spelet. Fru Håkansson som den hemlighetsfulla mrs Erlynne är alldeles förträfflig — med denna roll står eller faller ju hela stycket.
Hr Svennberg innehar i detta stycke en humoristisk roll, som han utför con amore.
»Don Ccesar de BasaitO', Dumanoir & d'En-nery's gamla teaterstycke, som fröjdat så många generationer af åskådare — det uppfördes i Stockholm för första gången den 12 december 1844 har åter kommit till heders. Pjesen gifves nämligen som söndagsmatiné å Dramatiska teatern i Stockholm och drager fulla hus. Den lär ha upptagits på särskild begäran af herr August Palme, hvilken i mänga år erfarit en liflig lust .att spela don Cæsars bravurroll.
Herr Palme har i hög grad slagit an i [-hufvudro]len,-] {+huf- vudro]len,+} ehuru hans ädling är mera melankolisk och mindre käck, än pjesens författare gjort honom.
I anslutning till uppsatsen i föreg. n:r om Gustaf af Geijerstam meddela vi här en bild från hans teaterpjes »Stiliga Agusta Det är en af scenerna i sista akten. Agustas mor, »kattan, kallad, har uppenbarat sig i familjen, där stiliga Agneta tjänar, och nu är denna förlorad. Sanningen måste fram, att Agusta hycklat och ljugit hela tiden för sitt husbondfolk. Frun och herrn stå där häpna och vredgade. Själfve portvakten, den oförbränneligc karlen, hvilken slutligen tar Agusta till hustru, finner stunden obehaglig. Och stiliga Agusta inser, att nu måste hon bort från det snälla husbondfolket, som hon så skamligt dragit vid näsan.
»Stiliga Agusta. fick å Södra teatern ett förträffligt utförande. Kröken .Maja Johanson, titelrollens frainställarinna, var helt enkelt briljant. Och det dröjer nog icke länge, innan pjesen, som helt nyligen nedlades, upptages pä nytt.
PRINS CARLS BLIFVANDE RESIDENS.
Hertigen och hertiginnan af Västergötland ha, som bekant, sin vinterbostad i Arffurstens palats vid Gustaf Adolfs torg. Om somrarne bebo de däremot sitt eget ställe, Parkudden, ute på Djurgården, där de ha det förtjusande trefligt anordnadt.
Det torde emellertid icke vara någon hemlighet, att prinsessan Ingeborg icke har trifts riktigt väl i de gamla, stela rummen i Arf-furstens palats. Hennes önskan lär från första stunden ha varit att bo i ett hus vid Strandvägen, ett hus, beläget alldeles in vid Djurgårdsbron. Men denna egendom var, tyvärr, icke till salu, och dä man icke påträffade någon annan lämplig byggnad, fly ttade man in i det gamla palatset, dit luft och ljus endast med svårighet kunna intränga.
Nu har hertigparet emellertid gjort slag i saken och skaffat sig också egen vinterbostad. Prins Carl har nämligen inköpt huset n:o 1 Villagatan, uppe vid Humlegården, som äfven bar adressnummer 3, Karlavägen, och är ett af de bästa husen i den s. k. villastaden — hvilken nu mera, sedan
Foto. •Itiomrliff, Storkhalm.
VILLAGATAN 1, Stockholm, den af Prins Carl inköpta villan.
man rifvit de för ett par decennier sedan uppförda villorna, till största delen består af storstadspalats.
Den byggnad, som prinsen inköpt, uppfördes för omkring tjugo år sedan af grosshandlaren Fr. Marcus. Den har sedermera ägts af bankdirektören Ernest Thiel. Köpeskillingen var 260,000 kr.
Huset har f. n. ett 20-tal rum. Det kommer att ombyggas i enlighet med af arkitekten F. Boberg gjorda ritningar. Byggnaden skall sålunda få en våning till. Liksom" nu, blir hufvudingången från Villagatan. Den lilla trädgårdsbiten åt Karlavägen till lär komma att bibehållas.
— 459 —
