Sida 330
KONSTEN ELLER KÄRLEKEN.
säng och kastade en blek ros till henne. Det hade åter rifvit upp de gamla såren, Alla de gamla känslorna, som aldrig slumrat in, hade på nytt stormat fram. Hennes kärlek stod åter som en jätte öfver henne och hon kände att denna kärlek dock var starkare än konsten.
Hon såg tionom och kände att hennes spel stod som under en förtrollning. Men aldrig hade hennes sång klingat så djup, så äkta, så sann och känslofull som i afton.
Hon dolde ansiktet i sina händer och grät sakta. Scenkarlarnes buller väckte henne så till besinning. Uttröttad vacklade hon med sina krarsar och blommor till sin loge och lät mekaniskt kläda om sig.
Det var med möda hon steg upp för trappan ut till sin vagn.
Där stod en mörk gestalt och öppnade dörren.
»Alfred, Alfred!»
»Teresina!»
Hon kastade sig till hans bröst och den förvånade mängden, som samlats för att få se en sk}'mt af den berömda sångerskan, drog sig diskret tillbaka ....
»Teresina, din kor st har besegrat mig — tillhör den — men tillhör äfven mig!»
»Nej, nej, älskade, endast dig, endast dig!»
Han tryckte henne till sig och lyfte så sin återfunna brud upp i vagnen ....
HERMAN BANG, PÅ UPPLÄSNINGSTOURNÉ.
i A
Stockholm och Göteborg ha i dagarne att vänta
ett intressant besök. Den märklige dansken Herman Bang, författaren, journalisten, uppläsaren, skådespelaren och sceninstruktören, kommer på en tourné, som börjat i Krisiidnia, att låta höra sig som uppläsare. Han kommer icke långt efter sedan August Lindberg slagit igenom med sin första uppläsning Detta skall göra Bångs uppträdande dubbelt intressant, ty ingen kan förneka att han och Lindberg i mångt hafva sina beröringspunkter.
Herman Bang är en så egendomlig personlighet, hans verksamhet så omfattande och hans betydelse i den nordiska literaturen så stor, att hans tourné kommer att väcka stor uppmärksamhet.
Bang är en orolig ande, och sedan 1884 har han ock fört ett kringflackande lif dels hemma dels i utlandet. Diktare och tidningsman, regissör och dramatisk lärare — alltid begeirtrad af stora uppgifter, men dock intresserad af den obetydligaste händelse för dagen
— plötsligen trött af släp och sjukdom men strax åter vid den spänstigaste vigör, färdig till nya ansträngningar, till ny strid
— sådan har man tecknat Herman Bang och sådan är han. Han är en strindbergsk ande, men med danskens energi och företagsamhet i stället för svenskens mera indolenta väsen.
Herman Bang är född den 20 april 1857 väckte redan tidigt uppseende som journalist genom sina med en egenàomlig stil gjorda inlägg i de många
Foto. Orla Bock, üalmstnd.
dagens frågor — främst litterära och dramatiska kritiker — på hvilka han med all ungdomens glöd kastade sig in. Hans romanförfattarskap — »Haab-löse Slægter», »Fædra», »Stuk», »Tine» — är väl bekant i vårt land. De naturalistiska våldsamheter, till hvilka han gjort sig skyldig som målsnan för
en zolaistisk skola, har naturligtvis mött opposition, samtidigt med att den sällsamma stilen ej kunnat undgå att fängsla. I sina novellsamlingar, »Stille Existenser», »Under Aaget» m. fi. är Herman Bang ej mindre intressant.
Likt en annan af Danmarks stora diktare, Drachmann, har Herman Bang stundtals »varit borta» — för att så plötsligt dyka upp med något nytt, sensationellt, vare sig rent literärt eller dramatiskt. För det sceniska har han under de senaste åren mest verkat. Han har i Köpenhamn visat stor kapacitet som dramatisk tekniker. Bl. a. har han ock med mycken ifver sökt att få upp nordiska dramer, främst I fasens, på den franska scenen. Den norska konsten och literaturen har i Herman Bang alltid haft en stor beundrare och en trogen vän. Han har också i Kristiania rönt ett varmt emottagande.
På sin tourné föredrager Bang bl. a. dikter och noveller af J. P. Jacobsen. Han gör det utan »skuespilleri», endast med de enkla medel af hvilka uppläsaren begagnar sig. Det porträtt vi här meddela af diktaren är mycket väl träffadt, med de stora, djupa ögonen och den karaktäristiska ställningen.
HERMAN BANG.
— 3«9 —
