Sida 813
O. M. F. BJÖRNSTJERNA.
Då general Björnstjerna i dessa dagar dragit sig tillbaka från en lång och hedrande verksam-samhet i vårt fosterlands tjänst, kan han i sanning med lugn afvakta den dom, som den omutliga historien en dag skall fälla öfver honom
Han har vackra anor, den gamle generalen, både på fädernet och mödernet. Fadern var Adlercreutz' adjutant, den tappre Magnus Björnstjerna, och morfadern, fältmarskalken grefve Stedingk, var en lång tid svensk ambassadör i Petersburg och där högt aktad, hvilket kom dottersonen till godo, då han kom dit som envojé.
Den unge Björnstjerna, som föddes 1819 den fa mars, ägnade sig först åt den krigiska banan och tjänade vid lifregementets dragoner. Där avancerade han till ryttmästare. Inom armén blef han I ill sist generalmajor.
Tidigt ägnade han sig åt den diplomatiska banan. Fadern hade bortlagt svärdet och blifvit de förenade rikeras minister i London, där sonen cn tid var attaché.
I början på 60-talet blef han ministerresident i Konstaniinopel och 1864 kum han till Köpenhamn. Därifrån förflyttades han till Petersburg, där han vistades från 1865 till 1872. Detta var utan allt tvifvel hans mest lysande tid. Han var en i Petersburg högt ansedd diplomat, och s'od särdeles väl hos Alexander den andre. Härtill bidrog, utom hans- mycket älskvärda personlighet, hanslugna,praktiska sinne, som icke så mycket befattade sig med -la haute politique» som med praktiska saker. Han var också i Sverige erkänd som den bästa diplomat, vi då ägde.
Icke underligt, att han 1872 blef statsminister för utrikes ärendena, som det då hette. Han kvarstod på denna post till 1880. Han var en skicklig debattör och hans stämma hördes gärna.
Efter 1880 blef han endast riksdagsman i Första kammaren — ban har setat där sedan 1874. Man vet, att konung Oscar, då Posses korta saga var slut, ville taga honom till statsminister, men general Björnstjerna undanbad sig förtroendet. Detta förringade icke vänskapen mellan konungen och honom; generalen har alltid stått synnerligen högt hos konungen.
Som riksdagsman har han varit outtröttligt arbetsam för stärkandet af vårt försvar samt mot ensidiga norska anspråk. Den gamle diplomaten kände helt visst, att söndersprängandet af de diplomatiska banden i själfva verket betydde unionens upplösning, och då han var varm unionsvän, ville ban, att man med kraft skulle uppträda mot de norska anspråken. Nu, då han tröttnat på striden och drar sig tillbaka från den parlamentariska valplatsen, kan han med glädje se, att hans idéer så småningom vunnit gehör — äfven i Norge.
General Björnstjerna har ända till det sista varit en ovanligt frisk man. Han vistades under många år i Marstrand. Han var öfver åttio år, då han regelbundet tog sina kalla bad, rch om aftnarna kunde man se den liflige generalen med en ynglings raskhet dansa sin vals. Med det mest lefvande intresse följde han dagens frågor och oftast slog han med ett kraftigt uttryck hufvudet på spiken. För två år sedan fick han några små krämpor, hvilket mera förvånade än oroade honom — han hade tiH dess icke varit sjuk en dag i sitt lif Samvetsgrann, som han alltid varit, har han nu ansett, att han borde lämna rum för friskare krafter.
Men landet skall minnas honom som en af dess mest begåfvade, mest plikttrogna och mest fosterlandsälskande män.
JOHN ERICSSONS BYST
UTFÖRD AF PROF. BÖRJESON.
Foto. Orllng, Stockholm.
öteborg har sedan ett år tillbaka af den geniale ^^^ och epokgörande uppfinnaren en präktig staty, utförd af Ingel Fallstedt» konstförfarna hand, och länge har man äfven i hufvudstaden önskat att åt John Ericsson resa en minnesvård. Lördagen den 14 dennes aftäcktes också ä Nybroplanen i Stockholm med stor högtidlighet professor Börjesons präktiga John Ericssons-byst, af hvilken vi här meddela en lvckad reproduktion.
— 802 —
