Sida 573
ARTUR HAZELIUS.
Den 27 maj kom helt oväntadt från hufvudstaden ett budskap, som ej blott i hela vårt land utan ock inom alla de nordiska länderna väckte djup förstämning: Nordiska museets och Skansens skapare d:r Artur Hazelius är död. Jobsposten hade icke föregåtts af några oroande sjukrapporter, ehuru den rastlöst verksamme mannens hälsa på senaste tiden icke varit den bästa.
Artur Hazelius är ett vackert bevis på hvad ens vilja och kraft förmår och han skall stå som ett upphöjdt exempel i fråga om oegennyttig och äkta svenskhet. Att här i några korta rader tälja denne märklige mans lifsgärning är ju icke möjligt. Om hans båda stora verk, hvardera någonting i sitt slag enastående, om huru dessa vuxit upp från det ringa senapskornet till hvad de nu äro, huru Hazelius med outtröttlig energi och okuflig entusiasm för sin sak — han hade ock en sällsynt förmåga att väcka sådan hos andra — bokstafligen knogat sig till tum för tum af marken, lagt sten på sten och »tiggt» pinne på pinne — denna hans verks och lifsgärning^ historia är något som här endast kan i största korthet antydas. Hans vackra tankar ha äfven slagit rot utom Sveriges gränser — ett apropos för dagen är den stora kulturhistoriska utställningens öppnande i Kristiania, hvarifrån vi i detta häfte meddela ett par bilder.
Artur Immanuel Hazelius föddes den 30 november 1833. Han blef efter uppnådd filosofie doktorsgrad lärare vid Nya elementarskolan och sedan vid lärarinneseminariet i Stockholm. Ar 1868 lämnade ban emellertid denna bana för att uteslu-
tande ägna sig åt litterär verksamhet. Denna tog närmast sin form i rättstafningsafhandlingar, hvilka gåfvo upphof till den långvariga rättstafningsstrid som än ej är fullt bilagd.
Ar 1872 fick H. idén till Nordiska muséet och han lyckades så väl realisera densamma att han är 1879 kunde öppna den nordiska kulturhistoria i bild, som i dag söker sin like. Huru hans stora tanke blifvit allt mer omfattad med allmänt intresse och blifvit förverkligad på ett så lysande sätt som han aldrig i början vågade hoppas, veta vi ju alla. Och d:r Hazelius fick ock röna de vackraste bevis på erkännande och tacksamhet för hvad han uträttat.
Hazelii andra stora skapelse Skansen är icke blott allt Sveriges vallfartsort utan ock en världsberömd plats, hvartill icke finnes maken. Här har den dådkraftige mannen skapat ett mästerligt panorama af svenska folkets lif och en bild af Sverige i sång, musik, dans, lek och sägner. Och här har den sannt fosterlandsälskande mannen infört detta högtidliga firande af nationella minnesdagar, hvilket i så hög grad bidragit att höja nationalkänslan hos vårt folk.
I stor tacksamhetsskuld står Sverige till den man, hvars verksamma ande nu flyktat från det timliga. Förvisso skall han lefva i det tacksammaste och ömmast vårdade minne. Det kan ej dö, lika litet som hans stora skapelser, hvilka sa länge svensk tunga talas skola med pietet och omsorg förvaltas som en ovärderlig arfvedel af en Sveas son som sä älskade sin moder att han för henne offrade hela sitt lif.
ERNST JACOBSON.
Vid Svenska slöjdföreningens sammanträde den 22 maj hyllades den afgående ordföranden, f. statsradet P. von Ehrenheim, hvilkens porträtt aftäcktes i kronprinsens närvaro, samt ordföranden i föreningens andra utskott, slottsintendenten, professor Ernst Jacobson, som kallats till föreningens hedersledamot. At professor J. öfverlämnades af föreningen en smakfullt textad och bunden adress, hvari professor J. tackades för de gångna 25 årens nitiska och intresserade arbete för föreningens syften. Professor J. är nämligen sedan den 4 maj 1876 ordf. i förut nämnda utskott.
Ernst Jacobson föddes i Stockholm d. 16 aug. 1839, blef 1860 student i Uppsala och 1862 e. o. arkitekt vid k. Öfverintendentsämbetet. Under de följande åren företog han en studieresa till Frankrike, England, Tyskland och Italien samt valdes 1865 till agré af konstakademien, vid hvilken han 1868—77 tjänstgjorde som lärare för den högre ornamentsskolan. Han hade då redan med sina
förslagsritningar till kasärn för Svea artilleriregemente börjat sin praktiska verksamhet, hvilken sedan dess burit rika frukter. 1875 blef han ledamot af konstakademien och 1876 slottsintendent i Stockholm. Bland de delvis mycket omfattande byggnadsföretag, som J. planlagt och öfvervakat, må nämnas Svea artilleriregementes kasärn < lf^73—'751» Centraltryckeriet (1874), Nya teatern (1875), [-Inteckningsgarantiaktiebola-gets-] {+Inteckningsgarantiaktiebola- gets+} hus (1875—76), Skandinaviska kreditaktiebolagets hus (1876) och Sabbatsbergs sjukhus (1879), alla i Stockholm, samt rådhus i Söderhamn och Karlstad, bankhus i Gäfle och Hudiksvall, sjukhuset i Falun och flera kyrkor i5 landsorten.
År 1883 erhöll T. professors namn heder och värdighet och blef 1894 intendent vid öfverintendentsämbetet. Han har inlagt synnerligen stor förtjänst om restaureringsarbetena å k. slottet, om hvars byggnadshistoria han meddelat intressanta bidrag i »Kulturhistoriska bilder från äldre tider».
— 562 —
