Sida 616
A nnandag pingst på morgonen afled i Stock-holm f. öfverintendenten, kabinettskammar-herren Fritz Ludvig Dardel, 84 år gammal.
D., som var född i Schweiz, ägnade sig till 111 början åt den militära banan. Han utnämndes 1856 till kammarherre och två år senare till major i armén och militärattaché vid svensk-norska beskickningen i Paris, på hvilken plats han kvarstod till 1862. Redan 1859 hade han blifvit adjutant hos Carl XV och 1861 kallats till hedersledamot af Akademien för de fria konsterna. D. blef 1864 öfverintendent och chef för öfverintendentsämbe-tet, hvilket han förestod till 1882, och preses i Fria konsternas akademi samt kabinettskammarherre. Från presidiet i Akademien tog han afsked 1885.
D. var en personlig vän till Carl XV och var i tillfälle att på många sätt gagna den svenska konsten. Sveriges Allin, konstförening har honom att tacka för mycket. 1867-93 var D. ordf. i Nationalmuseets nämnd, han var vidare juryman för skön konst vid åtskilliga världsutställningar.
Von Dardel var som bekant själf en god kar-rikatyrtecknare. Han tecknade under signaturen »Stift & komp.» först till-iammans med Höckert och sedan ensam karrikatyrer i Ny 111. tidning 1865-66. Han har dessutom utgifvit mänga häften litografier.
Den nu aflidne var en särdeles nobel person-nghet, som aldrig framhäfde sig själf. Han sörjes liärmast af änka, f. friherrinna Silfverschiöld, samt sju barn.
FRITZ LUDVIG DARDEL.
ONKEL CLEMENTS ARF.
Af fi. Nesbit, öfversättning för HVAR 8 DAG.
IV.
Från denna stund spekulerade mr Cheetham på, huru han skulle kunna komma åt att få tala privat vid Harry Forester, men under denna väntetid skötte han sina affärer som vanligt, besökte sina vänner och tänkte ut alla möjliga förslag att förgöra Harry Forester och taga ifrån honom hans fästmö. »De äro alla finurliga noga, sade han till sig själf; »frågan är blott, hvilket af dem som skall användas.»
Slumpen lät honom emellertid komma på en bättre plan, än han någonsin kunnat utspekulera i sin uppfinningsrika hjärna. Han fullföljde den i alla detaljer och hade snart färdigt ett »helvetesmaskineri», som kunnat förinta en försiktigare och kraftigare man än Harry Forester.
De möttes en dag alldeles händelsevis, och mr Cheetham närmade sig rivalen.
»Nå, där är ni», sade han, »vill ni vara god och följa med mig hem? Det är en liten sak, jag ville fraga er om i er egenskap af fackman.»
»Jag vet», fortsatte han, i det han såg bort och med sin käpp slog kvistar af buskarne, under det de gingo vägen framåt, — »miss Lancaster gjor de mig den äran att för mig tala om, hvilken tur ni haft, och ni kan vara alldeles säker på — ni ursäktar väl, att jag för ett ögonblick vidrör detta ämne — att jag skall göra allt, hvad i min förmåga står för att skaffa er arbete, om ni
tillåter, att jag rekommenderar er ät mina vänner.»
»Nå», tänkte Harry för sig själf, »karlen låter ju riktigt hygglig. Han är kanske inte så dålig, fast han ser obehaglig ut. Detta är ju riktigt nobelt gjordt!»
»Jag tackar er förbindligast», sade han högt, »vi få nog streta betydligt att börja med, men jag ämnar gno, så godt jag kan, och ni kan nog tänka er, hvarför jag har ett så fast hopp om att lyckas.»
Cheetham bet ihop tänderna, men svarade gladt:
»Det tror jag det! . . . Men det jag nu ville tala med er om, är, att det är något på tok med porten till mitt hus. Det är också en remna i väggen till matsalen, och källarväggen lutar förfärligt. Det vore väl bäst att vidtaga några åtgärder i tid?»
»Nå, det skall väl låta sig afhjälpas», sade Harry, »om det nu bara ej gått alltför långt. Jag skall gärna se pà det, om ni vill, men med min ringa erfarenhet vill jag ej garantera er något resultat.»
»För all del», sade mr Cheetham vänligt, »jag har fullkomligt förtroende till er.»
Då de kommo in genom dörren till biblioteket, där Harry så ofta suttit med sin onkel, öfverfors han af en hastig rörelse vid åsynen af de gamla möblerna, som fortfarande stodo kvar på sina platser och så intensivt erinrade om den gamle mannen, som trots alla sina besynnerligheter alltid varit Harrys bäste vän.
— 605 —
Foto. Jager. Sthlm.
