Sida 474
SJOB JÖRN AR
»Vi hn gjort allt hvad vi kunnat för honom», sade skepparen till slut. »Nu gjorde ni bäst i att gå hem och hvila en smula.»
»Ni äro alla mycket vänliga», sade enkan och vände sig bort från »liket.» »Jag skall skicka efter honom i kväll.»
De ryckte alla till, isynnerhet »liket.»
»Hm?» sade skepparen.
»Han var en dålig make», fortsatte hon med samma snyftande hviskning, »men jag vill ge honom en anständig begrafning.»
»Det vore bäst lata oss begrafva honom», sade skepparen. »Vi kunna kanske göra det billigare än ni?»
»Nej, jag skickar efter honom i kväll», sade damen. »Är det där hans kläder?»
»De sista han häde på sig», sade skepparen patetiskt och pekade på en hög kläder. »Där är hans kista sådan han lämnade den.»
Den sörjande enkan böjde sig ned och skakade sorgset pa hufvudet i det hon såg öfver innehållet. Därpå tog hon hans kläder under venstra armen och alltjämt snyftande, hans klocka, knifven och en del löspengar ur hans västficka, under det att besättningen med talande blickar frågade den hädangångne, som från sin koj åsåg det hela, hvad som var att göra.
»Jag förmodar han hade några pengar inne-stående?» frågade hon skepparen.
»Några kronor», stammade denne.
»Jag skall taga dem», sade hon och räckte fram • handen.
Skepparen stack handen i fickan, och såg frågande på den aflidne. Men George hade åter slutit sina ögon för denna världen, och efter ett ögonblicks tvekan räknade kaptenen långsamt upp pengarne.
Hon stoppade mynten i fickan och efter att ha kastat en afskedsblick på den orörliga figuren i sin koj vände hon honom ryggen. Processionen marscherade upp på däck igen, men inte i samma ordning som förut, i det kocken omsorgsfullt utgjorde sluttiuppen.
»Om det är några andra småsaker», sade hon och tog tag om kläderna under armen, »sa . . .»
»Sa skall ni fä dem», afbröt skepparen som i sitt stilla sinne gjort anstalter för Georges begrafning fore hennes återkomst.
Tydligen mycket lugnad af denna försäkran, lät hon hjälpa sig ned i båten som väntade. Uppståndelsen bland briggens besättning, hvilken med ifrigt intresse bevakat hennes rörelser, steg öfver alla gränser när de fingo se henne stiga i land med kläderna i famnen.
»Du kan komma upp nu», sade skepparen när han fick se Gcorge's ansikte i skansluckan.
»Är hon gången?» frågade sjömannen ängsligt.
Skepparen nickade och ett vildt hurra höjdes af briggens besättning när George kom upp pa däck i sin bristfälliga ekipering.
»Hvar är hon?» frågade han.
Skepparen pekade på båten.
»Den?» utropade George. »Hon? Det är inte min hustru.»
»Inte er hustru?» frågade den förbluffade skepparen. »Hvems är hon då?»
»Hur tusan kan jag veta det?» sade George och glömde all disciplin. »Det är inte min hustru.»
»Kanske det är en som du glömt», menade kaptenen med låg röst.
George säg på honom och var nära att kväfvas af raseri. »Jag har aldrig sett'na förr, ropa henne tillbaka. Stoppa 'na!»
Styrmannen rusade akterut och ämnade hala in skeppsjullen, men George fick plötsligt fatt honom i armen.
»Bry er inte om 'et», sade han bittert, »bäst att låta henne gå. Hon tycks känna till för mycket oin mig. Det är någon som talat om det för henne.»
Samma tanke oroade skepparen och han tittade än på den ene än på den andre efter en förklaring. Han tyckte sig se den, när han mötte briggstyr-mannens blick och sedan såg kvinnan hoppa i land i det hon triumferande viftade ined kläderna och försvann.
VECKANS PORTRÄTTGALLERI.
P. STRANDBERG.
A. F. ÅKERMAN.
P. A. GEIJER.
ETT GULDBRÖLLOPSPAR. F-n
familjefast af detta numera icke så vanliga slag firades den l.'I sistlidne mars vid («u-staIsbergs bekanta porslinsfabrik. Verkmästaren vid fabriken br George Barlow och hans maka, född Burgess, hade dà varit förenade i ett hain sekel, (iuldbröllopspa-ret blef röremål för varm hyllning af många slag på denna minnesdag.
Den icke minst kära lyckönskningen bragtes de båda gamle af fabrikens arbetare, hvilka på aftonen med sin musikkår i spetsen anordnat ett storartadt fackeltåg, hvarpå ett ståtligt fyrverkeri afslutade festligheten. I)et bela var ett vackert bevis på, hvilka uppriktiga sympatier som knyta den gamle verkmästaren vid hans arbetare.
JUBILEUM. Den 20 mars egnndes trafikchefen ./. A. Hergström i Vexiö en vacker hvilning i anledning af dels hans då inträffande 50-årsdag dels »It han i trettio år varit anställd som ordinarie tjänsteman viel Vexiö—Alfvesta jernväg. Han uppvaktades af tjenstemän och betjente vid de under hans förvaltning stående iernvügar-ne Vexiö—Alfvesta. Vexiö— Klafreström och Vexiö—Tingsryd. Trafikchefsassistenten .1. (i. Almavist frambar till jubilaren deras tacksamhet för chefens humanitet samt uppriktiga lyckönskningar, öfverhängande honom på samma gång en subskriberad minnesgåfva.
FÖDELSEDAGAR. 7(1 år fyHde den 21» mars f. kanslisekreteraren P. Strandbcru. S. har, som bekant, i många år varit utgif-
- 463 -
J. O. WEDBERG.
Fru BARLOW.
J. A. BERGSTRÖM.
GEORGE BARLOW.
