Sida 589
TOR HEDBERG.
Frans Hedbergs barn ha följt sin faders exempel och ägnat sig åt konsten och litteraturen. En dotter är sålunda öfversättarinna, en af sönerna författare, en annan ttaterregissör och scenisk skriftställare och en tredje målare.
Sonen Tor är den mest bekante af dem, och det kan väl utan öfverdrift sägas, att han numera räknas till Sveriges stora namn inom den samtida litteraturen. Det är hans allra senaste arbete, »Giorgione. Antonios frestelse. Två dramer», som skaffat honom denna framskjutna ställning. Dessa båda, till sidantalet obetydliga, men tanke-och idé-digra dramer ha vunnit allmänt och varmt erkännande af både den inhemska och grannlandens kritik.
Allmänt erkännande! Det har dröjt länge om, innan Hedberg kommit så långt. Han har just icke förut varit bortskämd af publiken, hvilken ofta gjort front mot honom. Man har funnit hans författarskap mycket respektabelt, men helst på afstånd. Tor Hedberg har aldrig på minsta sätt smickrat publiken, lagt an på den, gått den till mötes. Han har först och främst sökt att vara ärlig mot sig själf. Men åtminstone i litteraturen uppskattas ärlighet långt ifrån alltid, som det sig bör. Låtom oss hoppas, att den dock varar längst!
Tor Hedberg är född i Stockholm den 23 mars 1862, blef 1879 student i Uppsala och 1883 fil. kandidat. Hans historia är historien om hans verk. De äro ett tjugotal till antalet. Först kom, 1884, »Högre uppgifter», en realistisk bok, enligt dåvarande tidsbegrepp, och nästa år »Johannes karr, en uppkomlings historia». Här möter man redan Hedbergs egenskaper af grundlighet, af bemödande att tränga djupt in i ämnet och söka så noggrannt som möjligt tolka hvad som rör sig i själens djup. Författaren liksom brottas med sitt ämne, men han släpper det icke i första taget.
1 »Judas, en passionshistoria», 1886, söker Hedberg förklara, hvad som dref aposteln Judas till att förråda Kristus. Samma år uppfördes å Dramatiska teatern »En lifsgåta», som dock gjorde föga lycka. Hedbergs vidare arbeten heta »Skizzer och berättelser», 1887, »På Torpa gärd», 1888,
— som särskildt i Finland vann mycket erkännande
— »Noveller och skizzer», 1889, »Glädje, en fantasi», 1889, »Ett eldprof», 1890, skådespelet »En tvekamp», »Nya berättelser och skizzer», 1892, »En vinter i södern, reseminnen», 1893, »Nattrocken», en å Dramatiska teatern många gånger uppförd enakts-komedi, »Farbror Agathon med flera noveller»,
1894, »Judas», 1895, — en dramatisering af passionshistorien med samma namn — lustspelet »Guld och gröna skogar» — synnerligen kvickt och roligt — »Dikter», 1896, »Gerhard Grim», 1897, ett idédrama af stor anläggning, och slutligen hans senaste dramer.
Hedberg är sedan sommaren 1897 konst- och äfven biträdande litteraturanmälare i »Svenska Dagbladet». Han går här till väga med samma allvar som i sina böcker. Han dagtingar aldrig med sin öfvertygelse — och derför har han också stött många menniskor för hufvudet med sina konstkritiker. Men i närvarande stund torde icke många kunna bestrida, att de varit till gagn.
Det djup och den samvetsgrannhet, som utmärkte Tor Hedbergs tidigare arbeten, prägla allt fortfarande hans verk. Men det har kommit något mera härtill. Af en ideel anläggning, har författaren, sa länge han hållit sig till den strikta verklighetsskildringen, nog icke varit i stånd att riktigt visa, hvilka skatter han äger af känsla och tanke. Ämnena ha icke sällan hksom nedtyngt honom. Men så ofta han gifver sin fantasi luft — och nu mera gör han det — kommer det en fart och en glöd med — dock icke uteslutande allvaret — hvilka måste vinna äfven dem, som förut ställt sig mot-sträfviga till hans författareskap.
Se här ett prof ur hans cükter, hvilket tyckes karaktäristiskt för Tor Hedberg!
TANKEVÄF.
Af mina tankar väfver jag den dräkt, som skall dig skydda emot kvällens fläkt.
Så undra ej att den är mörk och grå, ty skarp var dagen, hvilken lyst därpå.
Och därför är det ljusa mönster blekt, som nog en gång för väfvarns sinne lekt.
Och undra ej, att den är tung och sträf; du minnas bör, det är en sorgeväf.
När glädjen kallar dig med klang ocli låt, så får du kläda dig i annan ståt.
Och när du dragit lyckans granna lott, tag den ej på, den skulle tynga blott.
Den väfdes för att tåla storm och strid, göm den till sorgernas och nödens tid.
Göm den, tills elden tryter i din barm, — känns den ock sträf, är den dock stark
och varm.
VAR NYE SJÖMINISTER.
j| en 31 maj utnämdes kontreamiralen Adolf Arnold Louis Palander af Vega till statsråd och chef för k. sjöförsvarsdepartementet.
Som bekant, nämndes i sammanhang med »affären Dyrssen-Hägg» kontreamiral Palander som statsrådet Dyrssens even-tuelle efterträdare och HVAR 8 DAG återgaf i denna årgångs n:o 31 för den 28 April porträtt jämte biografi af den nu nyutnämnde sjöministern, hvartill vi nu taga oss friheten hänvisa.
- 578 -
