Sida 123
NYTT FRÅN VAR HUFVUDSTAD:
SNÖKLOCKAN PÅ ADOLF FREDRIKS TORG.
let är godt om bilder på hufvudstadens öppna platser, men ganska ondt om konstnärligt fullödiga skapelser.
Till de senare hör den afgjutning af Hasselbergs berömda arbete »Snöklocka», hvarifrån täckelset i dagarne fallit på Adolf Fredriks torg. Härmed har Söder fått en monumental prydnad, hvartill Norr borde låta sig angeläget vara att skaffa sig värdiga motstycken. Statyn, som skänkts af direktör C. R. Lamm, Ludvigsberg, har reproducerats efter konstnärens originalmodell.
Det ser ut, som om Adolf Fredriks torg skulle rycka upp ännu ett styck:?. Nyligen restes där en vacker fontän. Och redan har en annan mäcenat, byggmästaren J. P. Holmberg, skänkt en summa af 20,000 kronor till densammas smyckande med ett värdigt konstverk.
ADOLF FREDRIKS TORG. Hoto. Eitqniat, a ockhøim.
EMMA MEISSNER.
Fotograferad som »RYMMERSKAN* af Hoffotograf Florman, Stockholm.
J—J vad scenens folk ändå lefver fort! Ännu i sin ungdom kunna de fira konstnärliga 20-årsjubiléer. Hvem skulle tro, att t. ex. fru Emma .Meissner, som för några fä år sedan lämnade 20-talet bakom sig, redan om ett är ägnat 20 år af sitt lif åt scenen? Sä är det i alla fall. 1881 gjorde hon i all stillhet sin entré vid Mindre teatern, där hon stannade ett par är för att sedan slå sig lös och studera. Konst naturligtvis. Hon besökte konscrvatoriet, Arlberg och Signe Hebbe. Sedan tog hon engagemang hos Fröberg 1886, tills hon 1888 öfvergick till Södra teatern, som hon dock redan följande år utbytte mot Vasateatern, där hon förblef till 1895.
När sedan operetten ånyo höll sitt intåg därsammastädes, kom hon igen. Därtill var hon ju själfskrifven.
Och nu fogar hon hvar säsong nya lagrar till sina gamla. Skulle någon ha glömt de senare? Eurvdice, Yum-Yum, Boc-caccio. Adéle! Vi plocka på måfå några ur minnet.
Om hennes senaste framgångar behöfva vi väl icke erinra, utan kunna inskränka oss till att påpeka, att det porträtt vi här presentera är från . Hymmerskan , Vasateaterns nya program, om hvars konstnärliga halt en endräktig kritik fällt ett nedgörande v mdöme, men som icke destomindre — tack vare melodiernas och upptågens siunesförvirrande fart och väl också just på grund af fru Meissners och några andras talang — lockar fulla hus.
