Sida 164
HVAR i DAG
TILL FADER HOLBERGS MINNE.
För HVAR 8 DAG. Af ANNIE WALL.
l-< n solig morgon under den förflutna sommaren ' reste jag med tåget från Bergen till Voss. Det är ingen vanlig järnbana, som förbinder dessa tvänne orter med hvarandra. Den är helt enkelt en af de märkligaste i Europa.
Resan varar fyra timmar och under denna tid passeras ej mindre än 53 tunnlar, somliga ganska långa, andra kortare. Banan slingrar sig som en orm längs en af dessa vacKra, djupt i landet inskärande fjordar, med höga, bergrika stränder.
Tåget brusar framåt i stark fart, man tycker sig ibland knappast hinna draga ancian mellan hvarje tunnel. Fjordens blåa med solglitter prunkande vatten glänser några sekunder för den resandes blickar och därefter upplåter sig ånyo bergets mörka famn.
På somliga ställen stupar banvallen lodrätt ned till fjorden och man kan ej frigöra sig från en lätt rysning. Tänk, om det skedde ett ras här!
Men man behöfver icke vara ängslig, ty järnvägsstyrelsen har iakttagit de största försiktighetsmått och längs efter hela linien stå med en kilometers mellanrum vakter posterade.
Ett och annat ras har verkligen inträffat, men det har varseblifvits i tid och faran afvändts. Men efter mycken nedernörd händer det, att tåget vid in- och utgåendet i och från tunnlarne öfverspolas af en skummande fjällbäck. Den störtar sig med brak och dån mot waggontaket och jag har mer än en gång rusat upp helt förfärad, i tanke att det var ett bergskred. Man bör heller icke under sådana omständigheter vistas å platformen utanför kupén, ty då kan man få sig en ordentlig dusch.
Samma morgon, hvarom jag talar, hände det en intet ondt anande engelsman, hvilken ställt sig »utanför». Efter en stunds förlopp kom ban in igen, fullständigt genomvåt.
Men jag skulle ju tala om Holberg! Tålamod blott, vi äro strax där.
Jag lämnade Bergen kl. 7 på morgonen och kl. 11 befann jag mig i Voss.
Köpingen Voss ligger i en gammal och tidigt bebyggd trakt af Norge. Den lilla orten är på grund af järnvägen mycket liflig, den besökes sommartiden af en massa utländingar, och räknar bland sina märkvärdigheter en gammal intressant kyrka, byggd af Magnus den gode. Äfven visas icke så långt från köpingen en stig, hvarpå kung Sverre med sina birkebeinare vandrade öfver fjällen.
Men det finnes också en annan märkvärdighet, som berör vår tid närmare. Jag menar det hus, hvari Holberg bodde i början af 1700-talet, då ban som informator vistades hos prosten i Voss.
Det var alldeles af en slump jag fick reda på denna sak.. Jag hade nyss ätit frukost i Fleischers trefliga hotell med dess ovanligt älskvärda och tillmötesgående värdskap, och stod just och funderade på, hur jag skulle tillbringa de par timmar jag ännu hade till mitt förfogande, innan jag begaf mig till Erik i Hardanger. Då hörde jag någon tala om Holbergshuset*) i Voss. Jag spetsade genast öronen, begärde och fick upplysningar och var kort därefter på väg till prästgården, som ligger helt nära kyrkan.
Bredvid den ålderdomliga, hvita prästgårds-byggnaden finnes ett rödmåladt fyrkantigt hus
Aiaaiürfwtu : A. W»il.
HOLBERGSHUSET OCH HOLBERGSTALLEN I VOSS. Det ensamma fönstret en trappa upp till höger hörde till Holbergs rum.
med hvita knutar och hvita fönsterposter, hvilket såg ännu äldre ut. Jag fäste strax min uppmärksamhet vid det och inkommen på gården, frågade jag en gammal gumma, om detta var Holbergshuset. Mycket riktigt. Gumman frågade, om jag hade lust att bese det? Ja, naturligtvis. Vi stego in i den ovanligt väl bibehållna byggnaden och gingo uppför en brant, knakande trappa.
I försalen däruppe märkte jag mellan de stora bjelkarne i taket spår efter gamla målningar. Men resterna voro tyvärr så otydliga, att man ej kunde bilda sig någon mening därom.
Nu öppnade den välvilliga gumman en dörr, vi passerade ett större rum, som beboddes af en statkarls familj och trädde nu genom en trång dörr in i ett litet smalt, omöbleradt rum, hvilket lär vara i temligen oförändradt skick sedan Holberg vistades där. Det var ytterst lågt i taket och solen kastade några strålar in genom det enda fönstrets små fyrkantiga rutor och lyste på kvarlefvorna af några målningar å ena långväggen. Detta rum hade således också varit dekoreradt.
Så underligt att tänka sig, att Ludvig Holberg som en helt ung man Dott i denna trista lilla kammare! Hvad sysslade månne hans tankar med vidden tiden? Diktade han kanske redan då ? Eller var hans tid utesluten upptagen af »att prygla pojkar och omvända bönder», som han själf yttrade till en vän.
Holberg var, såsom jag redan nämnt, anställd som informator hos prosten i Voss. Dennes pojkar lära ha varit ovanligt bråkiga och fingo därför allt som oftast smaka Holbergs ris. I synnerhet gälde det den äldste. Men denne stod synnerligen väl hos sin mor, prostinnan, och klagade sin nöd för henne. Hon grälade då på Holberg och då denne allt som oftast måste gripa till en afbas-ning för att straffa pojken, kom det till allt häftigare strider mellan den unge informatorn och hans värdinna. Dessa tvister föranledde äfven Ludvig Holberg att uppsäga sin plats och lämna Voss.
»Jag trifdes utmärkt med prosten», lär Holberg ha yttrat, »men hans hustru kunde jag icke fördraga».
Hvad omvändelsen af bönder beträffar, så syftar Holberg i det ofvan citerade yttrandet på de
') Det hus i Bergen, hvari Holberg föddes den 3 december 1684, finnes tyvärr icke mera.
- >53 -
