Sida 243
HVAR 8 DAG
KRONPRINSEN FÖRKLARAR BANAN ÖPPNAD.
JULEN I PARIS.
Korrespondens till HVAR 8 DAG.
Julen, »la Noël», firas icke på samma sätt af fransmännen som i Norden. Själfva högtiden har icke som hos oss karaktären af en familjefäst, vid hvilken gamla och unga samlas, ofta långväga ifrån. Julaftonen håller parisaren som rätt-trogen katolik fasta, och denna afbrytes först vid midnatt. Då klockan slår tolf julnatten hålles midnattsmessa i alla kyrkor och därmed börjar högtiden. Boulevarder och gator äro då fyllda af väldiga folkmassor, restauranterna fyllas äfven mot l-tiden af familjer, hvilka efter att ha hört messan gå ut att supera.
Hvad som i Norden gör julen till en fäst, i främsta rummet för barnen, saknas i Paris. Inga julgranar med strålande ljus, inga fästligt dukade bord med namnam och pepparkaksgrisar, ingen ringdans kring granen, inga julsånger, och, till råga på allt, knappast några ju klappar. Åtminstone icke ju'aftonen. Ty i Paris ersättes bruket att ge julklappar af den sed, man här har, att ge vänner och släktingar nyårsgåfvor. Dessa äro lika obligatoriska som julklapparne därhemma.
Men de minsta barnen i familjerna ger man leksaker vid julen. Detta tillgår så, att småttingarne på julaftonen sätta sina skor i kakelugnen. Juldagsmorgonen titta de efter, om »le petit Jésus» om natten varit där och lagt någon gåfva i skorna.
Juldagen är hela Paris ute att se på julmarknaden, som hålles på de stora boulevarderna. Denna marknad är en folkmarknad och längs trottoarerna resa sig då stånd vid stånd i ändlösa rader, i hvilka
säljas allehanda godtköpskram och leksaker. »Ca-melots» förevisa de nyaste putslustiga uppfinningarne för beundrande kretsar af gapande ungdomar, aptlsinförsäljerskor och bakgummor ha installerat sina kärror i hvarje hörn och litet hvarstans ser man trebenta små bord uppsatta på trottoarerna med >articles de Noël», julartiklar af de mest varierande slag.
Juldagen, som vi i Sverige tillbringa i hemmen, firar parisaren sålunda på gatoi och restauranter. Därför kan man icke tala om någon egentlig julstämning i Paris. Men fäststämning råder det och ur det vimlande lifvet på de stora boulevarderna slår det vid hvarje steg emot främlingen ett starkt intryck af det lyckliga humöret hos dessa lättrörda, ombytliga, men i med- och motgång lika oförbränneligt glada parisare.
Nu kan man tycka, att en jul utan julgran och barnaglädje i hemmen i alla fall är en fattig jul. Det må så vara. Men för min del tror jag, att om julen i Paris icke är en barnens högtid, så beror det därpå, att parisarne egentligen aldrig varit barn. Jag känner en liten flicka i en fransk familj. Hon är bara två år, men gör anspråk på att vara stor och kallas mademoiselle. Och om de säga henne, att hon bara är en liten flicka, svarar hon:
— Jag är visst ingen liten flicka, jag är stor, lika stor som Napoleon.
Alla små parisare tycka sig i själfva verket vara stora som Napoleon. Ralph.
— 232 —
